Debatt

”Sjukhusen bör bli basen för all offentlig sjukvård”

Dagligen upplever många sjukhusläkare att det finns stora brister i vårt sjukvårdssystem såsom vårdplatsbrist, resursbrist, IT-problem, patientsäkerhetsproblem, ledningsproblem m.m. 

Olika förslag till förbättringar läggs fram, men det går mycket trögt att få genomslag för förändringar. Det kan bero på olika orsaker, men främst rör det sig om ett systemfel avseende sjukvårdsorganisationen.

De olika förändringsförslag som läggs fram genomlyser sällan, eller pekar sällan, på att sjukvårdssystemet i grunden är felaktigt utformat. Det kan ju vara just det förhållandet, som innebär att sjukvårdens brister inte går att påverka på ett effektivt sätt.

Jag har jag min huvudsakliga sjukvårdserfarenhet från primärvården, som allmänläkare, men frånsett den har jag under flera år arbetat som flyg­specialläkare i Flygvapnet med fokus på flygmedicin och pilotens förutsättningar i flygmiljön att klara höga prestationskrav, med samtidigt bibehållen hög flygsäkerhet.
För att Flygvapnet ska fungera resurseffektivt med samtidigt hög flygsäkerhet är organisationen av flygverksamheten ett sammanhållet system med en genomtänkt styrning, ledning och uppföljning.

När jag ser på hur vårt sjukvårdssystem är organiserat så slås jag av att det inte är ett sammanhållet sjukvårdssystem utan två system, ja kanske tre system om kommunernas sjukvård räknas in. Sjukhussystemet tillhandahåller den högkvalitativa sjukvården, men har otillräckliga resurser i olika avseenden.

Primärvårdssystemet tillhandahåller mindre kvalificerad vård och kostar stora resurser till kanske rätt liten nytta. Några tydliga synergier finns inte mellan sjukvårdssystemen. De två sjukvårdssystemen har i och med våra 21 landsting och regioner olika regelverk för styrning och ledning med den effekten att svensk sjukvård är oöverskådlig och fragmenterad. Detta har medfört att det blivit synnerligen svårt att få till en likvärdig och högkvalitativ sjukvård över hela landet.

Primärvården har av många setts som basen för sjukvården, men trots ihärdiga ansträngningar under mer än trettio år har den inte klarat av att nå upp till de högt ställda målsättningarna.

Med en sammanhållen sjukvårdsorganisation torde det ges förutsättningar för effektivare resursutnyttjande och en bättre fungerande vårdkedja än idag, samt också bättre och säkrare diagnos/behandling och därmed goda förutsättningar för hög patientsäkerhet.

Ett förslag på hur sjukvårdssystemet kan utformas:

  1.  Sjukhusen skall vara basen för all offentlig sjukvård inom sina geografiska upptagningsområden.
  2. Sjukhusen skall svara för all öppenvård och på lämpligt sätt bemanna det som idag kallas primärvård.
  3. Personalen i öppenvården skall räknas som en resurs i sjukhusens/sjukvårdens dygnetruntverksamhet.
  4. Alla offentligfinansierade ”privata” specialistläkare och andra offentligfinansierade ”privata” vårdgivare som idag arbetar utanför sjukhusen eller inom primärvården skall ha en tydlig anknytning till ett sjukhus. De skall även vid behov kunna arbeta på sjukhuset och skall kunna räknas som en sjukhusresurs.
  5. De geriatriska eller internmedicinska klinikerna skall i sin uppgift inkludera ansvar för sjukvårdsbehoven och den allmänna omvårdnaden på sjukhem och äldreboenden inom sina geografiska upptagningsområden.
  6. Patienter skall ha en tydlig tillhörighet till olika sjukhus och dess öppenvårdsmottagningar.
  7. Sjukvården i Sverige kan organiseras med statlig styrning och samma regelverk över hela Sverige. Därmed skulle de 21 landstingens och regionernas och de 290 kommunernas styrning och ledning av sjukvården kunna avvecklas.

Olika sjukvårdsföreträdare; såsom politiker, landstingstjänstemän, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och Läkarförbundet har hittills inte klarat att tänka nytt utan är fast i begreppen primärvård och sjukhusvård.

Medborgarna efterfrågar inte explicit primärvård utan det är bra och säker sjukvård som efterfrågas.

Dagens primärvård har inte blivit välfungerande trots de goda intentioner man haft. De över 5 000 allmänläkarna i Sverige skulle kunna bli vidareutbildade inom olika medicinska specialiteter relativt snabbt och därmed kan även specialistområden med för få läkare tillgodoses.

Med över 45000 läkare i riket så torde befolkningens sjukvårdsbehov kunna tillfredsställas under förutsättning att sjukvården organiseras klokare än idag.

Per-Gunnar Larsson

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera