Professorskollegiet i Lund protesterar mot PROLUMA
Så skriver det Kliniska Professorskollegiet i Lund till de båda sjukhuscheferna i ett protestbrev daterat den 20 februari.
Sjukhusläkaren publicerar här brevet i sin helhet.
Det Kliniska Professorskollegiet i Lund sammanträdde den 11/2-08 för att ta ställning till direktivet om profilering och samordning av universitetssjukhusen i Skåne, PROLUMA.
Tanken med att profilera, samordna och koncentrera högspecialiserad vård och forskning är att universitetssjukhusens konkurrenskraft nationellt och internationellt därigenom skulle stärkas.
Det Kliniska Professorskollegiet i Lund är positivt till samverkan mellan Malmö och Lund driven av professionen, men kan inte se att sammanslagningar, som de i PROLUMA, skulle ge en ökad effektivitet eller leda till besparingar.
När man i Göteborg 1997 slog samman Sahlgrenska, Östra och Mölndals sjukhus till ett storsjukhus, SU, blev resultatet det motsatta.
Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritik mot missförhållanden i Göteborg orsakade av den dåligt förankrade och genomförda sammanslagningen.
Liknande erfarenheter finns av sammanslagningen av Karolinska och Huddinge sjukhus för fyra år sedan. Vinsterna har uteblivit och de sammanslagna Stockholmssjukhusen går med stora underskott. Underskottet för 2008 beräknas till minst 500 milj trots tillskott för att förbättra ekonomin.
I första vågen av PROLUMA föreslås att viktiga kliniska verksamheter i Lund, såsom Ögonklinik och Urologklinik (slutenvårdsdelarna), samt nedre tarmkirurgi och s.k. endokrinkirurgi, flyttas till Malmö.
Andra verksamheter, såsom lungmedicin och hematologi (blodsjukdomar) med benmärgstransplantation, som i dagsläget i princip bara finns i Lund, skulle ”flytta” till Lund.
Konsekvensen av avlövningen av Lund, såsom ett av Nordens största traumasjukhus, kan bli mycket förödande vad avser patientsäkerhet, vårdkvalitet och effektivitet.
Redan nu finns brister i traumasjukvården kvalitet och säkerhet i Lund orsakade av kärlkirurgins utflyttning till Malmö.
Högspecialiserad vård bedrivs numera i team, där flera specialiteter är beroende av varandra. Alla delar måste finnas på plats för att nå optimalt resultat. Som exempel kan nämnas att för skallskadepatienten, som nästan alltid har ögonskador, krävs ett team av specialister, där ögonspecialisten intar en central roll. En utflyttning av huvuddelen av Ögonkliniken till Malmö skulle allvarligt försämra patientomhändertagandet och patientsäkerheten för denna patientkategori.
Det bör noteras att Lund är profilerat mot neurovetenskap och att ögonen i många avseenden kan ses som en del av eller en förlängning av hjärnan.
Vidare skulle en flyttning av Ögonkliniken från Lund stå i strid med PROLUMA:s intension, nämligen att huvuddelen av verksamheten ska förläggas till det sjukhus där kompetensen forskningsmässigt, patientsäkerhetsmässigt och konkurrensmässigt (riksspecialitet i Lund), är störst, nämligen i detta fall i Lund.
Det förefaller som om de båda sjukhuscheferna sysslat med någon form av byteshandel, snarare än att se till kompetens och effektiva samband.
Var finns analysen?
Över huvud taget efterlyser Professorskollegiet någon form av analys eller bakgrundsmaterial till de överväganden som tagits i samband med tänkt sammanslagning. Vilken är logiken?
12 miljoner av skattebetalarnas pengar har satsats på en utredning, men materialet är inte tillgängligt för analys!
Det Kliniska Professorskollegiet i Lund yrkar på att förslaget PROLUMA i sin helhet dras tillbaka. Det är ett undermåligt förslag, som äventyrar patientsäkerheten och bryter de högspecialiserade vårdkedjorna.
Det riskerar att skapa två dåligt fungerande universitetssjukhus, vilket försämrar vår konkurrenskraft nationellt och internationellt. Vidare är det helt orealistiskt att tro att detta förslag skulle spara pengar. Allt talar för att kostnaderna i stället kommer att rusa i höjden, både kortsiktigt och långsiktigt.
Erfarenheterna från Göteborg och Stockholm stödjer detta. Förslaget har dessutom inte alls tagit hänsyn till läkarutbildningen, som inte blir optimal, om inte högspecialiserad vård finnes både i Malmö och Lund.
Omflyttningen av kliniska verksamheter tar heller inte hänsyn till de kopplingar till den experimentella forskning, som finns i Lund, bl.a. vid biomedicinskt centrum (BMC), och i Malmö, vid CRC.
Det Kliniska Professorskollegiet i Lund föreslår ett ökat samarbete mellan USiL och UMAS, t.ex. via utarbetandet av samverkansdokument, där vårdteamsaspekten med patienten i centrum, patientsäkerheten samt samverkan via forskning och utbildning också sätts i fokus. Enligt vår uppfattning gagnar PROLUMA varken patienterna, sjukvården, effektiviteten eller akademin.
Det Kliniska Professorskollegiet i Lund
Anders Grubb, Lars Edvinsson, Karl-Göran Tranberg, Sten Andréasson, Ove Bäck, Hakon Leffler, Lars Lidgren, Måns Magnusson, Hans Wingstrand, Håkan Olsson, Anders Rydholm Mona Landin, Bengt Rippe, Torkel Wadström, Jaro Ankerst, Sven-Erik Strand, Lil Träskman, Bendz Anders Mattiasson, Per-Olof Grände, Bo Baldetorp, Tore Saxne, Per Alm, Edward Högestätt, Lars Björck, Roland Andersson Leif Bjermer, Gunnar Juliusson, Leif Salford.
