Osäkerhet kring omorganisation i Värmland
Den 1 april är satt som startdatum för den nya omorganisationen inom landstinget i Värmland. En process som skett snabbt, och där många frågetecken ännu kvarstår, enligt Marina Tuutma, ordförande i Värmlands läkarförening.
– Det finns en skiss på det här nya organisationen, men organisationen är inte riktigt på plats, säger hon.
Planen går i stora drag ut på att avskaffa sju divisioner och ersätta dem med fyra områden; slutenvård, öppenvård, tandvård och stöd, där de två områdena slutenvård och öppenvård vållar huvudbry för läkarföreningens medlemmar.
– Den fördelningen mellan slutenvård och öppenvård är inget nytt. Om man tänker på själva innehållet så tycker ju ingen att det är konstigt med medicin och kirurgi inom slutenvården. Men att psykiatrin och allmänmedicin delas in under öppenvården, det känns inte riktigt genomtänkt. Det känns som att psykiatrin inte riktigt passar i konceptet eftersom det innehåller både sluten- och öppenvård. Även andra smala specialistområden innehåller både öppen- och slutenvård och då tycker vi det är olyckligt att man bara vill dela upp det i två områden.
Samtidigt som den stora omorganisationen sjösätts står Landstinget i Värmland också inför ett stort sparbeting där 220 tjänster ska bantas bort.
– Det är en väldigt stor omställning. Steg ett är att inte besätta de tjänster som är lediga. Men ingen försöker se till hur vi ska klara av samma uppdrag med mindre personal, om vi ska minska på utbudet? Det pratas om nya arbetssätt, men ingen har någon aning om hur de ser ut. Det har blivit ett modeord. Samtidigt ökar bara trycket från samhället, säger Marina Tuutma.
Pressen på läkarna blir också stor om det finns färre sjuksköterskor som kan ta en del av uppgifterna.
– Även om vi delegerar uppgifter till andra arbetsgrupper behöver medicinska beslut tas och den kompetensen har inte sjuksköterskor, det måste läkare göra. Om 220 ska bort finns heller inte lika många att delegera till. Nu ska man öppna närvårdplatser i Kristinehamn och Säffle, och samtidigt saknas sköterskor i Karlstad, då kan vi inte få tillbaka stängda vårdplatser.
Den senaste tiden har också sjukskrivningarna bland läkare ökat, berättar Marina Tuutma.
– Vi har inte en del moment som andra har, men vi blir påverkade av den organisatoriska och psykosociala miljön. Det ser vi också att om man inte riktigt orkar så är sjukskrivning den sista utvägen, vi ser att flera jobbar deltid, framför allt inom allmänmedicin.
När den nya organisationen skulle förhandlas mellan arbetsgivare och fack förklarade Värmlands läkarförening sig oeniga. Senare gjorde de olika facken också en gemensam anmälan till Arbetsmiljöverket eftersom man ansåg att arbetsgivaren inte gjort tillräckliga riskbedömningar inom flera områden. De har nu gjorts väldigt tätt inpå att den nya organisationen ska sjösättas.
– När man gör det så hastigt då kan det ju finnas en känsla av att man gör det bara för formens skull eller för att man är tillsagd. Det har gått väldigt snabbt att få fram dom sista bedömningarna. Sedan finns också risken att analyserna blir en byråkratisk produkt. Det hänger ju också på hur pass aktivt man jobbar med dom i efterhand.
Marina Tuutma anser också att det inte finns en tydlig plan för hur landstingets vård i Värmland ska se ut på längre sikt.
– Det finns en grov skiss på hur se ut 2020 i sjukvården, men den är heller inte klar. Allmänmedicin och psykiatrin är de största stora problemområdena i Värmland, vi har en väldig brist på psykiatriker och nästan lika allvarlig brist på allmänläkare.
Trots att mycket är oklart upplever Marina Tuutma ändå att det inte rör sig om någon infekterad konflikt med arbetsgivaren.
– Flera av de som sitter i hälso- och sjukvårdsledningen är ju också våra medlemmar, och vi känner väl mest att vi sitter i samma båt. Vi gör allt för att fortsätta ha ett gott samarbete, men vi har en skyldighet föra fram information från de som jobbar på golvet innan beslut fattas.