Kroniskt sjuka personer riskerar att inte få den specialiserade rehabilitering de behöver då specialistvården dräneras på kompetens. Redan idag saknas specialistutbildade arbetsterapeuter och fysioterapeuter i hälso- och sjukvården och i omställningen till nära vård kommer bristen bli än mer kännbar, då primärvårdens uppdrag för prevention och rehabilitering utökas. Det skriver företrädare för Reumatikerförbundet, Svensk Reumatologisk Förening, Sveriges Arbetsterapeuter och Fysioterapeuterna i en gemensam debattartikel.

• 28 april 2022
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

Rehabilitering är precis som läkemedelsbehandling en viktig del av vård och behandling. I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar från 2021 står det att rehabiliteringsmålen ska sättas tillsammans med patienten och vara inriktade på hälsosamma levnadsvanor och på att minska patientens beroende av sjukvård. För att uppfylla dessa riktlinjer ska exempelvis patienter med reumatoid artrit vid behov erbjudas teamrehabilitering i öppenvårdsform.

I det nationella riktlinjerna står även att rehabiliteringen ska vara strukturerad, sammanhållen och utföras under en avgränsad tid med flera professioner i samverkan. Teamet består vanligtvis av reumatolog, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator, samtliga med specialiserad eller särskild kompetens inom reumatologi.

Tyvärr är bristen på rehabiliteringskompetens just nu stor på alla nivåer i vården, men särskilt i primärvården. Dessutom är den kompetens som finns ojämlikt fördelad över landet, ditt postnummer kan alltså avgöra om du får träffa en specialist eller inte.

Tyvärr är bristen på rehabiliteringskompetens just nu stor på alla nivåer i vården.

Parallellt med att regioner och kommuner dras med kompetensbrist pågår det en omställning mot en mer nära vård med målet att ge patienten en god, nära och samordnad vård. Primärvården är navet som ska samspela med annan hälso- och sjukvård och socialtjänsten. Inte sällan lyfts omställningen till nära vård som en lösning på de kompetensförsörjningsproblem vi har i dag. Ett dilemma uppstår dock när kompetensen behövs på flera ställen samtidigt och det finns ett underskott på personal.

Specialiserad rehabiliteringspersonal behövs inom såväl specialistvården som inom primärvården både nu och i framtiden. En ekvation som ibland känns orimlig.

Omställningen till god och nära vård får inte resultera i att patienter med kroniska sjukdomar och behov av specialiserad rehabilitering nedprioriteras och att all kompetens flyttas från tex reumatologin till primärvård. De som behöver specialiserad rehabilitering måste få det på alla vårdnivåer, både under omställningen och efteråt.

De som behöver specialiserad rehabilitering måste få det på alla vårdnivåer.

Ett nödvändigt steg för att klara detta är en skarpare nationell styrning och ett förtydligande av vad specialiserad rehabilitering innebär. Det behövs även en nationell reglering av specialistutbildningen för både arbetsterapeuter och fysioterapeuter, något som saknas idag. Varje region bör ta fram en plan för vård av kroniskt sjuka som bland annat omfattar öronmärkta pengar till utbildningsplatser för olika specialister.

Vi vet att omställningen till en mer nära vård kommer att öka behovet av både fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Men det kommer att bli en stor utmaning för regioner och kommuner att tillgodose behoven då det redan i dag saknas arbetskraft.

Vi ser därför mycket positivt på att Socialstyrelsen och Nationella Vårdkompetensrådet har fått regeringens uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen inom primärvården gällande bland annat allmänläkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter.

En skriftlig delredovisning ska lämnas till Socialdepartementet den 1 maj 2022. Vi hoppas att delredovisningen belyser och ger förslag på konkreta lösningar på de problem vi ser och oroas av.