• 21 mars 2011
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

Akutbesök 17-18 mars

Till Arbetsledningen AKOM

Efter ett tröttsamt och frustrerande besök på akuten var jag tvungen att fatta pennan och
undrar följande:

Ni som leder och fördelar arbetet och jourtjänstgöringar mm måste också inse att något är helt fel på akutens organisation. Alla löften om förbättringar och kortade väntetider stämmer inte – det är som det alltid varit – tomma innehållslösa löften.

Både patienter och personal har för länge sedan sett var en av propparna i systemet finns – nämligen bristen på läkare. Att stänga ner avdelningen precis bakom akuten där man fick ligga en natt för observation var nog också ett stort misstag för där kom patienten snabbt in och bort från akuten och det eviga sängletandet fanns inte på samma sätt som idag.

När jag besökte akuten torsdagen den 17 mars- fredagen 18 mars så tjänstgjorde två med.läkare. Jag kom in med förmaksflimmer och snabbt och effektivt placerades jag i orange plastmapp – den delen fungerar bra. Tursamt nog fick jag normal sinusrytm efter en knapp timma. Men eftersom jag också hade bröstsmärtor skickades jag på lungröntgen. När hjärtat nu var lugnt omplacerades jag till blå mapp och förpassades sist i kön. Nu löpte jag
inte längre någon större risk men var trött och tagen efter hjärtflimret.

Det blev en lååång väntan – röntgen ca 20 och svar och ett kort besök av ny läkare kom 03.00. Då var jag och min man totalt utmattade.

Svar på röntgen som var en försiktighetsåtgärd och utskrivning ska inte behöva ta sju timmar! En helt vanlig vardagskväll o natt.

Som ni säkert vet har ni en lojal och fantastisk personal på akuten men de får ta så mycket skäll för den dåliga organisationen – det är ett under att de orkar jobba kvar under dessa förhållande. Jag såg många patienter som led och klagade på personalen som så väl vet att det är läkare som fattas – men personalen är maktlös.

Men det är väl inte ni som arbetsledning i AKOM. Nu är akutvården på SU inte värdig ett av Sveriges största universitetssjukhus.

Med trots allt vänlig hälsning från en trött hjärtpatient

Barbro Mathson