• 21 oktober 2006
• 1
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

Sjukhusläkaren har tittat på några och de talar ett annat språk än de löften som Sveriges kommuner och landsting (SKL) givit patienter, allmänhet, politiker och läkare.
Här finns inte ett spår av patientsäkerhetstänkande och förbättrad arbetsmiljö.

Här förväntas läkaren kunna arbeta först en hel dag, därefter ha beredskap under kväll, natt och morgon utan reell möjlighet till sömn, för att sedan gå på ett nytt dagspass.

I landstingsledningarnas direktiv till schemaläggarna räknas krasst på minuter för att spara bemanning och pengar. En störning fem minuter ska ge läkaren fem minuters kompensation dagen därpå. 30 timmars maratonpass kan bli kompenserade med en timmes tidigare hemgång.

Och allt detta vill Sverigs kommuner och landsting genomföra utan krav på avtal.

För att kringgå avtal och arbetstidslagens krav på 11 timmars sammanhängande dygnsvila hävdar SKL att en störning under ett beredskapspass är en oförutsedd händelse och då behövs inga avtal.

Stödet för påståendet hämtar SKL från arbetstidslagens 13:e paragaraf som säger att ”avvikelse får göras tillfälligtvis om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet”.

I ett dokument utskickat av Region Skånes koncernledningsstab klargörs vad en sådan hållning innebär: ”Om man under ett beredskapspass blir störd tre gånger under fem minuter vardera, alltså totalt 15 minuter är vår uppfattning är att det är den faktiska störningstiden som ska kompenseras. Alltså 15 minuter.”

Region Skånes tolkning av arbetstidslagen innebär också att resor till och från arbetet i samband med beredskap inte räknas som arbete enligt lagen och därmed inte ska räknas in i dygnsviloberäkningen.