Lite inflytande får läkare att må dåligt
Det är den slutsats som måste dras av årets stora arbetsmiljöranking av Stockholms kliniker, menar Solbritt Lonne-Rahm, ordförande i Stockholms sjukhusläkarförening.
– De stora problemen på klinikerna som hamnar i botten i årets arbetsmiljöranking är läkarnas bristande inflytande över den egna arbetssituationen och att läkarkåren tvingas ägna sig åt fel saker, vilket upplevs som mycket frustrerande och ineffektivt, menar Solbritt Lonne-Rahm.
Det är andra året i rad som arbetsmiljön på Stockholms kliniker rankas.
Den oberoende undersökningen, som är av europeisk toppklass, har genomförts av Sjukhusläkarföreningen i Stockholm, Stockholms Distriktsläkarförening, Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) i Stockholm, och Stor-Stockholms privatläkarförening (S-SPLF) i samarbete med företaget CFI Group.
4206 läkare svarade på frågorna i undersökningen. Bäst i årets arbetsmiljöranking blev Löwenströmska specialistmottagningen med 86 i nöjdhets- och motivationsindex, EEI. (över 65 bedöms som bra och 70 som mycket bra). Sämst rankades Barn och undgdomspsykiatrin Sydost med ett nöjdhets- och motivationsindex på 39.
Undersökningen visar att läkare med högre kompetens uppfattar sin arbetsmiljö sämre.
– Det tyder på att läkarna får lägga ner tid på uppgifter som inte kräver deras kompetens och att de får bristfälligt stöd från övriga yrkeskategorier. En rimlig slutsats är att ledningsansvaret i ökad utsträckning bör kopplas ihop med det medicinska ansvaret, menar Solbritt Lonne-Rahm.
Men allt är inte mörkt på problemklinikerna. Statistiken visar att trots stort missnöje med arbetsmiljön så är engagemanget i jobbet fortfarande högt bland läkarna.
Till och med på Stockholms sämst rankade klinik, Barn och undgdomspsykiatrin Sydost, var index 90 när det gällde läkarnas engagemang.
– Det är hoppfullt, för det visar att det finns förutsättningar att åstadkomma förbättringar om ledarskapet och organisationen förändras, menar Solbritt Lonne-Rahm.
Christer Bark
Kan bara hålla med. Och samma förhållanden har ju framkommit i upprepade peronalenkäter under flera år vid andra sjukhus i landet. Frustrationen bland läkare över arbetets skeva fokus är nog utbredd. Är det inte dags att ställa lika höga krav på administrativa beslut när det gäller konsekvensanalys som det ställs på de medicinska besluten? Besluten måste börja följas upp bättre och om man inte kan påvisa en sjukvårdsmässig vinst med en organisatorisk pålagring bör läkarkåren befrias från dessa.