Kundbegreppet skadar sjukvården
Debattartiklar
Just nu diskuteras vårdens styrningsmetoder flitigt, inte minst tack vare Maciej Zarembas artikelserie i DN.
Diskussionen landar tyvärr oftast i en teknisk dispyt om ”New Public Managements” olämplighet i den offentliga sektorn, istället för skärskådning av de ideologiska ställningstaganden som har möjliggjort styrningsmetodernas inträde och industrialiseringen av sjukvården.
En grundläggande, och enligt vår mening felaktig, tanke bakom dagens problem är att patienten har förvandlats till ”kunden”, med andra ord en kommersialisering av vården. Begreppsförväxlingen är numera standard; såpass att Socialstyrelsen de senaste åren utgett ett flertal rapporter på svenskars ”vårdkonsumtion” och vårdpersonal dagligdags använder spegelbegreppet ”vårdproduktion”. (Även värdeladdningen är paradoxalt nog spegelvänd; hög konsumtion av vård innebär något negativt och associeras till besvärliga patienter, medan en vårdinstans bör producera så mycket vård som möjligt.)
Men vården är ingen vanlig produkt/tjänst, dels beroende på patientens utsatta maktposition och dels eftersom vårdutövaren normalt inte drivs av vinstintresse, utan tvärtom helst ser att patientens blir frisk med så lite behandling som möjligt.
Försvarare av kundbegreppet framhäver patienters ökade kunskap och makt som positiva förändringar och anspelar inte sällan på gamla tiders auktoritära läkarroll, då de sjuka i givakt intill en perfekt bäddad säng emottog den gudomlige överläkaren på rond.
Underförstått här är att sjuka människor inte kan göras mer delaktiga i sin vård och få bättre ”service” på annat sätt än att vårdutövarna är ständigt oroliga för att ”kunden” ska välja en annan klinik.
Om vi nu ser patienten som en välinformerad och rörlig kund på en fri vårdmarknad, är en logisk följd att dennes nöjdhet blir vår slagruta.
New Public Management och andra metoder för industriell vårdproduktion bör då rimligen emuleras från branscher med mest kunderfarenhet (t.ex. Toyota).
Implikationerna av ett fritt vårdval kan heller inte missförstås av kunden: ”Sjukvård bedrivs med olika kvalitet vid olika instanser (tvärtemot Hälso- och Sjukvårdslagens andra paragraf), och det är Ditt ansvar att finna de som bedriver vård bäst!”
Eftersom kunden dessutom alltid har rätt, kan vi med gott samvete låta vårdinstanserna konkurrera om den ekonomiska ersättningen beroende på hur många kunder de knyter till sig, och gärna släppa in aktörer som redan är duktiga på att konkurrera av andra skäl (investmentföretag, m.fl.).
När kedjans steg åskådliggörs på detta sätt, blir det tydligt att vårdens styrningsproblem inte härstammar från någon ondska i New Public Management (dvs metoderna), utan i att samhällets grundläggande syn på vad som menas med sjukvård har förändrats.
Här är patient/kund-diskussionen helt avgörande – en diskussion som vi inom vårdprofessionerna alltför lättvindigt gett upp.
Kundbegreppet och den industriella vårdproduktionen leder ofrånkomligen till konflikter mellan krav på ”löpande-bandproduktion” (från politisk-ekonomisk ledning) och vad vi inom vården uppfattar som god vård.
Dessa konflikter vinns oftast av kraven på den mätbara kvantiteten (nedskärningar, uppsägningar, pinnjakt) till nackdel för den ofta icke-mätbara kvaliteten (tid för information, empati, omvårdnad).
Förlusten följs av en successiv maktförskjutning från oss som utövar vården, till vår ekonomisk-politiska ledning. Många kollegor i samtliga vårdyrken upplever dagligen denna plågsamma avprofessionalisering och ökande arbetsbörda.
Sammanfattningsvis anser vi att en viktig del av dagens sjukvårdsproblem bottnar i vår syn på våra patienter, och i slutändan även vår yrkesroll.
Om vi fortfarande anser att vi arbetar för att tillgodose patienters medicinska behov, bör vi lära oss att skilja på kund/efterfrågan och patient/behov, vårdproduktion och vårdutövande. Först då kan vi förmedla behovet till beslutsfattande politiker, och hoppas på gehör.
FÖRFATTARE
Maria Creignou, ST-läkare hematologi, Linköping
Salim Mohmand, Läkarstudent, Karolinska institutet
Jonas Willmer, AT-läkare, Västerås
Mazdak Sanaei Nurmi, AT-läkare, Linköping
Pouya Ghelichkhan, AT-läkare, Linköping
Om jag mot all förmodan skulle hamna inom något av våra vårdbegrepp och någon kallar mig för patient eller brukare, kommer vi att hamna i tinget!
Jag blir som sjuk pensionär, långt från patient (tålmodig)!
Jag blir om jag mot förmodan hamnar inom äldrevården oerhört långt från ”brukare”.
Jag är i dagens kommersialiserade samhällsservice kund och inget annat – http://janssjoberg.blogspot.se/2013/11/fran-brukare-till-kund.html.
/Janne
Jag har aldrig ägt en bil som kostat mer än 35000 kr, den nuvarande, en Volvo 1990, köpte jag av en släkting för 16000 för ett antal år sedan. Med sorg i hjärtat måste jag nu lämna den till skroten pga att den börjat lukta mögel. Av denna anledning har jag av och till besökt bilförsäljare som ställer ut sina bilar och man kan gå runt och välja och vraka. De flesta för dock dyra för min plånbok som nybliven pensionär.
Att samma kundtänkande används på vården som vid bilförsäljning är makabert. Jag har inte råd med en ny bil, men jag ska som kund kunna välja och vraka mellan behandlingsmetoder i betydligt högre prisklasser utan att det kostar mig mer än patientavgiften. Dessutom har jag hämtat min information om vad som är bäst för mig i Aftonbladets Medical Journal, eller andra berömda tidskrifter med samma höga medicinska dignitet.
Skämt åsido, jag vill instämma i synpunkterna som förs fram i artikeln. Kundbegreppet hör inte hemma inom sjukvården, tanken bygger på helt felaktiga premisser, framför allt den att patienten vet vad han ska efterfråga.
Vi ska dock inte blanda ihop kundbegreppet med det självklara patientinflytandet, som är något helt annat: Rätten till information, rätten att säga ja till en viss vård, nej till en annan, ”rätten till second opinion”. Allt i samråd med den som professionellt kan min sjukdom.
Vårdkonsumenten, kundbegreppet, är till för att utveckla vård Sverige utifrån konkurrens från bättre/effektivare vårdgivare finns tillgängliga inom EU/EES för svenska medborgare
Lagstiftningen, som Sveriges riksdag beslutat i demokratisk ordning, är till för att skydda att svenska medborgare och dess rättigheter till vård, Patientsäkerhetslag, Hälso- och sjukvårdslag med flera överstående svensk lag EU-rättspraxis via EU-domstolens försorg.
EU-rättspraxis som gäller som svensk direkt verkande lag.
Vård Sverige har uppenbart bevisligen varit bedrövliga utifrån sitt ”maktande över liv och död” då lagstiftaren icke alls givit vård Sverige mandat att sätta sig över gällande lagstiftning, som sedan tidigare är beslutat av Sveriges riksdag.
Dessutom synes som att Jerry Persson ärendet är ett av många ”skräckexempel” på ”maktande” över gällande lagstiftning från i vård Sverige anställda sjukhusläkare, som icke alls är införstådda med vad det innebär att sätta sig över lagstiftarens beslut!!!
Konsekvensen är att vård Sverige(landstingen) har bevisligen själva vi anställda läkare skrivit fast sig i historien som icke alls intresserade av lagstiftarens sedan tidigare beslutat i Sveriges riksdag.
Är dessa sjukhusläkare/anställda i vård Sverige i symbios med läkemedelstillverkarna, en god vän frågade detta härom dagen. Hon menade att hur kan läkare göra som det gör emot äldre människor med att förskriva så mycket mediciner så de blir sjuka och borta i ”knoppen” och varför kan icke alla läkare SOSFS 2012:9(M), denna borde läkare kunna utantill i sömnen!
Om Jerry Persson ärendet kan du läsa mera via denna länk
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/?s=jerry+persson
Om vård Sveriges skyldigheter, som redan 2004 delgavs via Läkartidningen, av EU-rättsprofessor Ulf Bernitz, kan du läsa via denna länk(uppenbart har hela vård Sverige helt missat detta, tills motsatsen är bevisad och ställt bortom allt rimligt tvivel)
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2004/temp/pda28943.pdf
Observera särskilt dennes juridiska kompetens och särskilt då, citat;
I Läkartidningen redan år 2004 redogör bl.a. professor Ulf Bernitz(professor i europeisk
integrationsrätt) för landstingens och sjukhusläkarnas skyldighet, citat;
Vilken roll bör ankomma på svenska läkare och annan sjukvårdspersonal?
I egenskap av patientens rådgivare, och i många lägen talesman, bör behandlande läkare och
annan vårdpersonal alltid sätta patientens välbefinnande och hälsa i första rummet.
Eftersom de allra flesta patienter varken har kunskap eller möjlighet att vara aktiva vårdkonsumenter, torde det följaktligen vara vårdpersonalens skyldighet att informera dem om alla typer av tillgängliga behandlings- och valmöjligheter, inklusive möjligheten att söka sig till ett annat
EU-medlemsland för snabbare och ibland kanske även effektivare vård.
Denna förmedlande roll, och detta ansvar, ter sig extra viktig i dagens situation. Det förefaller finnas en brist på tillräcklig information från ansvariga myndigheters sida om den nya situationen.
Detta har fått det bedrövliga resultatet att många av dagens patienter i onödan står kvar i oacceptabelt långa vårdköer eller kanske nekas en viktig behandling när hjälp skulle stå att få utanför våra nationella gränser.
Slut citat.
Icke kompetens göre sig icke besvär, uppenbart har vård Sverige och sjukhusläkare uppenbara kompetensbrister och behöver mycket skyndsamt uppdatera sig med verkligheten.
rätt säkra hälsningar
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
Så sant ,så sant……borde kanske inte vara fel att skriva en del politiker och tjänteman borde bli
potais försäljare ……………
Tyvärr är det deras syn som styr vården. Modigt att
yngre läkare aktualiserar problemet på ett vettig och enkelt sätt.
BRAVO!! Skönt att höra att även den yngre generationen ifrågasätter den absurda vändning vården har tagit. Att komma ihåg: om möjligt bota, annars lindra och alltid med värme och professionalitet. Att lägga ansvaret på vården i patienterna knän är orimligt och syniskt.