Ivo: ”Utredning bör tillsättas”
Debattartiklar
Erik Tingberg på Inspektionen för vård och omsorg, tycker det är självklart att chefläkaren på Thoraxkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna bör tillsätta en utredning kring det 20-tal patienter som uppges ha behandlats med ballongsprängning när de enligt artikeln i SVD egentligen borde ha fått en bypassoperation. Att dessa uppgifter inte kommit upp tidigare tycker han är märkligt.
Det var i en artikel i Svenska Dagbladet som ett flertal hjärtkirurger uttalar sig anonymt om hur de på grund av vårdplatsbrist och brist på kompetenta sjuksköterskor i ett 20-tal fall tvingats frångå de medicinska riktlinjerna och utföra en ballongsprängning på patienter som egentligen hade behövt en bypassoperation.
– Det är intressant att en sådan här uppgift dyker upp från anonyma källor i en stor tidning och att kirurgerna inte verkar ha tagit saken vidare. Det är anmärkningsvärt att man på chefläkarnivå inte säger sig känna till det, säger Erik Tingberg, inspektör på IVO.
Erik Tingberg kan endast uttala sig generellt, eftersom det rör sig om anonyma uppgifter i en tidningsartikel och som hittills inte resulterat i någon anmälan till myndigheten. Det som är medicinskt fastslaget är dock att en ballongutvidgning i svåra fall inte ger lika långvarigt resultat som en bypassoperation.
– Rent generellt kan sägas att både kranskärlskirurgi och behandling med ballongvidgning används vid kranskärlssjukdom för att återställa ett normalt flöde i kärlen. När det gäller mer komplicerad kranskärlssjukdom som den som beskrivs i artikeln som ”början av vänstra kranskärlet” eller vid utbredd sjukdom i flera av kranskärlen ger kranskärlskirurgi bättre långtidsresultat och färre återfall än vid en ballongutvidgning.
Hur allvarligt är det att man avviker från de medicinska riktlinjerna?
– Om man medvetet har avvikit från riktlinjer man tidigare följt för att man inte har operationskapacitet och vårdplatser, då är det naturligtvis allvarligt. Då är det klart anmärkningsvärt, säger Erik Tingberg och fortsätter.
– Sen om nu chefläkaren tillsätter någon typ av utredning, då får man förmoda att man tar fram de här fallen och ser på vilka skäl man haft för att avvika. Om man i en akut situation inte hade tillgång till kirurgi och patienten annars hade dött, ja då finns inget val. Men om man i grunden avvikit för att man inte har kapacitet, då är det inte korrekt.
I nuläget kan IVO endast avvakta en eventuell anmälan efter att kliniken granskat vad som hänt.
– Vid missförhållanden som äventyrar patientsäkerheten utgår jag från att man går vidare och tar ställning till en IVO-Anmälan.
Helt vansinnigt att IVO inte får göra en granskning, fast de tagit del av starka misstankar om allvarlig felbehandling. Och även om chefläkaren anmäler till IVO, så kommer de att efterhöra vad kliniken gjort, och inte göra en egen och oberoende granskning. Så här kan vi inte ha det. IVO:s tillsyn är ofta helt tandlös och ett spel för galleriet. Trovärdigheten för svensk sjukvård faller drastiskt, inte minst utifrån Maccchiariniskandalen, som är ett symtom på bland annat brister i tillsynen av vården, men även stora problem med organisation och ledarskap. Det krävs stora förändringar för att vården verkligen
i alla lägen ska ha patienten och patientens säkerhet i centrum. Svensk sjukvård befinner sig i en synnerligen allvarlig kris.