Den kontinuerligt ökande subspecialiseringen i sjukhusvärlden förutsätter ett helhetsansvar som bara kan tas av en allmänläkare. Det skriver Åke Åkesson, specialist i allmänmedicin, barn- och ungdomsmedicin och infektionssjukdomar, i en replik till Per-Gunnar Larsson debattartikel "Det är dags att ge upp primärvårdsexperimenten".

• 14 september 2023
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

Jag tror inte att särskilt många läkare numera delar Per-Gunnar Larssons tankar om att sjukhusen skulle kunna ta hand om primärvården, men jag vill ändå kommentera den. Under åren fram till 2002 det vill säga för mer än 20 år sedan, då jag arbetade i sjukhusvärlden framfördes ännu tanken av de som aldrig stött på bra primärvård och samtidigt saknade uppfattning om vilka enorma volymer patienter som svensk primärvård även i dagens underbemannade tillstånd tar ansvar för. Bra primärvård märks inte på sjukhusen, dålig desto mer.

Allmänläkarens uppgifter kan inte hanteras av sjukhusspecialister. Undantag är naturligtvis de tillstånd där tidigare friska människor får en akut sjukdom eller en skada som kräver sjukhusets resurser. Då är våra sjukhus som bäst.

Allmänläkarens uppgifter kan inte hanteras av sjukhusspecialister Åke Åkesson

De flesta människor som söker primärvården behöver inte sjukhusets resurser. Alltmer primärvårdstid går åt till att utesluta sjukdom och därmed skapa trygghet. Multisjuka, oftast äldre är den mest resurskrävande gruppen. Den kan bara få en trygg vård med hjälp av en namngiven egen allmänläkare som kan samspela med de organspecialister diagnoserna eventuellt kräver, samt med distriktssköterskor och specialistsjuksköterskor i regional och kommunal primärvård.

Att utesluta sjukdom/ohälsa respektive att hantera multisjuklighet på sjukhusspecialist eller subspecialistnivå får förödande konsekvenser både för ekonomi och patient. Och just detta, att skapa trygghet är en av primärvårdens viktiga uppgifter. Otrygg vård skapar oändlig efterfrågan, kontinuitet och trygghet minimerar behoven. Kompetensen då? Att arbeta i allmänmedicin kräver naturligtvis förutom ett genuint intresse och en social kompetens också kunskaper inom hela medicinen. Att detta skulle ha blivit särskilt mycket svårare saknas belägg för.

Efter genomgången AT-tjänstgöring fungerar de som vill med rätt handledning väldigt väl i primärvårdsfunktionen

Svensk läkarutbildning håller mycket hög standard och efter genomgången AT-tjänstgöring fungerar de som vill med rätt handledning väldigt väl i primärvårdsfunktionen och utvecklas som ST-läkare snabbt. Det har inte tillkommit särskilt många diagnoser de senaste 20 åren medan kunskapskompletteringen ständigt är några knapptryck nära, allt från senaste diagnostiska möjligheter till hela landets vårdprogram för alla diagnoser. För bara 25 år sedan inhämtades motsvarande kunskaper via ofta tjocka och inte helt nya böcker i biblioteket. Med en ny typ av direktkommunikation mellan allmänläkare och sjukhusläkare kommer innevånarna i alla lägen att få ett optimalt omhändertagande på rätt vårdnivå.

Varje dag möter jag en ökande samsyn och insikt omkring att inte bara patient och allmänläkare utan också sjukhusspecialister är helt beroende av en välfungerande primärvård som vi nu kan förverkliga när Regionerna tar sitt ansvar för bemanning och arbetsmiljö. Framtidens sjukvård möjliggör vi tillsammans i nära samverkan. Med rätt arbetsmiljö kommer vi också att räcka till för alla. Under många år utbildades vart hundrade barn som föddes i Sverige till läkare, sedan länge vart 70nde. Om en tredjedel av de nyutexaminerade varje år väljer primärvård når vi bemanningsmålen redan om 5 år.

ETT primärvårdsexperiment bör dock skyndsamt avslutas

ETT primärvårdsexperiment bör dock skyndsamt avslutas. Det har pågått ända sedan 1948 och handlat om att försöka skapa en trygg, säker och jämlik primärvård utan tillräcklig läkarbemanning. Slutet på denna alltför långa period har tydligt markerats av Socialstyrelsen med riktvärdet 1/1100. En specialist i allmänmedicin som arbetar heltid i ett område med genomsnittlig patienttyngd (CNI och ACG) ska ta ett helhetsansvar för 1100 innevånare. Flera regioner är redan en bra bit på väg i detta arbete, alla måste följa efter. Det finns många sätt att göra detta på ett effektivt sätt, det viktiga är att arbetsgivarna, privata och offentliga, skapar en arbetsmiljö som möjliggör för specialisten i allmänmedicin att ta personligt ansvar. Då kommer tillräckligt många läkare att välja allmänmedicin, det ser vi redan många exempel på i landet. Den av riksdagen 2020 beslutade Primärvårdsreformen (se Per-Gunnar Larssons artikel) kan då både genomföras och vidareutvecklas.

En välfungerande sjukvård kräver en nära samverkan mellan sjukhusspecialister och specialister i allmänmedicin. Den kontinuerligt ökande subspecialiseringen i sjukhusvärlden förutsätter ett helhetsansvar som bara kan tas av en allmänläkare. Omvänt är enkelt tillgängliga sjukhusspecialister nödvändiga för en trygg primärvård. Vi behöver varandra, helt enkelt. Och innevånarna behöver oss i god samverkan.