Han vill göra ledarskapet till en egen profession med mastersutbildning
Det föreslår tidigare hälso- och sjukvårdsdirektören i Västra Götalandsregionen, Johan Calltorp, som tillsammans med Arne Johansson, före detta landstingsdirektör i Östergötland och Göran Maathz, före detta hälso- och sjukvårdsdirektör i Södermanland, utrett hur svensk sjukvård ska kunna ledas och styras bättre, på uppdrag av Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting.
Sjukvården styrs primitivt
– Svensk sjukvård leds på ett väldigt ålderdomligt sätt. Man har inte hängt med omvärlden. Det sägs att sjukvården är för komplicerad för att kunna styras, men det är klart att vi kan styra den. Det görs också, men ofta på ett primitivt sätt, säger Johan Calltorp.
– I Sverige har man hittills lagt väldig tonvikt vid personliga ledaregenskaper och inte på kunskap i faktiska kunskapsområden. Den medicinska verksamheten i sjukvården är driven av kunskapsinhämtande och evidens, men ledningen och styrningen sker ofta av andra intressen och motiv. Det är sällan man frågar vad forskningen säger.
Johan Calltorp menar att sjukvårdens ledningsnivåer har så stora utmaningar framför sig att ledarskapet måste göras till en egen profession med en egen akademisk utbildning.
– Det är enligt min mening helt nödvändigt för att sjukvården ska kunna hantera ett sjukvårdssystem med ökad mångfald och konkurrens. Då behöver ledarskapet mycket kunskaper för att klara målen; god sjukvård, som når alla på ett rättvist sätt, till en kostnad som inte skenar.
– Det handlar om att fördela resurser rätt, vi har stora demografiska utmaningar, sjukvården ska skapa och mäta kvalitet, hantera vårdköer och mycket annat. Det är inte vem som helst som kan ta de här uppgifterna.
Likaväl som en neurokirurg behöver avancerad utbildning så behöver sjukvårdens ledare det, menar Johan Calltorp.
– De högre ledningarna behöver höja blicken och syssla mer med långsiktiga strategifrågor och överlämna de kortsiktiga frågorna till de mer kompetenta medarbetarna. Man måste bort från dessa kortsiktiga sparbetingsåtgärder som får läkarkåren att se rött och förstör arbetsglädjen.
Föreslår mastersutbildning
Han och de övriga utredarna föreslår därför att det skapas en mastersutbildning för sjukvårdens ledare.
– Det har pratats om det länge, men allt för lite har hänt. Det är hög tid nu. Det krävs utbildningsprogram på mastersnivå för att skapa den bredd som krävs. Vi tycker att det ska utvecklas normer så att det ska vara normalt att kunna dokumentera sådana här meriter om man ska bli sjukhuschef, högre chef och ledare.
Om det inte hänt något tidigare, varför skulle det ske nu?
– Det är helt enkelt nödvändigt. Sverige har halkat efter när det gäller utbildning i sjukvårdsledning. De sex länder vi jämfört med har alla mer avancerade utbildningar. Kanada har en bra modell som Sverige kan lära av.
Jag är faktiskt väldigt optimistisk. Jag tror att vi har en mastersutbildning inom två år. Vi har testat förslaget på landstingsdirektörer och politiker och de har varit positiva, säger Johan Calltorp.
Men det räcker inte med mastersutbildning menar han.
– Det måste skapas ett större utbildningsutbud och ett nytt klimat inom sjukvården som gör att chefer och ledare tar del av forskning och hämtar in den aktuella kunskap som finns innan beslut tas.
Vill satsa på toppskiktet först
Utredningen föreslår att det först görs en satsning på de strategiskt placerade ledarna inom sjukvården, exempelvis landstings- och regiondirektörer, förvaltningschefer, chefer för planerings- och utvecklings- och strategiska stabsfunktioner, divisionschefer och verksamhetschefer för stora verksamheter.
– Många av dessa ledare är samhällsvetare, ekonomer, tekniker eller något annat och saknar vårdbakgrund. De behöver få bättre kunskaper om hälso- och sjukvårdsarbetets grundelement, miljö och språk, menar Johan Calltorp.
– Andra har en medicinsk eller vårdvetenskaplig bakgrund och behöver utbildning i systemtänkande och systemförståelse och bättre kunskaper om strategisk ekonomisk planering.
I utredningen finns inga förslag för den stora gruppen verksamhetschefer på normalstora kliniker som ska styra vardagen. Varför inte det?
– Vi har inte penetrerat det så detaljerat. Självklart riktar sig våra förslag också till dessa nyckelpersoner. I utredningen har vi skisserat hur man kan få störst effekt från början, men vi menar att det överhuvudtaget måste finnas ett större utbildningsutbud och att huvudmännen ger mer tid för forskning och utveckling och satsar på nätverksbyggande även inom det här området.
Larmsignal
– Vad vi gör nu är att vi slår larm att det måste till en kraftsamling när det gäller ledarskapsutbildningar, allt från läkarutbildningen, till lämpliga utbildningsmoduler i ST-utbildningen, till en masterutbildning. Vi måste få fram bättre kriterier för ledarutnämningar än den ensidiga bedömningen av personliga ledaregenskaper, menar Johan Calltorp.
Utredargruppen vill också inrätta kombinationstjänster där ledare och utvecklare får möjlighet att även forska.
– Om du är överläkare på en kirurgklinik och exempelvis arbetar med att effektivisera operationsavdelningen, eller att ta bort köerna inom kliniken, så ska du kanske under 5-6 månader kunna gå över till en utvecklingsmiljö och få hjälp av ekonomer, statistiker och processkunniga människor, menar Johan Calltorp.
Ett annat förslag är ”mäklartjänster”, där forskningsinstitutioner och kunskapsproducenter avdelar personer som har bakgrund från såväl forskning som praktisk verksamhet för att bygga upp verksamheter tillsammans med sjukvården.
Ytterligare ett förslag är trainee-program för att få fram ledningskompetens. Här skulle lärdomar kunna dras från läkarprofessionens specialiseringstjänstgöring, menar utredarna.
Vill skapa regionala kompetenscentra
Men det som Johan Calltorp har högst på önskelistan är en nationell satsning där staten och huvudmännen centralt trycker på knappen för att skapa 6-10 regionala forsknings- och utbildningscentra, eller ”smedjor”, som kan ge sjukvårdens ledare stöd.
Utredningen föreslår att sjukvårdshuvudmännen och universiteten och högskolorna går ihop och formar dessa kompetenscentra som ska bli ”motorer” i en region, men att staten ger dem nationella uppdrag, exempelvis kvalitetsfrågor, tillgänglighet eller primärvård/psykiatri.
Här är förebilden Institutionen för hälsa och samhälle i Linköping med ett nationellt kompetenscentrum för prioritering.
Johan Calltorp menar att det redan idag finns en hel del verksamheter som bistår sjukvårdens utvecklingsarbete, men att kompetenserna är utspridda och behöver samlas.
– I Göteborg finns Centrum för hälso- och sjukvårdsanalys, i Jönköping Qulturum/Futurum, i Stockholm Forum för kunskap och gemensam utveckling och i Skåne har regionen ett utvecklingscentrum, universitetet har utpsridda institutioner och så finns det Vårdalinstitutet. Runt om i landet finns kompetens, men det behövs en kraftsamling, menar han.
”Egen yrkesförening behövs”
Utredarna föreslår också att det bildas en ”yrkesförening” eftersom ”en viss autonomi inom yrkesgruppen är nödvändig och att det är viktigt att främja den yrkesetiska normbildningen så att rätt samspel med det politiska ledningssystemet utvecklas”.
Slutrapporten kallad ”Kunskapsbaserad ledning, styrning och utveckling inom hälso- och sjukvården” överlämnades den 11 december till socialminister Göran Hägglunds statssekreterare Karin Johansson och har tidigare behandlats av SKLs hälso- och sjukvårdsberedning och de två förbundens styrelser. Rapporten kan beställas från order@kommentus.se
