Full rulle på forskningen
– Men först måste forskning och utbildning ges ett större meritvärde.Tjänstestrukturen behöver också moderniseras. Sammanslagningen har gått bättre, men också sämre än förväntat. Med en koncentration av den högspecialiserade vården kan resurserna utnyttjas bättre, vilket gynnar såväl forskare som patienter. Så långt är de flesta överens.
– Men det var ett hastigt politiskt beslut som togs med liten majoritet och utan att det gjordes en särskilt bra genomlysning av konsekvenserna. Alla fackliga organisationer begärde det, men blev överkörda, säger Anders Wennerberg, radiolog samt ordförande för Läkarföreningen vid Karolinska.
Två stora sjukhus med vitt skilda kulturer har slagits samman i en organisation; det prestigefyllda Karolinska sjukhuset i Solna med djupa historiska rötter och Huddinge universitetssjukhus som mer präglats av en modern entreprenörsanda.
– Det har varit lättare för akademikerna att hitta samverkansformer och sin plats i organisationen, än de som arbetar mer kliniskt. Flera verksamheter brottas med stora problem. Inom exempelvis ortopedin har det varit svårt att hitta en gemensam klinikstruktur och det har varit täta chefsbyten, säger Hans Hjelmqvist, ordförande för SACO vid Karolinska Institutet samt för Läkarförbundets delegation för utbildning och forskning.
Karolinska universitetssjukhuset är organiserat i åtta divisioner. Flera stora verksamheter som till exempel anestesi och röntgen är uppdelade i flera kliniker och finns i såväl Huddinge som Solna. Det leder till spänningar och logistiska problem. Det hade därför varit lättare om politikerna hade satsat på ett nytt sjukhus dit alla verksamheter hade samlats, menar Hans Hjelmqvist.
Gigantiska kliniker
– Idag är flera kliniker enormt stora och leds av en verksamhetschef istället för två som det var före fusionen. Infektionskliniken till exempel, var redan tidigare Sveriges största, nu är den gigantisk. Det är inte med nödvändighet som det blir effektivare för att verksamheterna blir större. Jag tror också att man skulle ha behövt fundera på vad den optimala storleken är för de olika specialiteterna, men det hann man inte göra i den här fusionen, säger Hans Hjelmqvist.
En av de stora utmaningarna när det gäller utbildnings- och forskningsfrågor, är hur samarbetet mellan Karolinska och Karolinska Institutet ska integreras. När Stockholms läns landsting omorganiserade sjukhusen så glömde man i hastigheten att införliva Karolinska Institutets organisation i samarbetet. Därför kan specialistläkare på sjukhuset tillhöra samma division men helt olika institutioner inom KI.
Ett exempel; anestesi tillhör akutdivisionen och är uppdelad i två stora kliniker i Solna och i Huddinge. Klinikerna tillhör samma division, men två helt olika institutioner.
– Det här är inte bra. Klinikchefer inom samma specialitet på Karolinska sitter i samma divisionsledning och jobbar tätt ihop, medan den akademiska verksamheten kan tillhöra olika institutioner på KI och därmed ha andra samarbetsformer. Det behövs en bättre samordning så att vi får en gemensam styrning, säger Hans Hjelmqvist.
Ett steg på vägen mot ett fördjupat samarbete är det så kallade ALF-avtalet som trädde i kraft den 1 april 2004. Det reglerar hur Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet ska bredda sitt samarbete kring grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
Antalet forskande läkare minskar
Till skillnad från många andra länder har Sverige haft en stor andel läkare som också varit forskare. Men den andelen är nu krympande. Statistik från Svenska Läkaresällskapet visar att endast 20 procent av de som påbörjat läkarutbildningen kommer att skriva en avhandling.
Många läkare skulle gärna vilja forska, men incitamentet att göra akademisk karriär är alltför svagt. Forskning har inte ett lika stort meritvärde som förr och intresset för forskning bland unga läkare sjunker, menar Anders Wennerberg.
– Från ledningens sida har man beslutat att en disputation är värd 1500 kronor extra, en schablonmässig summa för alla grupper. Det är ett steg i rätt riktning, men vi anser att det är bättre med en individuell förhandling och att 1 500 är på tok för litet.
När man disputerar, höjer sin kompetens och tar ett större kliniskt ansvar, då ska man samtidigt få möjlighet till individuell löneförhandling. En disputation, menar Anders Wennerberg som doktorerat i medicinsk biofysisk, borde ge upp till 5 000 kronor extra i lön.
– Om man märker som forskare att man att kommer efter i karriären, då väljer man bort forskningen. Det har till och med visat sig att forskning rentav kan innebära en negativ lönemeritering. Den löneökning vi har sker tydligast när man tar de kliniska stegen, säger Anders Wennerberg.
Karolinska har en ålderdomlig tjänstestruktur som behöver ses över, menar han. Den kliniska gången är AT-läkare, ST-läkare- biträdande överläkare och överläkare. Läkarföreningen har i diskussion med sjukhusledningen istället föreslagit tre olika tjänstenivåer.
”Biträdande överläkare stoppkloss”
– Biträdande överläkare har egentligen ingen funktion och är en slags stoppkloss i karriären. Från Läkarföreningens sida vill vi hellre se att man har specialistläkare, överläkare och sedan en tredje tjänstenivå som vi ännu inte hittat något bra namn på, men som skulle kunna heta disputerad specialistläkare och disputerad överläkare. Det är en tjänstestruktur som mer anstår det främsta universitetssjukhuset i Sverige och som möjliggör att man kan få en god karriärutveckling både som kliniker och akademiker, säger Anders Wennerberg.
Inom fem år ska Karolinska universitetssjukhuset vara ledande i Europa. Det rimmar illa med politikernas kortsiktiga ekonomiska tänkande, menar Anders Wennerberg och ger ett exempel; under det första året tvingades hälften av de nyblivna specialisterna att sluta sin tjänst vid Karolinska. Det är ett stort slöseri med kompetens och resurser, menar han:
– De kommer att behövas inom kort, men politikerna vill spara pengar nu och skjuter problemen på framtiden. På sikt kommer denna olyckliga lösning att bli dyrare.
Oroad över fortbildningen
Ett annat exempel är ”back on track” som lanserades i höstas och som innebar att ledningen ville hitta fler möjligheter att sänka kostnaderna för att nå budgetmålet. Ett förslag som gick igenom var ett temporärt stopp för all vidareutbildning på Karolinska. Många som sökt dispens hos divisionschefen för att åka på kongresser eller delta i olika vidareutbildningar har fått nej, enligt Anders Wennerberg.
– Landstingsförbundet har i sitt avtal med läkemedelsindustrin beslutat att ta ett större ansvar för utbildning. Ändå går politikerna med på att strypa resurser till utbildning. Det är tydligen inte heligt med utbildning på ett universitetssjukhus. Oroväckande, tycker vi inom Läkarföreningen, säger Anders Wennerberg.