Flera orosmoln kring effektivitetsutredningen
Debattartiklar
Göran Stiernstedt har på regeringens uppdrag utrett framtidens vård. Hans resultat bär namnet ”Effektiv vård” och är en 700 sidor tjock lunta. Slutsatserna är ungefär desamma som i det PM på 40 sidor som kom för ett år sedan efter mindre än ett års utredning.
I stora drag kan man sammanfatta utredningen så här: Primärvårdens uppdrag måste bli bredare och sjukhusens specialistvård ska användas effektivt. Detta gäller både vem som bör besöka sjukhuset och hur slutenvården ska effektivisera sina resurser. Framförallt schemaläggning av läkare lyfts fram.
Ansatsen är relativt strategisk med att göra rätt saker och sedan göra sakerna rätt. Båda delarna hoppas jag kommer att diskuteras och stötas innan beslut fattas den 1 januari 2018.
I förslaget står bland annat att det krävs remisstvång för akuten från primärvården. Primärvården bör delas upp i två delar, dels den vi känner i dag, dels en ny särskild vård för äldre multisjuka som inte bör ingå i dagens vårdval eller få ett eget särskilt vårdval.
Poängen är att utredaren önskar en mer sammanhållen vård och omsorg mellan kommun och landsting, ungefär som tanken är i Tiohundraprojektet. Patienten ska dock inte få välja läkarkontakt på till exempel vårdcentralen.
Andra delar i utredningen gäller patientinformatik, journaler, kunskapsstöd, registreringar etcetera där vi alla i vården redan i dag vet att det finna många system och att det kan vara betungande och att få rätt information i rätt tid, och att det finns onödig dubbeldokumentation.
Utredningen har goda intentioner och flera bra förslag med stärkt patientmakt. Okej, så vad är brasklappen?
Jag skulle vilja sammanfatta brasklappen så här. Primärvården har lyckats påverka denna utredning i primärvårdens favör. Det är bra. Faran är om det inte finns rätt politiskt ledarskap att genomföra betänkandet, utan att politikerna lyfter ut vissa delar. Då kan utredningens förslag leda till att primärvården rent ut sagt blir kaotisk, eftersom uppdraget blir så mycket större.
En sådan del är redan utlyft i den nya ersättningsmodell för mottagningar i Stockholms läns landsting som jag beskrev i en tidigare debattartikel (publicerad i Norrtelje Tidning, red anm.). Den modellen gör att det inte hänger ihop. Möjliga framtida vinster verkar således redan vara gjorda vilket inte alls är fallet.
Jag har även svårt att se att politikerna skulle lyckas styra om resurser från sjukhusen till primärvården i en handvändning. Jag vet inte ens om det är lämpligt att göra så.
Andra delar i utredningen spekulerar i så kallade LEON-principer, det vill säga lägsta effektiva om-händertagandenivå. Här går till exempel flera landsting redan före och styr om resurser mot kostnadseffektivare besök där kanske sjuksköterskan tar besöket. Vips är problemet löst. För vilken verksamhet skulle inte vilja styra om mot lägre kostnader? Verkligheten är att mycket få av dem som ringer till en husläkarmottagning inte är i behov av läkare. Enligt min bedömning verkar politikerna inte vilja förstå att det redan i dag saknas resurser för att låta läkare ge de medicinska bedömningarna.
Detta tror jag är fel väg att gå. Vi borde i stället satsa på mer läkarkontakt än i dag och naturligtvis i olika effektiva fungerande former som direkt över nätet. Samtidigt är bristen på läkare i dag enorm inom primärvården.
En storsatsning på primärvården, som utredaren efterfrågar, är tilltalande. Detta kommer vi dock inte åt genom enbart effektiviseringar eller omfördelningar från övrig vård och omsorg, utan det krävs rejäla resurstillskott.
Roger Svensson
Verksamhetschef Lugn & Ro
Inlägget om schemaläggning var oväntat skarpt i utredningen. Det är centralt i en så personalintensiv verksamhet som vård att folk måste jobba när behovet finns och inte när det känns bäst för plånbok och eget tyckande. Det är uppenbart att mer av samma sak inte fungerar utan nytänkade krävs. Sjukvården måste ha ett nytt tänk för hur den ska möta det moderna samhällets utmaningar då kan vi inte fortsätta som vanligt (med mer resurser). Om t.ex. de största kostnaderna är äldre kroniker så bör vården formeras för att möta deras behov, dvs satsa på en primärvård med hög tillgänglighet.