Tre aktuella parallellproblem hänger ihop
Debattartiklar
När besparingar inom vården gör att människor skadas både direkt och indirekt är politiker och ansvariga tjänstemän inne på fel spår, inte minst i ljuset av att en befolkning med god hälsa och ett långt arbetsliv är avgörande för att landet ska kunna ta hand om en åldrande befolkning.
I internationell jämförelse framstår Sverige som ett föregångsland när det gäller jämlikhet och jämställdhet. Befolkningen har det materiellt sett mycket bra och såväl män som kvinnor arbetar, något som bidrar till jämnare hushållsinkomster än i övriga länder. En omfattande välfärdsstat skyddar människor från utsatthet under olika faser av livet.
Den senaste veckan har tidningarna rapporterat om en incident vid Skånes universitetssjukhus i Lund i höstas. En höggravid kvinna nekades tillträde till förlossningen, trots tecken på havandeskapsförgiftning, och skickades hem, vilket slutade i tragedi då barnet dog. Händelsen är en obeskrivlig förlust för den drabbade kvinnan, men också ett exempel på vad som sker i en vårdsektor i kris.
Intagningsstopp och överfulla kvinnokliniker har under de senaste åren varit återkommande nyheter i hela landet, inte minst i Skåne. Gravida kvinnor har tvingats söka sig till kliniker bortom de närmaste, och utskrivning av nyförlösta har tidigarelagts. Anställda inom förlossningsvården arbetar under alltmer pressade förhållanden och har flaggat för att säkerheten hotas i och med ökade sparkrav.
Barnmorskor vid Helsingborgs BB säger upp sig på grund av dålig arbetsmiljö. Kritiken gäller scheman och möjlighet till återhämtning efter nattpass. De är båda viktiga saker för ett hållbart arbetsliv. Att arbeta hårt och mycket kan fungera bra om det kompenseras, bland annat med rätt återkoppling och vila. Forskning visar att stress kan vara positivt, men inte om man upplever den konstant och på grund av faktorer som ligger utanför ens egen kontroll.
Vid en internationell jämförelse stoltserar Sverige inte bara med att ha rekordlåga tal för mödra- och barnadödlighet utan är även känt för god arbetsmiljö och bra villkor för arbetstagare. Ändå sker olyckor och sjukfrånvaron ökar, något som inte minst gäller kvinnor i så kallade kontaktyrken, till exempel inom vården.
Det är tämligen uppenbart att tre fenomen som parallellt figurerar i dagstidningarna hänger ihop: felbehandlingar, sjukskrivningar och uppsägningar. Minskade resurser inom vården leder till risk för felbehandlingar, men yttrar sig också i arbetsmiljöproblem och reaktioner bland anställda.
Stora grupper i Sverige lever under hög prestationspress och krav på att leverera, ofta under tidspress. I vissa fall leder det till att en maskin havererar för att den körts för hårt, i andra till att en människa inte orkar – kanske för att det är tungt att känna otillräcklighet när ens arbete handlar om att ta hand om andra människor.
Med tanke på Sveriges fördelaktiga utgångsläge finns det ingen anledning att bryta med höga ambitioner, vare sig när det gäller kvinnors hälsa eller arbetsmiljö. Här finns istället stora möjligheter att satsa på förbättringar och motverka problem.
Att Sverige globalt sett ligger bra till ger heller ingen anledning att spara på ett sätt som gör att tilliten till vården rubbas och orken hos dem som arbetar inom sektorn tryter. Den svenska modellen med samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och kloka politiker som arbetar långsiktigt för ekonomisk tillväxt och stabilitet är unik på många sätt. Arbetsvillkoren har förbättrats efter att det blivit uppenbart för både arbetsgivare och arbetstagare att det råder en ny situation vad gäller produktion och arbetsorganisation.I början av 1900-talet handlade de om att hantera risker förknippade med gifter och arbete med farliga maskiner. Idag handlar de om att hantera stress och psykisk ohälsa men också belastningsskador.
Om Sverige ska kunna anta den utmaning som en åldrande befolkning innebär måste varje kvinna föda två barn och fler människor jobba mer och längre. För det senare är ett hållbart arbetsliv centralt. I ljuset av det ter sig de styrande politikernas spariver, som gör att förlossningsvård och kvinnors hälsa hotas, feltänkt. Den riskerar att leda till individuella tragedier men också att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.
Maria Stanfors
Professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet, verksam vid Centrum för ekonomisk demografi vid Ekonomihögskolan i Lund och särskild utredare för nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö.
Debattartikeln har tidigare publicerats i Sydsvenskan.
I korthet. Läkare inom framförallt primärvården och psykiatrin dignar under långtidssjukskrivningar. Vår medkänsla gör att vi förlänger och förlänger för vi förstår ju så väl.
Glidningen från medicinska indikationer till ekonomiska sker gradvis och olika fort.
Läkare måste avbördas ansvaret för trygg försörjning för patienterna. De finns inte tillräckliga rehabiliterings resurser , så insatserna blir feltimade och kraftlösa och ödslas förgäves.
Jag har som läkare ingen lösning och det är detta som skapar meningslösheten i jobbet och att man kroknar. Sjuka intygen blir en skräckis då begäran om komplettering kommer. Administration och intyg tar för mycket av vår tid. Vi rår inte över våra bokningar och arbetssituation.
Marie Janson