Effekterna av införandet av EU:s arbetstidsdirektiv är att flera erfarna och kompetenta medarbetare på intensivvårdsavdelningen i Västerås har sagt upp sig. Om inget görs är risken stor att patientsäkerheten äventyras. Det skriver överläkare Stefan Ström på Västmanlands sjukhus Västerås i denna debattartikel där han bland annat föreslår att intensivvården bör undantas från det nya regelverket.

• 06 november 2023
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

Inom intensivvården finns ett kroniskt problem i form av personalbrist. Detta problem ses nu öka efter implementeringen i oktober 2023 av EU:s arbetstidsregler för sjuksköterskor och undersköterskor.

Reglerna skall säkra arbetstagarens rätt till dygns- och veckovila. Syftet är självklart gott med målet att skapa ett hälsosamt och hållbart arbetsliv och möjliggöra för arbetstagaren att orka arbeta patientnära i sjukvården under ett helt yrkesliv fram till pension. Men problemet är att EU-reglerna i kombination med redan rådande personalbrist inom intensivvården försvårar möjligheten att upprätthålla verksamheten med bibehållen patientsäkerhet. Redan före 1 oktober rådde bemanningsproblem i en verksamhet som kräver i stort sett samma personaltäthet dygnet runt.

Intensivvårdsavdelningen har före pandemin präglats av en stabil, erfaren och kompetent personalgrupp Stefan Ström

Undertecknad har arbetat inom Region Västmanland under 41 års tid och de senaste 28 åren på regionens enda intensivvårdsavdelning. Intensivvårdsavdelningen har före pandemin präglats av en stabil, erfaren och kompetent personalgrupp både avseende undersköterskor, intensivvårdssjuksköterskor och fysioterapeuter. Dessa yrkesgrupper tillsammans med intensivvårdsläkare utgör fundamentet för en fungerande intensivvård.

Under och efter pandemin har intensivvården i stora delar av Sverige och också i vår region drabbats hårt av bemanningsproblem. Orsaken är dels pensionsavgångar men framför allt ser vi effekterna av en under pandemin alltför tung belastning på befintlig intensivvårdspersonal. Personal har sagt upp sig och utmattning/utbrändhet har också påverkat. Verksamhetsledningen på intensivvårdsavdelningen har sista året lyckats vända situationen genom att med stora insatser nyrekrytera intensivvårdssjuksköterskor och undersköterskor. Vi har börjat se ett ljus i tunneln och har även fasat ut kostsam hyrpersonal som dessutom saknar ”lokal kännedom” om verksamheten.

Vi har börjat se ett ljus i tunneln och har även fasat ut kostsam hyrpersonal

Sjukvården är beroende av att det finns en mix av erfarna medarbetare (mentorer) och att man nyrekryterar medarbetare som får stöd av de med stor erfarenhet. Arbetet i sjukvården präglas starkt av att det är ett ”lärlingsyrke” där adepten behöver stöd från sin erfarna kollega.
Effekterna av införandet av EU:s arbetstidsdirektiv är att flera mycket erfarna och kompetenta medarbetare på intensivvårdsavdelningen i Västerås sett sig tvungna att säga upp sig då de nya arbetstidsreglerna inte gått att para ihop med ett fungerande privatliv.

På ”verkstadsgolvet” framkommer att en stor majoritet av medarbetarna inte vill ha dessa nya regler. Man önskar ett schemaplaneringssystem som är mer individanpassat så att livspusslet kan fungera. Förläggningen av ett kvällsarbetspass kombinerat med övernattning på sjukhuset och efterföljande dagarbetspass är inte tillåtet enligt EU:s arbetsdirektiv. För arbetstagare boendes på annan ort har denna koncentration av arbetspass möjliggjort att kunna minimera antalet resor till och från jobbet och därmed uppnå ett fungerande privatliv och en bättre livskvalitet. En konsekvens av de nya reglerna är att medarbetare i stället söker sig till mottagningsverksamheter med arbetstider enbart på kontorstid. Detta trots att medarbetarna har ett stort engagemang för, och en stor vilja, att jobba med intensivvård.

Verksamhets- och bemanningsansvariga på Operationskliniken har lyft problemet till högre nivå inom regionen men utan en tydlig respons. Om det i Sverige hade funnits oändligt många erfarna intensivvårdssjuksköterskor att anställa skulle de nya arbetstidsreglerna kunna efterlevas vid schemaläggningen av arbetspass. Tyvärr ser verkligheten inte ut så.

Om inget görs riskerar Västmanlands innevånare en minskad tillgänglighet till intensivvård

Kan bristen på intensivvårdssjuksköterskor åtgärdas genom att utbilda fler? Detta fungerar tyvärr inte då vidareutbildningen av intensivvårdssjuksköterskor bara lyckats fylla en bråkdel av kursplatserna.  Alla intensivvårdssjuksköterskor i Västmanland som vill arbeta på intensiven är redan anställda. Incitament till att locka sjuksköterskor till vidareutbildningen är avgörande för den framtida personalförsörjningen.

Kan situationen lösas genom att anställa ytterligare hyrpersonal? Detta är inte hållbart då deras lönenivå med råge överskrider den ordinarie personalens löner vilket skapar stort missnöje i ordinarie personalgrupp. Dessutom bidrar hyrpersonal inte till långsiktig delaktighet i utveckling av rutiner inom verksamheten.

För att bibehålla nuvarande tillgänglighet av intensivvård för befolkningen i Västmanland krävs en snabb och rimlig lösning. En lösning både gällande medarbetarens möjlighet att påverka schemaläggningen av arbetspass i kombination med bibehållen återhämtningstid för att långsiktigt säkra en lägre sjukfrånvaro och att fler medarbetare vill arbeta heltid inom intensivvården.

Vilka tänkbara lösningar finns på problemet?

* Sveriges Kommuner och Regioner SKR bör centralt skapa tydlig vägledning för verksamhetsnära chefer hur regelverket skall tillämpas.

*SKR bör begära undantag från regelverket för intensivvården.  På SKR:s hemsida finns att läsa ” Viss möjlighet till undantag från regler om minst 11 timmars dygnsvila finns i Allmänna bestämmelser. Möjligheten att göra undantag är mycket restriktiv och kan bara bli aktuell i verksamheter som har uppdrag att skydda liv, hälsa och säkerhet”.

* Personalens veckoarbetstid bör sänkas för att harmoniera med EU:s arbetstidsdirektiv.

Om inget görs riskerar Västmanlands innevånare en minskad tillgänglighet till intensivvård. Redan idag är intensivvårdens kapacitet i Västmanland på en låg nivå i förhållande till befolkningens storlek och behov. En ytterligare resursminskning kommer tydligt att äventyra patientsäkerheten.