Debatt

Det är dags att ta vårdplatssituationen på allvar

Den 17 september går vårdpersonal ut på flera orter runtom i landet och agerar för en mer human vårdapparat. En av de underliggande orsakerna till protesterna är bristen på vårdplatser som i sin tur föranleder långa väntetider på akuten, ökat antal vårdrelaterade skador och dålig arbetsmiljö. Om målet för svensk sjukvård är att få budgeten att hålla genom att endast effektivisera (=dra ned på kostnaderna för…) den basala omvårdnaden får vi räkna med en eftersatt vårdkvalitet och klart försämrad patientsäkerhet.

Genom åren har den svenska sjukvården i form av olika reformer medvetet skiftat patientbördan från sjukhusen till öppenvården. Ädelreformen 1992 och psykiatrireformen 1995 låg till grund för dessa stora omställningar och tillät landstingen att lämna över stora och kostsamma ansvarsområden till öppenvård och kommuner – utan tidsfrist och utan resurstillskott.

I takt med den medicinska utvecklingen har man också inom de kirurgiska och internmedicinska specialiteterna kunnat behandla fler patienter dagkirurgiskt utan inläggning.

Av dessa anledningar har man inom den svenska sjukvården lyckats minska vårdplatserna från 120 000 år 1980 till dryga 25 556 år 2011. Samtidigt har befolkningen ökat med ca 1,3 miljoner och befolkningskorrigerat innebär detta att vi idag 30 år senare endast har 17,5% av våra vårdplatser kvar.

Exempel på hur vårdplatserna fortsätter att minska ser man i planerna för det nya Karolinska sjukhuset, till beräknad kostnad 14,5 miljarder kronor. Med 800 vårdplatser istället för ursprungliga 900 ska detta prestigebygge år 2017 förse en stadigt ökande befolkning i regionen med tillgänglig och patientsäker vård.

Även på Sahlgrenska Universitetssjukhuset nedprioriteras vårdplatsbehovet i budgetplanering efter budgetplanering. Ett nytt bild-och interventionscentrum, beräknad kostnad 1.3 miljarder kronor, är under uppförande och kommer att förgylla sjukhusområdet med två nya byggnader, fulla med teknisk utrustning, utan att tillföra en enda vårdplats.

Enligt OECD hamnade Sverige år 2009 på en bottenplacering med 2,04 akutvårdsplatser per 1000 invånare jämfört med övriga Europeiska länder. År 2004 var siffran 2,2 – således fortsatt minskning – medan majoriteten av Europas länder ökar sina motsvarande vårdplatser. Samtidigt visar en undersökning av Internationella valutafonden att Sverige spenderar minst på sjukvården i relation till BNP jämfört med 50 industrialiserade länder.

Denna enorma rationalisering av sjukvården, genomförd av våra sjukvårdspolitiker de senaste decennierna, har möjligen bidragit till att Sverige landat mjukare efter de ekonomiska nedgångar som vi sett i övriga Europa, men inte utan negativa konsekvenser för patienterna.

Bristen på vårdplatser leder till en tyngre arbetsbörda för vårdpersonal, flaskhalsproblematik på våra akutmottagningar med långa väntetider, samt problem i öppenvården, då allt för sjuka patienter skrivs ut i förtid till en kommunal omsorg som mer än ofta inte klarar att bära bördan.

Om huvudmålet för sjukvården i Sverige ska vara att hålla budgeten inom ramarna får vi räkna med en klart försämrad vårdkvalitet och patientsäkerhet. Det är dags att ta vårdplatssituationen i Sverige på allvar samt prioritera den basala sjukvården genom att öka antalet vårdplatser utifrån det reella behovet och genom resurstillskott till öppenvård/kommuner.

Arvin Yarollahi – ST läkare Ortopedi
Per Björgell – Överläkare, Akutmedicin
Knut Nordenström – Docent, Överläkare, Ortopedi

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera