Debatt

Bara röntgenbilderna minner om fornstora dar

Sjukhusläkaren förde samman de båda efter 20 år och åkte till Östra sjukhuset till den omtalade kliniken som på 80-talet var på allas läppar, där klinikchefen styrde med egna administratörer.
Lokalerna finns kvar, där bedrivs idag idrottsortopedi, men röntegenbilderna på väggarna är det enda som förmår återskapa minnen om fornstora dagar.

”Kliniken med eget ansvar” sveptes bort redan 1994, inte på grund av medicinska tillkortakommanden, utan på grund av politisk övertygelse att centralisering och stordrift är rätt medicin för att klara kärvare tider. Den här gången gällde det Göteborgs försämrade sjukvårdsekonomi som skulle räddas.

Jimmy Kero, idag områdeschef, har kunnat följa förändringarna på nära håll. Erland Lysell som varit pensionär i 11 år har sett dem på avstånd.

”Vi hade otroligt roligt”

Båda minns Östra sjukhusets decentraliserade era med glädje.
– Vi hade otroligt roligt. Vi fick en lättflytande klinisk administration, utan stora bekymmer, där administratörerna blev en del av kliniken. Det fanns närhet, så mellancheferna kunde få hjälp direkt vilket var fantastiskt. Det blev effektivare. Man får mer för pengarna om besluten fattas där man ser behoven, säger Erland Lysell.

– Det blev mindre tid för administrativa problem och personalen blev mer tillfredsställd. Men decentraliseringen förutsatte förstås att man litade på folk, säger Erland Lysell, som med förskräckelse sett stordriftstänkandet ta över.

– Jag brukar säga att jag tillhör det lyckliga VSHU-gänget, ”Vi Som Hann Undan” den stora omorganisationen till Västra Götalandsregionen.
Efter tiden som klinikchef på ortopeden blev Erland Lysell medicinskt sakkunnig åt Göteborgs sjukvårdsstyrelse och 1996 vikarierande sjukvårdsdirektör i Göteborg.

– Det var en fantastisk upplevelse, som gör att jag inte längre gärna jobbar med politiker. Jag var sjukvårdsdirektör i tre månader och en vecka och det räckte helt och hållet. De hade en förmåga att om det inte fungerade så organiserade man om, men de tog aldrig reda på varför det inte fungerade. säger Erland Lysell.

Jag sade till dem att i mitt jobb så försöker vi först ställa en diagnos och så sätter vi in terapin därefter. Vi sätter inte in terapin först i hopp om att den ska hjälpa mot något vi inte vet. Men det förstod de aldrig och det gör de fortfarande inte. Jag upptäckte också att det fanns stor okunnighet bland de centralt placerade administratörerna om vad sjukvård är. Det störde mig mycket.

Erland Lysell är lika övertygad idag, som på 80-talet, att decentralisering och ”kliniker med eget ansvar” skulle fungera även på 2000-talet.

Trots att sjukvården blivit så komplicerad?
– Ja, absolut, men det som fördärvar mest för sjukvården är att den styrs av ideologer. Sjukvård ska styras av proffs, folk som kan verksamheten eller är professionella administratörer, menar Erland Lysell.

När Jimmy Kero kom till ortopedkliniken 1988 fungerade den redan som ”klinik med eget ansvar”.

När Jimmy Kero kom till ortopedkliniken 1988 fungerade den redan som ”klinik med eget ansvar”.

Han hade tidigare arbetat som barnmorska men skolat om sig och bland annat läst hälso- och sjukvårdsadministration på universitetet.
Jimmy Kero menar att pendeln svänger fram och tillbaka mellan centralisering och decentralisering i 7-10-årsintervaller.

– Självständiga kliniker var en tydlig 80-talstrend, men klinikerna hade central administration.

Ulla Leissners beslut var att flytta ut administrationen till klinikerna. Hon hade ett brett upplagt program för att skapa de här klinikerna. Det var väldigt spännande och fungerade mycket bra, tycker Jimmy Kero.
– Jag tror att vi alla var nöjda när vi tittade varandra i ögonen. Man blev en del av kliniken. Tanken var att vi skulle vara nära staben och nära verksamheten och tala verksamhetens språk och så blev det.
Vi blev väldigt engagerade och lojala med kliniken vilket var tanken med förändringen.

Jimmy Kero menar att när ekonomin försämras är det oftast administrationen som rationaliseras först.
Så skedde också på 90-talet, vilket drabbade ”klinikerna med eget ansvar”. 1994 slogs de sju klinikerna ihop till ett område och ”klinikadministratörerna” samordnades.

– Självständighet kanske inte alltid upplevs som något positivt av politiker och sjukhusdirektörer i en sådan situation, menar han.

– Som sjukhusdirektör eller politiker vill man kanske inte ha tio stycken kliniker som arbetar helt självständigt med egen budget, när man ska styra en stor organisation, i vissa situationer kan också centralisering ha sina fördelar.

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera