Debatt

Att mobba en läkare…

Ordförande Thomas Zilling tog för några veckor sedan upp problem med arbetsgivare som skoningslöst hanterar läkare i personalkonflikter. I detta fall en kollega som bara försökte göra sitt jobb men råkat i klorna på en mindre förstående sjuksköterska under ett jourpass. En avvikelserapport om patientmisshandel skickades av sköterskan. Att den biträdande verksamhetschefen också var sjuksköterska och inte läkare var säkert den största orsaken till arbetsgivarens fortsatta agerande. Men detta faktum kanske även säger en del om kollegans utsatthet. Det som hände ser ut som mobbning.

Läkarna har släppt mycket av sin prestige och accepterat att ge viktiga chefsposterna till andra yrkesgrupper, som i stället tagit för sig rejält och därmed vunnit makt även över läkarkåren. Att bli chef över läkarna är säkert ”en utmaning” som det brukar heta när man inte vill säga vad man tycker. Läkarförbundet har ställt sig faderligt välvillig till att dela makten med andra yrkesgrupper och generöst skänkt bort läkarens viktigaste odlingsmark: Makten över vårt yrkesansvar. I rättvisans namn ska sägas att politikerna är väl så delaktiga.

Att vara generös är inte fel, men någon glömde värna våra intressen. Läkarförbundet förstod nog inte att detta på sikt kunde innebär en obehaglig försvagning av läkarnas intressen.

Att läkare inte heller är särskilt lojala mot varandra ökar utsattheten. Vi betraktar oss gärna som en stark grupp med starka individer. Enligt min åsikt är vi i stället de svagaste i sammanhanget. Vi har gärna den egna karriären och framgången i fokus och till det behöver vi ju bara oss själva. Vi har ett fackförbund som gärna jonglerar med vackra ord men vingla runt på flera stolar samtidigt. Stolar som man med en något allsmäktig självbild anser tillhöra det egna ansvarsområdet. Ett numera klassiskt exempel är ”samhällsansvaret” – mer en käpphäst än en stol, när jag tänker efter. Få har någonsin förstått varför det är så här.

Varför törs vi aldrig, i något läge, visa tänderna och i alla fall morra så det hörs (om nu ryta verkar otäckt), inte ens när någon av oss håller på att klämmas ihjäl av en kraftfull och målmedveten översittare? Är det för att vi är alldeles för kloka, välbalanserade och väluppfostrade? I så fall ligger vi alla illa till.

Andra oss närstående yrkesgrupper är mycket bättre på att stödja varandra. Därför är de också vältränade i andra typer av gruppbeteenden. Det är här som läkare ofta kan råka illa ut!

Kraven och förväntningarna på en läkare från övrig personal är ibland både konstiga och orimliga, särskilt drabbar det kvinnliga läkare. Detta ger ett extra fokus på just läkaren och hon eller han värderas ständigt av andra yrkesgrupper. Missnöje kan lätt uppstå.

Om nu avvikelserapporteringen i exemplet var mobbning (jag säger inte att det är det) så var syftet inte bara att förnedra utan att helst förgöra offret. Dryftades denna möjlighet av förbundet? Att lokalföreningen ger den drabbade rådet att säga upp sig för att slippa få sparken är olidligt och talar även emot detta.

Vem som blir trodd, läkaren eller sjuksköterskan, kan alltså beror på vem chefen är mest lojal med. Sådant händer säkert och är verkligen allvarligt, eftersom det slår mot rättssäkerheten. En dålig chef som kanske i hela sitt tidigare yrkesliv sett läkare som rivaler och bortskämda primadonnor, riskerar att sakna tillräckligt mycket empati för läkaren och därför blunda för rättvisan och inte bry sig om att söka sanningen. Chefen blir en av mobbarna och uppsägningen det sista övergreppet.

Om en kollega hamnar utanför yrkeslivet med ”patientmisshandel” som stigmatisering, bara för att han eller hon kontrollerat en eventuell ”dunkömhet över njurlogerna” på en obegripligt smärtpåverkad patient, blir väl den yttersta förnedringen av HELA läkarkåren!

Grov mobbning av en läkare är förhoppningsvis mycket ovanligt men något mycket allvarligt. Inte bara ett hot mot offrets liv och hälsa utan kanske även mot patienternas, särskilt om dessa används som slagträ. En läkare med ett stort ansvar sätts ur balans och vad händer sedan? Det finns naturligtvis ingen statistik på hur många patienter som riskerat eller fått sämre eller felaktig vård för att någon i personalen försökt sätta käppar i hjulet för ansvarig läkare!

Läkarförbundet måste i alla fall bli observant på att mobbning av läkare kan förkomma, även där det ser ut som något helt annat.

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera