Debatt

Är landstingen rätt huvudman för sjukvården?

En tydlig signal till politikerna är att väljarna i valet i september såg förbättrad sjukvård som en av de viktigaste frågorna. Särskilt bristerna i tillgänglighet och effektivitet debatterades. Patientens ställning i vården har inte stärkts trots ny patientlag, förnyelsetakten är långsam och kompetensförsörjningen fungerar dåligt. Dessa brister väcker frågor om landstingens förmåga att erbjuda god vård.

Jämlik vård
Jämlik vård är ett övergripande mål för hälso- och sjukvården sedan årtionden, men erfarenheten visar att den landstingsbaserade vården skapar skillnader i tillgänglighet, medicinska resultat med mer. Ett exempel är cancervården där behandlingar ofta sätts in för sent. Satsningar för att korta köer och minska skillnader mellan olika landsting har haft begränsad effekt. Enligt Jan Zedenius, överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden är väntetiderna ett geografiskt lotteri (1).

Långsam förnyelse
Prioriteringar görs på olika nivåer och på olika sätt, vilket leder till att det kan ta lång tid innan patienter får nytta av nya läkemedel och behandlingsmetoder. Olika prioriteringar inom landstingen leder till ojämlik vård.  Ett aktuellt exempel är Socialstyrelsens nationella screeningprogram för livmoderhalscancer. Viktiga förändringar i programmet infördes 2015, men tre och ett halvt år senare har endast 7 av 21 landsting genomfört dessa (2).

Vårdens infrastruktur                                                                                         När 21 landsting tar egna beslut om vårdens infrastruktur och organisation blir resursanvändningen ofta ineffektiv. Ett exempel är att operationsrobotar från 2012 till 2016 har ökat från 8 till 27 trots att vetenskapliga artiklar ifrågasatt nyttan (3). Varje robot kostar cirka 20 miljoner kronor exklusive utbildning och implementering. Sådana överinvesteringar är exempel på att landstingen konkurrerar med varandra i stället för att samarbeta. När 21 landsting skapar sin egen sjukvårdsstruktur blir resultaten ofta alltför små enheter med alltför låga volymer för god kvalitet och rimlig ekonomi.

Osäkerheten ökar      
De stora brister som sjukvården visar drabbar i slutändan patienterna. Att medborgarnas förtroende för sjukvården minskar är lätt att förstå. Enligt en undersökning 2016 var det bara 31 procent av de svarande som ansåg att sjukvårdssystemet fungerar bra (4). Flera landsting har svårt att mobilisera de ekonomiska resurser som behövs. Kan landstingen klara att leverera god vård till invånarna?

Rätt huvudman?
I en debattartikel våren 2018 under rubriken ”Alla landsting är för ineffektiva” skriver en ledande Stockholmpolitiker att ”det är uppenbart att nuvarande ordning har nått vägs ände” och föreslår att nästa regering kallar till blocköverskridande samtal om hur sjukvården bör reformeras(5). Under flera decennier har arbete pågått för att skapa en nationellt jämlik och effektiv sjukvård med 21 landsting som i varje förändring har sina egna agendor och prioriteringar. Mycket talar för att vi behöver skapa nationella strukturer för vården bland annat för IT-stöd, primärvårdens utveckling, sjukhusinvesteringar, kompetensförsörjning och finansiering av sjukvården.

I våra nordiska grannländer Danmark och Norge har man sett behovet och skapat nationella sjukvårdsstrukturer, medan Sverige fortsätter att lappa och laga i ett icke ändamålsenligt vårdsystem. Ett alternativ till den nuvarande situationen är att staten blir huvudman för hälso- och sjukvården och att 6-7 sjukvårdsregioner ersätter nuvarande 21 landsting. Regionerna blir då utförare och får efter dansk förebild uppdrag och finansiering från staten. Ett nationellt primärvårdssystem skapas med stöd av erfarenheter från bland annat Norge och Danmark. Nationella IT-plattformar, där alla vårdgivare är anslutna, bör vara basen för journalsystem med mer. Samarbetet mellan universitet eller högskolor och sjukvården bör vidareutvecklas både vad gäller forskning och utbildning, vilket blir lättare med samma huvudman. En nationell vårdstruktur är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart vårdsystem som kan leverera god vård.

Bo Hallin
Organisationsforskare, tidigare bland annat primärvårdschef
Axel Bergh
Tidigare beställare och utvecklingschef, Västra Götalandsregionen
Christer Wettervik
Tidigare bland annat chefsläkare, Södra Älvsborgs sjukhus och strateg, regionkansliet Västra Götalandsregionen

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera