12 klick i datorn för att ordinera ett läkemedel skapade nya patientsäkerhetsproblem
Det var bara 40-55 procent av alla ordinationer som var korrekta. När vi sett det några gånger insåg vi att vi måste gå över till ett datoriserat system med barriärer som gör att det blir korrekt, men till vår stora besvikelse blev det långt ifrån 100 procents rätt även i det nya datoriserade systemet.
– Den första studien vi gjorde, 2008, visade att 26 procent av ordinationerna fortfarande var felaktiga. Nya rutiner hade skapat nya patientsäkerhetsproblem, berättade Stina Fransson Sellgren, ställföreträdande omvårdnadschef på Karolinska, under seminairet datajournalen – faror och förhoppningar.
– För att sätta ut ett läkemedel och sätta in ett nytt måste läkaren göra 12 klick i läkemedelsmodulen. Den tidsödande processen gjorde att en del läkare hittade snabbare genvägar genom att skapa flera ordinationer på samma läkemedel. Istället för att klicka sex gånger för att sätta ut dosen på 50 milligram plusade läkarna på med 25 milligram om patientens dos skulle ökas till 75 milligram, med påföljd att ingen mer än läkaren visste om patienten skulle ha 25 milligram eller 75 millgram.
Med en gemensam läkemedelsmodul för hela sjukhuset så följde olika vårdtillfällen med patienten vilket också kunde leda till dubbla doser. Bland annat fick en patient en livsfarlig dubbel dos av waran. Gamla osignerade förskrivningar hängde också med, så problemen försvann inte med datoriserade läkemedelsmoduler även om det blev dramatiskt bättre, sade Stina Fransson Sellgren, som menade att det är ett komplicerat arbete att bygga upp läkemedelsmoduler.
– Det finns mycket svårigheter och tar tid att få systemen bra och kommer man dessutom in på intensivvården och barnsjukvården så blir det riktigt svårt.
När personalen på Karolinska efter åratal av jobb lyckats få fram en väl fungerande modul beslöts det att Karolinska i Solna och Huddinge sjukhus skulle slås ihop till ett sjukhus och det var bara att börja om på ruta ett igen eftersom det nya journalsystemet Take Care saknade läkemedelsmodul.
Efter den första studien, 2008, som visade att det fortfarande var 26 procent av ordinationerna som var felaktiga trots datoriseringen förbättrades läkemedelsmodulen ytterligare och en ny studie gjordes 2009.
Resultatet från den studien blev en ännu större besvikelse. Då fanns det felaktigheter i mer än var tredje ordination (38 procent) jämfört med Socialstyrelsens krav.
De vanligaste felen var att läkarsignaturer saknades.
– Man måste jobba mycket mer med läkemedelsavstämningar. Jag tror att det krävs en sådan vid varje övergång i vården, annars blir det farligt, sade Stina Fransson Sellgren.
På Karolinska har man därför startat projekt med läkemedelsavstämningar där 16 enheter har genomgått ett genombrottsprojekt under ett år. Projektet avslutas under våren och har inte slutsummerats ännu.
Stina Fransson Sellgrens sammanfattande slutsats är att följsamheten till Socialstyrelsens föreskrifter har ökat ordentligt tack vare läkemedelsmodulen, men att bristande rutiner kan följa med och det kan komma nya problem.
Läkemedelsordinationen – hur osäker får den vara?
Man vill ju gärna tro att den moderna datatekniken skulle kunna utnyttjas för att göra ordinationer av läkemedel så säkra som möjligt. Jag tror också att datatekniken – rätt utnyttjad – är ett suveränt instrument för dokumentering av patientinformation och uttag av sådana uppgifter från journalsystemet.
När jag i sista numret av SJUKHUSLÄKAREN (2010; 1:60) läser om patientsäkerhetsproblem i pappers- såväl som datorsystem är jag på intet sätt förvånad. De ”12 klick i datorn” som i artikeln beskrivs nödvändiga för att ordinera ett läkemedel i Karolinska Universitetssjukhusets läkemedelsjournal, förefaller snarast vara en underskattning och en skönmålning av verkligheten.
Efter 40 års kliniskt arbete – och jag har som få professorer arbetat hela mitt professionella liv i direkt närhet till patientvården – måste jag tillstå att jag aldrig tidigare känt mig så osäker på en ordination som jag klickat in i den datoriserade läkemedelsmodulen i journalsystemet. Här efterfrågas en rad uppgifter, en del relevanta, andra inte. Så är det till exempel helt ointressant att ange varför ett visst läkemedel sätts ut och här tar jag för givet att de flesta skriver in ”annan orsak”.
Vid en ordination är följande av intresse: Läkemedlets namn, dess styrka, dosering, insättningsdatum, samt administrationsform, i förekommande fall max-dos och senare utsättningsdatum. Allt detta kan skrivas på EN RAD, översiktligt och lätt att ändra. När inmatningen är gjord står ordinationen klar att läsa direkt. Dagens äventyrliga läkemedelsordination har dessvärre snarast karaktären av att lösa et sudoku-problem och om ordinationen sväljs av datorn kan man dra en suck av lättnad, men blev det rätt……?
Jag upplever mig inte som datatekniskt obegåvad, eftersom jag själv utvecklat omfattande programrutiner för hantering av olika patientgrupper och jag anser mig ha en rätt god uppfattning om vad som är logiskt och nödvändigt. Men att göra ordinationssystem som är krångligare än erforderligt gagnar definitivt inte patientsäkerheten.
Till yttermera visso har programkonstruktörerna nu också tagit bort den tidigare mycket välfungerande direkta rutinen för receptutskrivning så att man vid varje förskrivning av läkemedel först måste föra in detta i patientens läkemedelsjournal. Därefter kan man skicka ett recept till apoteket genom en ny serie klickningar. Vad betyder detta? Jo, att läkemedel, som patienten inte längre tar, finns upptagna i läkemedelsjournalen. Är detta ett säkert system? Knappast!
När vi sedan kommer till det sista steget i läkemedelshanteringen vet vi ju ändå inte om vederbörande sjuksköterska administrerar rätt läkemedel eller inte.
En säkert läkemedelsanvändande får man med enkla rutiner för ordinationen, ett nära samarbete mellan läkare och sjuksköterskor och en god utbildning. Kunskapsmässiga och samarbetsmässiga tillkortakommanden löser man tyvärr inte med datarutiner, hur komplexa och teoretiskt heltäckande dessa än utformas.
Hans-Göran Tiselius, professor i urologi. Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
Tja, vet inte vad som menas med att de följer Socialstyrelsens författningar, de är ju totalt obegripliga för de som ordinerar och för de som ska följa ordinationerna. På måfå kan man klicka sig runt och hoppas att det blir någorlunda rätt och sedan får man ändå skriva en fritext kommentar om vad man egentligen vill att patienten ska ha. Är det patientsäkrare än att det står 100 milligram från början istället för intressanta milliliter utgående från olika spädningar och stamlösningar???