• 06 september 2011
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

– Besvikelsen var stor när beslutet kom. Vi fick alldeles för kort tid på oss. Att göra en utvärdering efter bara ett och ett halvt år var olyckligt. Man inför inte en ny organisation och ser effekterna av den efter så kort tid, det krävs minst fem år innan man kan dra några slutsatser, säger Lillian Reiten.

Motståndet från läkarhåll var massivt och redan tidigt blev beslutet att etablera en sjuksköterskedivision starkt ifrågasatt. Förutsättningarna för att pröva och utveckla modellen var från början dåliga, menar hon.

– Mycket av det som inte fungerade i samband med inflyttningen till ett nytt sjukhus hamnade på sjuksköterskornas bord. Vi fick tidigt veta att problemen berodde på den nya organisationen, säger Lillian Reiten.

Hon tycker att det fanns flera styrkor med modellen. Divisionen samlade cirka 1 000 sjuksköterskor. Den leddes av en divisionschef med ledarskapsutbildning som var representerad i sjukhusledningen. Under sig hade hon fyra avdelningschefer.

– Divisionschefen kunde ta upp våra frågor direkt med högsta ledningen. Vi fick en tydlig organisation där beslut och information snabbt nådde de anställda. Vi arbetade med prioriterade områden och var eniga om vad vi skulle göra. Kvaliteten förbättrades och vi fick full kontroll på ekonomin. En annan fördel var att vi fick en flexibilitet vad gäller bemanning, vilket gjorde att vi slapp ta in extrapersonal, säger Lillian Reiten.

Hon kan dock förstå att det blev slitsamt för läkare att ta ansvar för de svårast sjuka patienterna som kunde vara spridda på olika vårdavdelningar.
– Patienter som blev akut dåliga och som vi inte hade kompetens eller vana vid att hantera, kunde vi behöva flytta för att garantera den medicinska säkerheten. Men då fick vi veta att läkare måste leta efter sina patienter på många olika ställen och att det blev svårt med den medicinska uppföljningen. Jag tror att vi hade kunnat komma tillrätta med detta problem om vi hade fått utveckla organisationen, säger Lillian Reiten.

Den utvärdering som gjordes av Ernst & Young dömer hon ut.

– Vi var många som blev intervjuade, men konsulterna valde att lyfta fram det negativa medan det som var positivt inte kom fram i rapporten. Vi har enormt höga krav och förväntningar på oss, men vi fick tyvärr aldrig chansen att lära oss av det som inte fungerade så bra och vidareutveckla modellen, säger Lillian Reiten.