”Den omfattande utbildningen i det som kallas omvårdnad drabbar vården”
– På 1960-talet var den nyutexaminerade sjuksköterskan väldigt trygg i sin yrkesroll, men hade allldeles för stor respekt för doktorn. Idag är det tvärtom.
– Idag vet hon egentligen inte vad hon ska kunna och vad hon ska göra när hon kommer ut på en arbetsplats, men har väldigt mycket skinn på näsan när det gäller doktorn.
Det menar Maria Svenaeus Lundgren, forskningssjuksköterska, på Akademiska sjukhuset, i Uppsala. Hon är starkt kritisk till den förändring som skett av hennes yrke.
– Sjuksköterskeeleverna blir ipumpade att de är experter på sitt område som då är omvårdnad.
Men definitionen på omvårdnad har jag aldrig träffat på. När jag ställer frågan vad det betyder kan jag få tusentals olika svar.
Maria Svenaeus Lundgren menar att omvårdnad är ett luddigt begrepp som används till allt idag. Jag blir allergisk bara jag hör ordet numera.
– Vartenda möte ska ha något med omvårdnad i sig. Man säger att man har omvådnadskonferenser när det handlar om administrativa saker. När avdelningscheferna träffas regelbundet en gång i veckan kallar de dessa möten för omvårdnadskonferenser. Det har gått fullständig inflation i ordet omvårdnad. Ingen vet längre vad det betyder, men alla använder det. Det är som om det vore en nyckel som öppnar allt, säger Maria Svenaeus Lundgren.
– Den omfattande utbildningen i det som kallas omvårdnad drabbar vården eftersom den sker på bekostnad av medicinska kunskaper och defintivt på bekostnad av praktisk träning, menar Maria Svenaeus Lundgren.
– När man kommer ut som nyutexaminerad tar det väldigt lång tid innan man kan fungera praktiskt och vara en resurs på en arbetsplats.
Hon är också bekymrad över att teamtänkandet och teamarbetet fösvunnit bland många sjuksköterskor.
– Idag delar sjuksköterskorna upp patienterna mellan sig. Som sjuksköterska har du några få patienter som du ansvarar för, inklusive all tidsödande dokumentation. Det gör att du är väldigt ensam. Du har inte möjligheter och tid att diskutera med äldre erfarna sjuksköterskor och läkare så att du lär dig något. Du strävar på alldeles själv och går hem missnöjd.
Även på Akademiska sjukhuset har det införts ”tysta rapporter”, vilket oroar Maria Svenaeus Lundgren.
– Att komma som nyutexaminerad och inte veta vad du egentligen ska göra och inte få några muntliga rapporter utan tvingas sätta dig vid datorn och själv ta reda på vad är det är du förväntas göra med patienterna, sätter den nyfärdiga sjuksköterskan i en hopplös situation, vilket också gör att det tar ännu längre tid för henne att komma in i jobbet.
Maria Svenaeus Lundgren menar att läkarna är bra på att arbeta i team, men tycker att de är lite dåliga idag på att verkligen tala om hur de vill hade det.
– De finner sig lite i att bli trampade på av sjuksköterskorna. De ger upp. Rycker på axlarna och säger att det funkar inte längre. Vi orkar inte bry oss. De borde stå på sig mer.
”Arbetstiderna inte för patientens bästa utan för sköterskans bästa”
Maria Svenaeus Lundgren menar att det har blivit sämre kontinuitet för patienterna.
– Det vanligaste svaret på ronden i dag är: ”Jag vet inte, jag har aldrig haft de här patienterna förut”. En av orsakerna är att personalen lägger sina egna scheman utifrån egna behov istället för att göra fasta, rullande scheman som utgår från patienternas och klinikens bästa.
Konsekvensen av dessa egna scheman blir också också bortfall av kunskaper och att det tar ännu längre tid för nyanställda att lära sig arbetet.
Fasta rullande scheman innebär att du alltid jobbar med samma personal, samma gäng jobbar samma helger och kvällar. Man lär känna varandra och vet vem som är bra eller mindre bra på någon arbetsuppgift, menar Maria Svenaeus Lundgren.
– Det blir lätt för sjuksköterskan att fördela arbetsuppgifter och en nyanställd kommer fortare in i arbetet eftersom den lilla gruppen måste ta ansvar för att lära upp henne eller honom. Idag tar ingen riktigt på sig ansvaret för att den nyfärdiga sjuksköterskan snabbt kommer in i arbetet.
