”Är omvårdnadsfilosofin en bluff?”
Vad är egentligen omvårdnad? Omvårdnadsideologin har sjuksköterskor tänkt ut och definierat. Det vi läkare menar med vård är något helt annat. Vi har därför svårt att förstå vad som avses med omvårdnad.
Eva Fernvall definierade en gång omvårdnad som det som gör att patienten mår bra även som sjuk. Det låter viktigt men vilken yrkeskategori inom vården arbetar inte för detta?
Vi läkare respekterar till fullo sjuksköterskornas yrkesroll där den står för medicinsk, gärna evidensbaserad vård. En inventering av sjuksköterskeutbildningen idag visar att bara en liten del av utbildningen fokuserar på detta.
Utbildningen handlar istället mest om vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad, vetenskapsteori och forskningsmetodik.
Vi läkare vill gärna arbeta sida vid sida med duktiga sköterskor som klarar att bedöma och ta ansvar för patienternas vård.
Utbildas sköterskor idag till detta? Eftersom utbildningen ser ut som den gör har nyutexaminerade sjuksköterskor idag små möjligheter att kunna fungera självständigt i vården. De måste ha omfattande handledning av äldre kollegor de första åren och deras intresse för omvårdnadsforskning prioriteras på bekostnad av fördjupad kunskap i sjukvårdens medicinska kärnverksamhet.
Hur viktigt är omvårdnad?
Omvårdnadsbegreppet har för sköterskor en betydligt större och viktigare funktion än att få patienterna att må bra, nämligen att bidra till sköterskeyrkets förändring och uppgradering från läkarassistent till doktor i det akademiska ämnet Omvårdnad.
Omvårdnadsideologin innehåller också en stark ambition att ta över ledarskapet inom vården.
Visionen som gradvis förverkligas inför våra yrvakna ögon är att omvårdnadsspecialisterna avgör när det är befogat att konsultera och kalla in övriga yrkesgrupper i vården att bedöma och behandla patienterna. Sköterskorna avgör när de anser att sjukgymnasten behövs för att få patienten på fötter eller när det är dags för arbetsterapeuten att prova ut hjälpmedel.
Avdelningarna är sköterskornas revir dit vi andra blir kallade som konsulter. Vi läkare får se till det medicinska, kuratorerna får fixa det sociala och undersköterskorna måste sköta den egentliga vården då sköterskorna ägnar sig åt att omvårdnadsdokumentera i datorn.
Vill Sveriges sjuksköterskor, som av tradition har en stark och självständigt ställning i sitt yrke, verkligen ha det så här eller är det bara en facklig taktik för att komma åt ledarskapet inom vården?
Vårdportaler, vårdlotsar och närvård
Vårdförbundet ser sköterskornas framtida nisch som samordnare, dimensionerare och kvalitetssäkrare
av svensk sjukvård.
Detta framförs i tankegångarna kring projektet Vårdportalen där Vårdförbundets nya ordförande Anna-Karin Eklund beskriver en rikstäckande IT-baserad telefonrådgivning där sjuksköterskorna i Närvården ger råd om behandlingsnivå och utser en vårdlots till de patienter som inte förmodas kunna klara sig själv genom vårdens processer.
Jag är skeptisk till att denna multisjuka, vårdkrävande patientgrupp vill söka vård via en IT-portal och enligt min erfarenhet är dessa patienters mycket svåra att bedöma per telefon.
I Vårdförbundets vision skall också Vårdportalen användas till att i det som kallas ”Min vårdbok” registrera data ur alla medborgares patientjournaler så att sjukvården nationellt och lokalt, kan dimensioneras, prioriteras och beställas av sköterskor.
Sammanfattningsvis är Vårdportalen en makalös plan för ett genomgripande sköterskeinflytande i sjukvården!
Skall sjuksköterskor sticka starr, cystoskopera, tappa blod, intubera eller skall de ägna sig åt att dokumentera vårdprocesser?
Omvårdnadsforskning utgör en bra bas för en god karriärgång för sköterskor. Sköterskor som väljer denna profil får ofta goda möjligheter att syssla med sin forskning på arbetstid och slipper då samtidigt det tunga patientarbetet. Vad händer med de sköterskor som fokuserar på att vårda patienter och inte lockas av att lägga halva arbetstiden vid datorn?
Dessa riskerar idag att bli betraktade som passiva traditionalister och finner sig ofta underst i rang gentemot de sköterskor som via sin omvårdnadsforskning eller chefsposition lämnat det egentliga sjuksköterskeyrket bakom sig.
Har vården av patienterna verkligen blivit bättre av omvårdnaden?
Kraven på överordnade sköterskor att syssla med administrativa uppgifter stjäl tid från det ledarskap på avdelningarna som är nödvändigt för en god patientsäkerhet och en god arbetsmiljö.
En stor del av omvårdnadsdokumentationen idag är onödig och borde nedprioriteras till förmån för mer tid för sköterskor till att medicinskt vårda, utreda och behandla sina patienter.
Apotekets egna sjuksköterskor
I våras, i nummer 2 av Sjukhusläkaren, skrev vi om att Apoteksbolaget använder sin monopolställning i konkurrensen om den lukrativa försäljningen av egenvårdprodukter.
Nu jobbar monopolföretaget vidare och sjuksköterskor installeras på apoteken för att ge råd om behandling med egenvårdsprodukter och vid behov beställa tid för läkarbesök.
”Få din vård och hämta ut din medicin på samma ställe” är Apoteksbolagets nya grepp.
I Göteborg säger Apoteksbolagets styrelseordförande Jan Bergkvist, tillika ordförande (s) i SU utförarstyrelse, att ”vi kan avlasta primärvården som i sin tur kan avlasta sjukhusen”.
Det klingar alltför ädelt för att vara trovärdigt. Skulle Apoteksbolaget åta sig denna service om inte syftet var att deras kunder skulle handla mer än vad som nu är fallet eller vad som är nödvändigt?
Apoteket skall så länge de tillåts ha sin monopolställning koncentrera sig på att tillhandahålla mediciner som ordinerats av läkare eller sjuksköterskor och inte ojust marknadsföra sina egna produkter via egna försäljare ”i vitt”.