– Tankarna går till Valdemar Atterdags brandskattning av Visby
I själva verket skulle sådana toppstyrda organisationer snarast ha tagit död på verkligt unika innovationer som upptäckten av penicillinet, framtagandet av mobiltelefonen och Internet samt skapandet av företag som Ikea och Microsoft. Jag kan bara hålla med.
Jag kan också hålla med Stendahl om att det behövs mer pengar till klinisk forskning och mer tid i tjänst för forskning och fler forskartjänster. Men därefter upphör samsynen. Att lösa detta genom ett centralistiskt toppstyrt system gynnar inte våra patienter eller svensk sjukvård.
När Stendahl skriver att det duger inte längre att bedriva det bästa projektet i landstingen och kräva att dessa tre miljarder skall uttaxeras och fördelas via ett statligt organ så för det tanken till Valdemar Atterdags brandskattning av Visby.
Forskning och utbildning är en statlig angelägenhet och skall i huvudsak finansieras via statliga medel. Att sjukvårdshuvudmännen vill ha FoU-projekt som led i sitt kvalitetsförbättringsarbete är inget annat än naturligt men om detta skall kanaliseras via statliga myndigheter då kommer den kliniska forskningens död allt närmare.
Beträffande de prekliniska institutionerna kommer de svenska medicinska fakulteterna snart att få problem. Debatten tenderar i nuläget enbart att handla om forskningen men man får inte glömma bort den nära kopplingen som forskningen har till undervisning och där måste det finnas en infrastruktur som medger att vi på sikt garanterar en lärarkår av läkare med såväl forsknings som pedagogisk kompetens.
När World Federation for Medical Education slår fast kriterier för första stadiet i Bolognaprocessen så skriver man; the basic biomedical sciences would – depending on local needs, interest and traditions – typically include anatomy, biochemistry, physiology, biophysics, molecular biology, cell biology, genetics, microbiology, immunology, pharmacology, pathology etc.
Stadsmakternas uppgift, om vi inte på sikt skall bli ett akademiskt U-land, är att se till att det finns en akademisk infrastruktur för att på sikt garantera lärarkompetensen på dessa områden.
Att därmed prata om att detta tillhör gamla tider tycker jag är fel. Tvärt om skulle olika tjänstekonstruktioner mellan grundvetenskap och klinik kunna tillskapas med hög verkningsgrad både avseende klinik, forskning och inte minst undervisning.
