De sjukaste orkar inte shoppa doktor
Patienten själv önskade stanna på akutsjukhuset men vi ansåg oss inte ha råd att ta hand om hennes tillstötta komplikationer, av annan vårdgivares vård. Likt Svartepetter motades hon bort, då hennes sjukdom hotade sjukhusets budget.
”Ekonomistperspektivet” i dagens sjukvård har lett till problem med betalningarna.
Den kommunala vården vill inte betala sina patienters rehabilitering, primärvården vill inte betala MR-undersökningar, sjukhusen vill inte betala cytostatika och privatvården vill inte betala fortbildning. Men betalningsovilligheten kan ytterligare komma att förstärkas.
Fyrtiotalisterna kommer att tredubbla våra sjukvårdskostnader, rapporterade professorerna Klevmarken och Lindgren i DN 29/7.
”Vi kan förutse en fördubbling av kostnaden för cancerbehandling till år 2020” sa Carsten Rose i Almedalen. Vid det laget har vi 50 procent fler pensionärer, dubbelt så många människor som är över 80 år gamla, samtidigt som vi är 5-10 procent färre som arbetar, sa Gunnar Wetterberg från SACO.
Svensk sjukvård behöver mer resurser
Att Sverige, med Europas äldsta befolkning, satsar minst i Europa på sjukvård är orimligt och ohållbart. Vi måste avsätta mer resurser till sjukvården men frågan är om medborgarna ska betala mer skatt, betala mer av vården själva eller om privata försäkringar är lösningen.
I förra numret visade vi att tillgängligheten till den svenska sjukvården är ett fortsatt stort problem. Den nationella vårdgarantin har ingenting nyttat och även om Alliansen nu avsatt ytterligare 1 miljard kronor för att belöna de landsting som har bäst tillgänglighet, så måste de med sämre tillgänglighet ytterligare minska sina vårdplatser och personalkostnader.
SKLs årliga försäkran om en god svensk sjukvård ter sig cynisk när så många inte kommer åt den och medborgare i Sverige kan inte lita på att få tillgång till god vård i framtiden.
LOV (lagen om valfrihet) ger alla rätt att välja vårdgivare i primärvården. Villkoren för övriga specialistläkares verksamhet utanför sjukhusen utreds och Anders W Jonsson, läkare och politiskt sakkunnig i riksdagen, har lovat att det också skall bli möjligt för patienter att välja höftoperatör.
”Alla vårdgivare som vill erbjuda höftoperationer och som uppfyller de kvalitetskrav som landstinget ställer upp, anmäler sig. Det blir sedan upp till patienten att utifrån listan välja var höften skall opereras.” skriver han i LT nr 40.
Vem ska betala för komplikationer?
Utmärkt men då krävs ett resonemang om vem som skall följa upp patienterna efter operationen och vem som skall betala för komplikationerna.
Ju fler proteser som sätts in, ju fler lossnar och vårdrelaterade infektioner blir för var dag allt svårare och dyrare att behandla. Vilka vårdgivare vågar i framtiden operera sköra, infektionskänsliga patienter? Vem av oss vill riskera att repelleras av vårdgivare som en kostsam Svartepetter?
En lag om valfrihet är bra då den stärker patienters rättigheter men den blir kosmetika för de sjukaste.
De friska, starka, rika, som kan resa och känner systemet, orkar vara kunder och shoppa doktor. De socialt och ekonomiskt svaga, barn och åldringar, psykiskt sjuka och dem med livslånga, kroniska, komplexa sjukdomstillstånd blir aldrig kunder. Något måste säkra sjukvårdskvaliteten för dessa hjälplösa människor.
Vi läkare har ett kollektivt ansvar för att effektivisera vården. De flesta av oss är medvetna om ersättningssystemens roll i vad som blir gjort. Får sjukhusen för starka ekonomiska incitament kan läkarnas normer förändras. Större fokus på produktion kan ge kulturförändringar hos sjukvårdspersonal på bekostnad av engagemanget. Sjukhus kan förvandlas till produktionsenheter där epikrisen blir en faktura.
Det är viktigt att offentliga skattemedel används och reserveras för att säkra ett ändamålsenligt utbud av sjukvård. Vad som ingår i detta borde definieras i ett nationellt regelverk, av politiker, läkarprofessionen och Socialstyrelsen. Den prioriterade sjukvården skall sen finansieras nationellt via en nationell sjukvårdsskatt medan den sjukvård som erbjuds utöver detta, kan bekostas av sjukvårdsförsäkringar.
Akutverksamheten på sjukhus ska vara lika för alla och finansieras via offentliga medel. Utbudet av sjukvård i övrigt, kan delas i ett nationellt finansierat, medicinskt och etiskt rimligt basutbud som alla har rätt till och i en försäkringsfinansierad del, en ”à la carte menu” för dem som så önskar.
Det blir visserligen ett steg från målet om en solidariskt finansierad och fördelad sjukvård men också en anpassning mot en samhällsordning som redan är här.
Sjukförsäkringar redan ett faktum
350.000 svenskar beräknas ha privat sjukvårdsförsäkring och försäljningen av försäkringar ökar varje år med ca 15 procent. I Danmark erbjuder Lärarnas Inköpscentral sina 175.000 medlemmar en privat behandlingsgaranti på 10 dagar mot en årlig premie på 2.100 svenska kronor. Redan första månaden har 2.000 medlemmar anmält sig.
I en verklighet där ”mer- sjukvård” kostar mindre än en morgontidning blir det nödvändigt med regler för hur den försäkringsfinansierade sjukvården ska kunna fungera parallellt, och därtill avlasta, den offentligt styrda, skattefinansierade vården, hos såväl privata som offentliga vårdgivare.
Jag kan framför mig se, separata filer för högkvalitativ, väl dimensionerad och finansierad kollektivsjukvård, parallellt med gräddfiler av kryddade vårdförlopp, med enkelrum och ”när det passar mig”, mot en ”trängselskatt” bekostad av försäkringar.
Ett stort och viktigt steg för att bemöta resursbristen i sjukvården är att anpassa utbudet av vård till en utveckling där vi behandlar i tid för att undvika sjukdom, snarare än senare, för att ta hand om konsekvenserna.
Vi måste värdesätta planerade sjukvårdsförlopp snarare än enskilda behandlingsmoment. Vi skall upphandla goda processer som botar och lindrar ohälsa.
Det är viktigt att vårdgivare inte bara får betalt för det medicinska ingreppet utan att såväl kvaliteten i patientomhändertagandet som uppföljningen värdesätts. Det måste erbjudas ekonomiska incitament för sammanhängande insatser och för förebyggande vård för kroniskt sjuka och snart sjuka.
Patienter måste få en rättighet att få vård för hela sin sjukdom. Alla borde ha rätt att få träffa en specialistläkare inom 30 dagar och få en plan och ett kontrakt för ett sammanhängande behandlingsförlopp, inklusive rimliga förberedelsetider.
Patienten kan sedan, med kontraktet på fickan och med hjälp av sin läkare, shoppa vårdgivare och leverantör av det sammanhängande behandlingsförloppet.
Då kan även Svartepetter få välja!
