”De regionala cancerområdena saknar mandat – det behövs en nationell samordning”
Både industrin och patientföreträdaren menar att de regionala cancerområdena saknar mandat och pekar på behovet av en nationell samordning.
Artikeln ingår i temat Sjukvårdens framtidVården och politiken riskerar att stå kvar på perrongen medan cancerutvecklingen tuffar på. Det menade Thomas Wahlgren, medicinsk direktör, onkologi på Pfizer, under seminariet ”Vem tar ledarskapet för en cancervård i världsklass?” under pre Folkhälsodalen. Han listade tre politiska beslut, samtliga på nationell nivå, för att vi ska undvika att hamna i den situationen:
- Behovet av att standardisera kvalitetsregister och processer för att få ut hälsodata som man kan lära och utvecklas av.
- Behovet av en nationell plan för kompetensförsörjningen av cancervården med en organisationsstruktur för vård och forskning med ett nationellt perspektiv.
- Behovet av en nationell finansieringsplan för teknik och läkemedel för att säkerställa en jämlik vård.
– Den största bristen är nationell samordning. Vi har 21 regioner som styr och det finns en tydlig styrningsproblematik i den modell vi har. De regionala cancerområden man har idag saknar mandat, sa han.
Även Margareta Haag, ordförande i Nätverket mot Cancer, lyfte behovet av en nationell styrning av cancervården.
– Regionerna har försökt att få till en jämlik vård i decennier, men utan att lyckas, sa hon och framhöll att det behöver finnas ett mandat på nationell nivå där man också tar ansvar för att utvecklingen går åt samma håll.
Bland annat pekade hon på finansieringen av läkemedelsterapier till regioner som inte har tillräcklig kompetens eller resurser.
Även ojämlikheterna inom cancerrehabilitering lyftes. Margareta Haag sitter själv med i det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering och menar att det utvecklats ”ganska ordentligt” de senaste åren.
– Tyvärr ska det anpassas i regionerna och då ser det väldigt, väldigt olika ut. Det ska också anpassas i cancervården och där ser vi jättestora brister. Vi har pratat om att vi tycker att det ska gå från bör till ska i cancerrehabiliteringsprogrammet. Det har vi inte upplevt ännu.