De lämnade ett liv i Tyskland som bara var jobb
I Sverige vågar AT-läkare diskutera med överläkare och chefer. Å andra sidan verkar svenskarna ha lite svårt att säga rakt ut vad de menar. Två tyska ortopeder resonerar om sitt arbete i värmländska Torsby.
När telefonen ringde och det var från Torsby visste tyska Jan Claussen och hans hustru inte ens vilket land de pratade om.
– Vi kom inte ihåg Torsby. Vi hade sökt jobb i hela världen.
Jan Claussen var nästan färdig kirurg i Tyskland när han till slut tyckte att det fick vara nog. Han säger att han jobbade i genomsnitt 70–80 timmar i veckan.
– Som värst var det 110 timmar en vecka. Det går ju inte ihop med små barn. Och min fru jobbade på samma sätt. Det är inget liv.
Så kom det sig att makarna skickade sina cv:n till sjukhus runt om i världen. Torsby svarade först. Efter besök med intervju och sightseeing flyttade familjen till Sverige med två små barn 2007.
Precis som alla andra läkare som kommer till Torsby fick Jan Claussen och hans hustru börja med att gå och lära sig svenska hos Margareta Moberg. Under tiden fick de halva lönen.
– Vi jobbade med språket, men det var ingen press.
När Jan Claussen väl började jobba kliniskt var det som ST-läkare i ortopedi. Det var en stor omställning, men han är mycket nöjd med utbildningen.
– När jag började komma igång med språket var det väldigt trevligt, på ett sätt som jag inte alls kände igen från Tyskland. Där är det tung belastning och mycket tryck och du måste bara jobba på.
I Torsby fanns istället en uttalad vilja att satsa på sina nyanställda läkare. Jan Claussen säger att det var speciellt att förstå att sjukhusets ledning hade en långtidsplan för honom. »Vi vill att du mår bra och att du i framtiden ska fungera här och vi hoppas att du stannar«.
Nu, åtta år senare, är han sektionsansvarig inom ortopedi. Hans hustru har blivit specialist i allmänmedicin och jobbar som distriktsläkare. Familjen har också fått två barn till.
– Här kan jag lägga mitt fokus på min familj och på att ha ett bra liv. Work-life balance stämmer nu. Vi har en katastrof i Tyskland, men här måste jag säga att det är alldeles perfekt.
Strax efter Jan Claussen fått kontakt med Torsby gick Felix Uffhausen, då ST-läkare i kirurgi, och hans fru hemma i Berlin i samma våndor som familjen Claussen tidigare haft. De kände varandra sedan grundutbildning.
– Jan berättade hur bra det gick här. Med jobbet, barnen och allt det där organisatoriska runt omkring, säger Felix Uffhausen.
Makarna Uffhausen som också är läkare båda två, skickade sina meriter till några olika sjukhus i södra Sverige. Torsby hörde av sig bland de första och var väldigt välkomnande. Men det var ett stort beslut att emigrera.
– Då hade vi två barn, nu har vi tre. Hela släkten är kvar i Tyskland. Det är långt ifrån Sverige och Torsby är ännu längre ifrån än andra ställen i Sverige…
Både Jan Claussen och Felix Uffhausen tycker att den största skillnaden mellan länderna är hierarkierna inom läkargruppen.
– Det jag var mest förvånad över när jag kom hit var morgonmötet där alla pratade, säger Felix Uffhausen och fortsätter:
– Även den ”lilla” AT-läkaren diskuterade med chefen. Det skulle inte funka i Tyskland. Där är det bara chefen och överläkaren som pratar, ingen annan.
Han säger att det svenska systemet verkligen är bra och mycket enklare att anpassa sig till än tvärtom. Han längtar inte tillbaka
Även Felix Uffhausen sadlade om och blev ortoped i Torsby, det var något han själv verkligen ville och han tycker att hans arbete har utvecklats över förväntan. Han tyckte det var bra att redan tidigt under ST-utbildningen kunna få ansvar och själv börja operera.
– Om jag sa att jag klarar den här operationen så fick jag göra den. I Tyskland tar det mycket längre tid innan man verkligen får kniven i handen.
De båda tyska ortopederna är dock överens om att den svenska vården skulle kunna bli lite mer effektiv. Men de gör sitt bästa för att påverka och de tycker att sjukhuset är på god väg.
Det som kan vara lite svårt i den svenska vården, eller kulturen i allmänhet, är sättet att kommunicera. Svenskarna är vänliga, men ibland är åsikter och uppmaningar väl mjukt inlindade.
– Jag vet inte om jag alla gånger uppfattar om någon kritiserar mig, säger Jan Claussen
Han säger att han som tysk kan bli väldigt rak och tydlig både mot patienter och mot kolleger, i synnerhet om han blir stressad.
– Det är inte alltid uppskattat.
Jan Claussen säger att han gärna skulle ha lite fler svenska kolleger i Torsby, men att det verkar vara svårt att få hit dem
– Just nu verkar det som att svenska sjukvården är beroende av utländska läkare.