• 09 september 2014
• 1
• AV: Helene Thornblad

Då fattade Peter Bergh och Anders Danemo sitt beslut: Mot alla regler och utan pengar i avdelningens budget skickade de Lennart Sjögren till den neurorehabilitering han behövde för att kunna gå igen. För det har de tilldelats Sjukhusläkarnas pris Årets Visslare.

Tidigare hade Västra Götalandsregionen en spinalenhet med tillräckligt många platser för att täcka regionens behov. Men antalet platser har skurits ner successivt under flera år.

– Vi fick nya chefer som inte är från professionen och de har monterat ner en otroligt välfungerande enhet utan att diskutera med oss som opererar. Det har varit en långsam utarmning som lett till att patienter som är solklara fall för neurorehabilitering inte får plats, berättar Peter Bergh, överläkare och sektionschef för tumör- och ryggortopedi på Sahlgrenska.

”Bankat huvudet blodigt”

Han och vårdenhetschefen Anders Danemo hade flera gånger påpekat konsekvenserna av nedskärningarna, men det var lönlöst.

– Man har bankat sitt huvud blodigt och fört fram synpunkter i linjen, om och om igen. Men det ledde ingen vart. Beskeden var att ”patienterna kan skötas bättre på hemorten” och ”det kommer varken att drabba er eller patienterna”.

Och så kom Lennart Sjögren, en 66-årig renhållningsarbetare som varit frisk i hela sitt liv, jobbat och kört sin lastbil. Men som nu drabbats av cauda eqinasyndrom, ett ovanligt och stort diskbråck som gjort honom förlamad.

Fullt överallt

Efter operationen blev han liggande på avdelning 16, en specialavdelning med akutplatser för ortopedisk tumöroch ryggkirurgi. I fem veckor.

– Vi försökte få en rehabiliteringsplats åt honom, men det var fullt överallt. I Lennarts fall var beskedet att han skulle skötas av kommunen. Men där finns inga kunskaper om avancerad neurorehab. Det räcker inte att skicka över ett enkelt träningsschema, det behövs en väldigt specifik kompetens.

Lennart Sjögrens rehabärende bollades runt mellan sjukhuset, kommunen och stadsdelsnämnden under hösten 2013. Tiden gick och prognosen för att han skulle kunna återfå tidigare funktioner blev allt sämre. Han kunde inte ens få komma till kommunens egen rehab på Dahlheimers hus, stadsdelsnämnden ville inte betala.

Behövde göra något för Lennart

– Vi pratade mycket med varandra under den här tiden, jag och Anders Danemo. Vi behövde göra något för Lennart, han var så knäckt över att ingen ville ha honom och över att han troligen skulle hamna på kommunens långvård och kasta boll med 85-åringar. Dessutom skulle han ta upp en akutplats på vår specialavdelning i kanske två månader till, och vi tvingas säga nej till andra patienter.

– Vi satt och spånade och kom att tänka på att värmländska patienter som opererats här fått rehabilitering på Frykcenter i Torsby, och varit jättenöjda med den. Och då sa vi: ”Vill ingen annan ta den kostnaden så gör vi det. För Lennarts skull, och för att det faktiskt blir billigare i längden för oss också. Vi vet att vi går utanför våra befogenheter och tar den smällen. De får göra upp med oss sedan eller kicka oss.”

Bättre för patienten och billigare för samhället

Beslutet fattades mot alla riktlinjer och utan pengar avsatta i budgeten. Men beräkningen visade sig stämma och avdelningen gick i slutänden på plus eftersom en avancerad vårdplats kunde frigöras för andra patienter.

– Med rehabilitering kan vi få igång patienterna fortare och de får behålla fler funktioner. Det blir bättre för patienten och billigare för samhället, men det är olika kassor som betalar. Men i det här fallet blev det billigare till och med för vår avdelning.

När Lennart Sjögren valde att gå ut i medierna och berätta om hur han fått sin rehabplats var det ett självklart val för Peter Bergh och Anders Danemo att uttala sig.

– Vi var trötta på nedskärningarna och det kändes rätt att gå ut och kommentera. Vi fick mycket stöd från kolleger, och från politikerna som tyckte att vi gjort rätt i det enskilda fallet.

Vill bolla tillbaka rehabansvaret

Efter uppmärksamheten i medierna har det skett en viss förändring.

– Rehab har blivit snabbare på att ta emot patienter. Men samtidigt får vi PM om att resurserna är begränsade, och de har hört av sig i några fall och bett oss ta tillbaka patienter som vi skickat ifrån oss, för att en annan patient anses vara mer lämpad för platsen. De försöker bolla tillbaka rehabiliteringsansvaret till oss.

Den 3 september mottog Peter Bergh och Anders Danemo Sjukhusläkarnas pris Årets Visslare, som delades ut på kongressen Framtidens Specialistläkare i Malmö av Sjukhusläkarnas ordförande Karin Båtelson.

– Det känns trevligt att få ett pris för det här beslutet. Vi var ändå lite bekymrade över vad som skulle hända när vi drog igång alltsammans. Men när Lennart kom gående upp på avdelningen efter sin rehabilitering så kände vi att det var rätt. Vi hade bara sett honom i rullstol förut. Han går mycket bättre nu, är tacksam och hälsar.

Årets visslare
Årets Visslare går till personer som stått upp för demokrati och yttrandefrihet i vården till gagn för patienter och läkare.

Peter Bergh och Anders Danemo får priset med motiveringen: ”För att de hade modet att gå emot den egna budgetstyrningen och istället se till helheten. Mot alla regler och utan pengar i avdelningens budget skickade de sin patient till den neurorehabilitering han behövde.