Det är vecka 11. Det är onsdagen den 11 mars och WHO deklarerar spridningen av covid-19 som en pandemi. Det blir signalen som får Sveriges och Danmarks regeringar att agera för att sjukvården ska klara vad som befaras ska komma.

• 30 oktober 2020
• 0
• AV: Christer Bark

Regeringarnas strategier skiljer sig omedelbart åt när det gäller att stoppa spridningen av coronaviruset i samhället, men när det gäller att skydda sjukvården reagerar de båda sjukvårdssystemen till att börja med på samma sätt. Under vecka 11 pågår de planerade operationerna i stort sett normalt i båda länderna, men därefter inleds en massiv neddragning av planerade operationer och nybesök. I Sverige minskas antalet planerade operationer med 33 procent vecka 12 jämfört med veckan innan, visar statistiken från SPOR (svenskt perioperativt register).

Danmark drar ännu hårdare i nödbromsen. Under vecka 12 görs 41 procent färre planerade operationer i landet än under vecka 11, enligt Sundhedsdatastyrelsens landspatientregister.

De tre efterföljande veckorna följer länderna i stort sett samma mönster. Under påsken (vecka 15) är minskningen som störst, 70 procent jämfört med vecka 11.

Sedan sker något.

Efter påskhögtiden börjar de planerade operationerna att komma igång igen i Danmark.

Från 20 april (vecka 17) är minskningen jämfört med vecka 11 bara 28 procent och i slutet av maj görs lika många planerade operationer som i mitten av mars och i början av juni till och med fler än under veckan 11.
Den utvecklingen sker inte i Sverige.
Här ställs fortfarande hälften, eller två tredjedelar av alla planerade operationer in jämfört med vecka 11 då man opererade i stort sett normalt. (Se grafiken nedan)

Hur kan det vara så stor skillnad?

Vad är det som sker i Danmark som inte sker i Sverige? I Danmark beslutas tidigt om en nationell samling för att rädda den vanliga sjukvården trots coronapandemin. Efter bara en månad, den 13 april, görs en överenskommelse mellan regeringen, regionerna och kommunernas landsförening att gradvis öka aktiviteten inom den vanliga hälso- och sjukvården. Det ska ske utifrån den statliga myndigheten Sundhedsstyrelsens professionella plan, som då ligger klar.
Planen är att där inte covid-19-epidemin sätter stopp för sjukvården att gå tillbaka till normal nivå så ska det göras. De fem sjukvårdsregionerna som är statligt och kommunalt finansierade och utför sjukvården får rätt att frångå vårdgarantin på 30 dagar för behandling fram till 1 januari 2021, men bara efter att ha visat att det behövs för att säkra kapaciteten i regionen av vården av allvarligt sjuka i covid-19. Sundhedsstyrelsen utfärdar riktlinjer och tillsammans med regionerna startar Sundhedsstyrlesen ett medicinskt övervakningsprogram för att hålla koll på vad som sker med den vanliga vården.

Vad sker i Sverige?

Regeringen och Folkhälsomyndigheten utfärdar riktlinjer för att minska smittspridningen, men kan inte styra sjukvården, där 21 regioner är självstyrande. SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) meddelar direkt, i början av mars, i ett nyhetsbrev till intresseorganisationens medlemmar signerat av ordföranden Anders Knape att: ”Det nationella krisledande ansvaret ligger på krissamordningsmyndigheterna. SKR:s roll är att driva de frågor som är angelägna för våra medlemmar gentemot regering, riksdag och myndigheter. SKR:s ordförande publicerar ytterligare två nyhetsbrev, där budskapet är att staten måste skjuta till mer pengar. Någon samordnande roll med staten hur övrig vård ska räddas sker inte utan SKR hävdar under hela pandemitiden regionernas rätt till självbestämmande.

Läs mer: Är du svensk får du vänta, vänta, vänta…

Läs även: Så stor är operationsskulden

Socialstyrelsen som utsetts till en av krisberedskapsmyndigheterna under pandemin fokuserar helt på bekämpningen av covid-19 där man får besluts- och samordningsansvar för all den skyddsutrustning som strömmar in från privatpersoner och företag som ställer om produktionen för att hjälpa sjukvården. Myndigheten får också en rad andra krisuppdrag, som att bidra till att säkerställa infrastruktur, katastrofmedicinsk beredskap, läkemedel, ledningsfunktion, logistik med mera – men inga uppdrag att tillsammans med sjukvårdens personal samordna och leda och värna all övrig vård, som i Danmark.

De 21 självständiga regionerna reagerat omedelbart på hotet från coronaviruset och följer utvecklingen i Stockholm och några hårt drabbade regioner och drar snabbt ner på den vanliga vården i väntan på den stora stormen av svårt sjuka patienter, en storm som uteblir i flera regioner och på många håll.

Någon upptrappning av den vanliga vården lokalt och regionalt sker dock inte som i Danmark. Och idag väntar hälften av Sveriges patienter på behandling/operation längre än vårdgarantins 90 dagar. Hur ytterligare längre patienterna fått vänta än de 90 dagarna offentliggör inte arbetsgivarorganisationen SKR, som har fått det nationella ansvaret att sköta statistiken över Sverigtes väntetider, men vid en koll med Sahlgrenska sjukhuset i förra numret av Sjukhusläkaren om operationsskulden visade det sig att drygt hälften av patienterna (630 st) som köade för handkirurgi i juli väntat över ett år.

Statistiken över väntetider visar också att pandemin lett till ytterligare ojämlik vård i Sverige. I exempelvis Norrbotten får idag två tredjedelar av patienterna inte någon behandling/operation inom vårdgarantins 90 dagar. Och hjälp från någon annan region kan Norrbottens patienter inte vänta. Alla regioner har fullt med väntande. Någon rätt till jämlik vård som i Danmark där patienterna har laglig rätt att välja behandling på vilket sjukhus som helst i landet (även specialistvård) finns inte i Sverige. Norrbottningarna är instängda i regionen.