Sjukhusen borde själva börja punktstudera sina journaler med extern hjälp för att identifiera de fall där vårdplatsbrist eller resursbrist ligger bakom felhändelser. Det anser chefläkaren Pelle Gustafson, en av grundarna av nätverket Sveriges chefläkare, efter att ha tagit del av Sjukhusläkarens granskning.

• 12 december 2024
• 1
• AV: Malin Gavelin

– Det är klart att det ligger något i det ni har sett när ni har tittat på de här fallen – att  vårdplatsbristen många gånger är en bidragande orsak till att patienter dör på våra sjukhus. Och att trånga akutmottagningar gör att patienternas behandlingar fördröjs. Men det skulle kunna finnas både fler och färre fall av det här slaget, säger Pelle Gustafson.

Han menar att orsakerna till felhändelserna som finns i lex Maria-ärendenas händelseanalyser inte alltid ger hela sanningen. För att gå riktigt till botten med problematiken skulle man därför behöva införa ett system på sjukhusen där själva originalhandlingarna i journalerna med extern hjälp punktstuderas och granskas systematiskt, anser han.

– Det här är ingenting som IVO, Socialstyrelsen eller någon myndighet kan eller bör göra utan här skulle varje sjukhus eller region själv behöva bestämma sig för att identifiera de bakomliggande orsakerna till varför det går snett.

Här skulle varje sjukhus eller region själv behöva bestämma sig för att identifiera de bakomliggande orsakerna Pelle Gustafson, en av grundarna av nätverket Sveriges chefläkare

Journalerna skulle då behöva granskas både av läkare och andra som arbetar på plats och kan organisationen – men också av yttre ögon som kan ha lättare att se andra typer av felkällor så objektivt som möjligt, menar Pelle Gustafsson.

– Framför allt kan jag se tre områden som skulle må bra av en djupare granskning. Dels patienter som läggs in som överbeläggningar eller utlokaliseringar – och dels patienter där det finns en uppfattning om att de borde ha lagts in givet att det fanns vårdplatser men som istället skickas hem. Det är ett jättejobb förstås – men framför allt den här sistnämnda patientgruppen vet vi mycket lite om hur det faktiskt går för.
Det är en högst mänsklig faktor att helt eller delvis försöka lägga skulden vid sidan om sig själv och skylla på till exempel vårdplatsbrist i fall där det går snett, menar Pelle Gustafson, som själv har ombetts granska hur bristen på infektionsplatser påverkade utgången för patienter med allvarlig infektion.

– Det rörde sig om något av en epidemi av patienter som avled i allvarlig infektion där man beskrev bristen på infektionsplatser som den bakomliggande orsaken. Men när jag och andra tittade närmare på detta visade det sig att i tre av de här åtta fallen hade vårdplatsbristen ingenting alls med saken att göra. I stället handlade det om kompetensbrist. Patienterna blev inte rätt handlagda från första början.
Det återkommande problemet då visade sig vara att patienterna hade blivit bedömda av en alltför junior besättning av läkare som inte hade haft nödvändigt stöd av seniora kollegor, menar Pelle Gustafson.

Det är först när vi vet de riktiga orsakerna till varför det går snett som vi kan sätta in de riktiga botemedlen

– Och vi kan inte bota kompetensbrist med fler vårdplatser. Där skulle man i stället behöva ändra rutinerna och organisationen kring vilken läkarkompetens som initialt bedömer infektionspatienterna. Det är först när vi vet de riktiga orsakerna till varför det går snett som vi kan sätta in de riktiga botemedlen. Men har vi de facto resursbrist – ja då är det ju självklart det som ska åtgärdas.

Vi har kontaktats av läsare som menar att mörkertalet är stort eftersom långt ifrån alla dödsfall hos dem med koppling till vårdplatsbrist har resulterat i någon lex Maria. Vad anser du om det? 

– Mörkertal finns absolut – men det kan gå åt båda håll. Det kan mycket väl finnas händelser med koppling till detta som borde ha rapporterats och blivit en avvikelse eller lex Maria men det kan också finnas händelser som har rapporterats som relaterade till vårdplatsbrist men som inte är det.

En läsare berättar om att hen vid upprepade tillfällen har skrivit avvikelser kring vårdplatsbristrelaterade dödsfall som har stannat hos verksamhetschefen och därför inte resulterat i någon lex Maria – hur ska man han hantera det?

– Om det startas en sådan process i ett befogat fall och ingenting sedan händer är det självklart inte bra och det är ett allvarligt varningstecken som antyder att en organisation försöker dölja saker och ting. Det finns gott om exempel på detta – inte minst de många vårdskandalerna i England och vår egen Macchiariniskandal. I förlossningsskandalen i Morecambe Bay i nordvästra England för drygt 10 år sedan visade det sig att den av cheferna som hanterade avvikelser själv var en av de värsta syndarna. När man bröt upp hennes skrivbordslådor hittade man alla avvikelser samlade där utan åtgärd. Hon visste precis vad som stod på spel och hade avsiktligt undvikit att ta dem vidare.

– Det man bör ha i en organisation är en parallell organisation om det blir stopp i linjeflödet. Inom sjukvården har vi detta i form av chefläkare och chefsjuksköterska och det finns gott om sådana här händelser som i stället landar hos dem. Mitt främsta råd till den som upplever att avvikelser inte tas vidare är därför att gå direkt till chefläkaren på det aktuella sjukhuset.