• 26 april 2007
• 0
• AV: Christer Bark

Hoppet inför den närmsta framtiden står nu till sex psykiater från Estland, Polen och Ungern.
Tre är redan på plats och gör nu provtjänstgöring. De övriga ska anlända successivt under året. Efter ett halvår ska de vara redo att ersätta hyrläkarna är det tänkt.

Förhoppningarna på psykiaterna från de forna öststaterna är stora från många håll, även om erfarenheterna från senast det begav sig inte är så bra. De två ungerska doktorer som då skulle göra räddande insatser i Karlstad och Kristinehamn åkte hem redan efter några månader innan halvårskontraktet gått ut. En dyrköpt erfarenhet för landstinget, som dock inte lät sig avskräckas, den här gången ska det gå bättre är tanken och nöden har ju ingen lag.

Efter svidande kritik från Arbetsmiljöverket satsas nu stora resurser på introduktionen av de nya ”öststats-psykiaterna” och för att få dem att stanna en längre tid.

En ”Balint-grupp” har bildats bestående av en psykolog med särskild kompetens i kulturmöten och en psykiater som under de första åren ska få de nya doktorerna att acklimatisera sig. En mycket erfaren läkare har också fått i uppdrag, 20 procent av en tjänst, att planera individuella introduktioner på arbetsplatsen, i länsverksamheten och i landstinget i stort.

Hur komplicerad situationen blivit i Värmland framgår av det faktum att den läkare som nu ska introducera de nya doktorerna från Estland, Polen och Ungern själv inte orkar arbeta kvar inom psykiatrivården i Värmland utan tagit ”time out” och är tjänstledig 60 procent.

Landstingets personalstrategiska enhet har nu också sent omsider kopplats in och enhetens chef har fått i uppgift att organisera stödarbetet, som förutom utlandsrekryteringen ska innehålla individuell rekrytering och en AT och ST-satsning som i sinom tid förhoppningsvis ska ge resultat.

Den nya tillförordnade divisionschefen Kjerstin Almqvist som nu ska bringa ordning i det kaos som uppstått skriver till Arbetsmiljöveket att hon nu har fått landstingsdirektörens stöd för att genomföra en rekryteringssatsning med utbildningsläkare och ett extra tillskott av två nya ST-läkartjänster.

Bättre sent än aldrig, men ändå oerhört frustrerande för de läkare som förra året kämpade för att få behålla de ST-läkare som fanns på plats, men som till slut lämnade Värmland eftersom det var brist på fast anställda läkare som kunde handleda dem och landstinget inte ville betala något extra till den ene. 500 kr extra i månaden var för mycket för landstinget.

Det som hänt i Värmland är extra tragiskt eftersom det under lång tid fanns en väl fungerande psykiatrivård.
Psykiatrireformen förstörde mycket och när psykiatrikliniken i Karlstad fick rivas på grund av mögelskador och slutenvården flytta till en lokal i hamnen mittemot en silo, flera kilometer från sjukhuset, förvärrades läget ytterligare.
Men den stora katastrofen kom först, menar många, med den nu avsatta politiska ledningens och landstingets tjänstemannalednings vanstyre.

År 2004 hade psykiatrivården i Värmland närmat sig vägs ände. Ständiga nedskärningar och investeringsstopp gjorde att proppen var på väg att gå ur helt och hållet.
Dåvarande länsverksamhetschefen för psykiatrin Peter Lewin, som var mycket omtyckt av psykiaterkåren, fick beskedet av landstingsdirektören att politikerna insett att pengar måste skjutas till för att rädda verksamheten.

Peter Lewin fick i uppdrag att räkna ut behovet för att driva psykiatrin i Värmland. Han slutsats blev att det krävdes 29 miljoner kronor ytterligare per år. Ett förslag som blev för mycket för politikerna som redan bestämt sig för 15 miljoner kronor och Peter Lewin sparkades utan förvarning praktiskt taget över en natt.

Några menar att det också berodde på hans frispråkighet i pressen.

Avskedandet vållade en proteststorm från den värmländska psykiaterkåren, stödda även av Vårdförbundet och när chefsöverläkaren för slutenvården i Karlstad sade upp sig i protest inleddes det stora kaoset.

Slutenvården fråntogs för en tid sin rätt att bedriva slutenvård av Socialstyrelsen och allt fler psykiater flydde fältet. På kort tid sade ett tiotal upp sig, sjukskrev sig eller begärde tjänstledigt, däribland flera med nyckelpositioner.

Beslutet att inte lyssna på läkarkåren och neka dåvarande psykiatrichefen Peter Lewin de 14 miljoner kronorna för att få igång en välfungerande psykiatrivård har med facit i hand skapat ytterligare bitterhet, eftersom merkostnaden för stafettläkarna förra året inom psykiatrin i Värmland uppgick till just 14-15 miljoner kronor. (Den totala summan var drygt 29 miljoner kr). Alltså nästan exakt den summa som politikerna inte ville betala år 2004 för att få till stånd en fungerande psykiatrivård med erfarna och fast anställda läkare och en omtyckt chef som skapat framtidstro.

– Det som skett är inget mindre än en total katastrof som aldrig skulle ha behövt inträffa, säger Elisabeth Rimeika, ordförande i Värmlands läkarförening.

– Det är inkompetenta politiker och tjänstemän som varit fullständigt okänsliga och inte brytt sig om att lyssna på läkarkåren som raserat vården. Det har handlat om makt, prestige och okunskap. Hade de lyssnat hade detta aldrig behövt inträffa.

Eliasabeth Rimeika menar att det behövs mer mångfald av arbetsgivare inom sjukvården.
– Att betala stafettläkare som kostar hur mycket som helst går bra, men att investera för framtiden vill man inte. I alla andra verksamheter investerar man i avancerad medicinsk utrustning, men i psykiatrin är det personalen som är apparaterna, men dom sliter man bara ner, dom lägger man inga pengar på. Det är fullständigt barockt.