Carl, livvakt: ”Jag hade blivit skjuten och flyttades runt mellan sjukhus”
Nyheter
Sjukvårdspersonal är bland de mest utsatta för yrkesrelaterad brottslighet. Detta enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet som kom tidigare i år. Även patienter kan vara utsatta för hot och våld vid sjukhusen. När Carl, livvakt, vårdades efter att ha blivit skjuten, fick han flyttas runt mellan olika sjukhus på grund av hotbilden, berättar han.
Carl, som arbetar som livvakt, var en av deltagarna vid Sjukhusläkarnas seminarium om vad man ska göra åt läkares och patienters utsatthet för hot och våld vid sjukhusen. Han berättar hur han som patient upplevde rädslan när han vårdades på sjukhuset efter att ha blivit skjuten.
– Jag flyttades mellan olika sjukhus på grund av hotbilden, för min egen säkerhet och för att situationen inte heller var helt säker för personalen. Först från Karolinska till Uppsala för de mest nödvändiga operationerna där, sedan vidare till ett nedlagt sjukhus i södra Stockholm. Där fick jag ligga själv med livvakter på en avstängd avdelning, berättar han.
Det skulle senare även visa sig, enligt Carl, att den person, som satt häktad för dådet under förundersökningen hade full tillgång till information om var Carl låg, vilka operationer han genomgått och vilka operationer som väntade de närmaste veckorna.
Vad kan man då göra för att göra sjukhusen säkrare och bättre ge skydd för såväl patienter som personal?
En majoritet av de läkare som i fjol svarade i Läkarförbundets arbetsmiljöenkät uppgav att de aldrig har fått någon utbildning i att hantera hot och våld och Bengt von Zur-Mühlen, förste vice ordförande i Sjukhusläkarna, betonar vikten av att ge medarbetare kurs och övning i hur de ska bete sig innan de skarpa situationerna uppkommer.
Att utrusta läkare med personkamera är dock ingen bra lösning, tycker han.
Nicholas Aujalay, specialist i akutsjukvård vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna har under många år även arbetat som akutläkare i USA, ger sin bild av den beredskap som kan finnas vid sjukhusen där.
Man bygger kontinuerligt, ungefär vart trettionde år, om akutkliniker och har då säkerheten i åtanke, uppger han.
– Man får till exempel inte ha väggar som man inte kan se bakom och det finns tydliga exitvägar, övningar och framför allt utbildning för personal i hantering av hot och våld. Man har minst en halv dags utbildning i säkerhetsfunktioner. Av säkerhetsskäl kläs alla patienter av för att se att de inte bär kniv eller andra vapen, berättar Nicholas Aujalay.
Så långt som till en sådan visitering planerar man dock än så länge inte att gå vid sjukhusen i Stockholm, uppger ett par av de andra paneldeltagarna som svar på hur säkerheten sköts vid sjukhusen där de är verksamma.
Magnus Rutherfalk, chef för säkerhetsledningen, Karolinska Universitetssjukhuset, betonar däremot att han är noga med att uppmana till skyddsronder.
Men trots att vardagshoten mot vårdpersonal är vanligt förekommande, är de riktigt allvarliga hoten däremot få, menar han och berättar att han på ett år satt in fyra personskydd, ett antal han bedömer som lågt i sammanhanget.
Anna Wåström, verksamhetschef vid akutkliniken, Capio Sankt Görans sjukhus, ger en liknande bild och betonar i sin tur att säkerheten blivit större sedan sjukhusets lokaler byggts om och givit större rymd.
– Sedan ombyggnaden gick avvikelserna ner med 30 procent. Våra ordningsvakter har numera kamera på sig. Och när de säger till att de börjar filma har det en dämpande effekt på situationen, säger hon.
