• 20 april 2016
• 0
• AV: Eva-Maria Björk

Det finns stora brister i samordningen av vård- och omsorgsplanering, vilket leder till negativa konsekvenser för patienten. Det visar ny forskning från Luleå tekniska universitet.

Det är Sofi Nordmark, forskare inom omvårdnad på LTU som forskat i samordningen av vård- och omsorgsplanering.  En central faktor är samarbete och informationsutbyte mellan olika vårdgivare och patient och närstående. Sofi Nordmarks studier visar på att brister i det samarbetet, som förseningar och glapp i samarbetet och informationsutbytet kan påverka patienten negativt. Det kan handla om försenad utskrivning, återinskrivning, lägre livskvalité och brister i den fortsatta vården och omsorgen.

– När vård- och omsorgsaktörerna inte är i fas med varandra blir den samordnade planen vid utskrivning fragmenterad. Då får inte den enskilde en sammansvetsad plan utifrån sina önskemål och behov, och det blir svårt att ta en aktiv roll och vara delaktig i planeringen, säger Sofi Nordmark i ett pressmeddelande.

Sofi Nordmarks forskningsmaterial har använts i förarbetet på Socialdepartementet inför en proposition som ska läggas senare i vår som väntas leda till lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.

– Den nya lagen innebär en stor förändring och ett ökat krav på ett fungerande informationsutbyte och en samverkan mellan och inom de olika organisationerna där också den enskildes roll stärks, säger Sofi Nordmark.

Sofi Nordmark har även testat och utvecklat lösningar med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi, IKT, där dialogen mellan it-utvecklarna och slutanvändarna; sjuksköterskor, distriktssköterskor och biståndshandläggare är central. Där har hon funnit att en kontinuerlig dialog med många och små leveranser av IKT-lösning är viktig. I processen har de tre parterna samlats i gemensamma arbetsgrupper och fick då möjlighet att diskutera olikheten i synen på vem som gör vad och hur det görs.

– Då uppnåddes en bättre förståelse för varandras roller och ansvarsområden och som en bieffekt av IKT utvecklingen medförde det en ökad transparens vilket förbättrade kommunikationen och gav ett bättre samarbete, säger Sofi Nordmark.

Just vem som ska göra vad verkar ha varit ett frågetecken i samordningen, som i sig inte är någon nyhet för vård-  och omsorgspersonalen.

– Den här processen implementerades för drygt tio år sedan, men den är fortfarande inte normaliserad i det dagliga arbetet. Vård- och omsorgspersonalen är överens om hur processen ser ut och vilken nytta den gör, men inte vem som ska göra vad och hur det ska göras, säger Sofi Nordmark.