Bristen på vårdplatser dödar
42 procent av dödsfallen i slutenvården har en tydlig koppling till brist på vårdplatser, resursbrist eller personalbrist. Det visar Sjukhusläkarens granskning av samtliga lex Maria-ärenden som inkom till IVO under 2023.
Artikeln ingår i temat Vårdplatsbristen dödarEn patient som inkommer akut med buksmärta får vänta 13,5 timme på en hårt belastad akutmottagning i väntan på en vårdplats. Under tiden får hen allt högre feber och när en plats på en medicinavdelning slutligen blir ledig har patienten hunnit utveckla sepsis. Trots att hen snabbt förflyttas till IVA försämras hen ytterligare och avlider. I analysen av händelsen konstaterar analysledare och chefläkare att en av de tydliga felhändelserna i samband med patientens död var just brist på vårdplatser, och en arbetsgrupp får i uppdrag av sjukhusledningen att göra en översyn av vårdplatsstrukturen på sjukhuset.
En annan patient med ett känt aneurysm får vänta 250 dagar på sin operationstid. Åtta dagar innan operationen ska genomföras brister aneurysmet och patienten avlider. I den efterföljande genomgången av händelsen pekas en sedan länge känd problematik med att rekrytera sjuksköterskor med specialistkompetens till kliniken ut som orsaken till den långa väntetiden.
Detta är bara två exempel på dödsfall med en tydlig koppling till vårdplatsbrist, resursbrist eller hög arbetsbelastning i den svenska slutenvården (psykiatrin exkluderad) som vi funnit i vår granskning. I vår genomgång av samtliga lex Maria-ärenden som inkommit till IVO under 2023 sorterade vi ut ärenden där den här typen av bakomliggande orsaker omnämns av chefläkare eller analysledare. Allt som allt fann vi att vårdplatsbrist, resursbrist, hög arbetsbelastning eller personalbrist i någon form kunde kopplas till 100 av dödsfallen – det vill säga 42 procent av alla lex Maria-anmälda dödsfall i slutenvården.
För sex år sedan gjorde vi en liknande granskning, men då med ett betydligt mindre urval. Den gången blev resultatet att vart fjärde dödsfall var kopplat till vårdplatsbrist, resursbrist, hög arbetsbelastning eller personalbrist. Med andra ord en betydande skillnad.
När vi sorterade dödsfallen efter vilken region de hade inträffat i, kunde vi se att landets tre största regioner; Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne sticker ut med det största antalet. Därefter följer Region Uppsala, Region Västerbotten, Region Östergötland och Region Norrbotten. Vid en jämförelse med statistiken gällande överbeläggningar på väntetider.se kan vi konstatera att samma regioner, undantaget Region Stockholm, återkommer även där.
– Jag blir beklämd. Det visar att resursbristen inom vården är ett stort samhällsproblem som i ytterlighetsfall kostar människoliv. Vi arbetar kontinuerligt i Region Uppsala för att stärka vården och patientsäkerheten. Där har staten och regionerna ett gemensamt ansvar för att säkerställa att vårdpersonalen har resurserna som krävs, säger Neil Ormedrod (V), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Uppsala när han, tillsammans med fyra andra höga regionpolitiker, får ta del av resultatet av Sjukhusläkarens granskning.
Även i Skåne syns överbeläggningarna tydligt i statistiken. Anna Mannfalk (M), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Skåne menar att man arbetar på många olika sätt med att komma till rätta med problematiken.
– Att brist på resurser oftare tas upp som möjlig bidragande orsak till vårdskada måste tas på stort allvar. Region Skåne arbetar med kompetensförsörjning och förbättrade vårdflöden. Exempel på detta är att satsa på egen personal genom hyrstopp på sjuksköterskor och planering för samma för läkare, utvecklad kompetens- och tjänstemodell och omställning Nära vård, säger hon.
En annan region som under en längre tid har brottats med överbeläggningsproblematiken är Norrbotten. Camilla Friberg (S), regionråd i Region Norrbotten, håller med om att det råder ett extremt utmanande läge när det gäller kompetensförsörjningen.
– Alla fall där dödsfall kan kopplas samman med vårdplats- eller personalbrist är givetvis oerhört allvarliga och jag kan bara beklaga att det förekommit. Det ska givetvis inte hända och jag vet att våra medarbetare vänder sig ut och in för att göra sitt yttersta för att klara patientsäkerheten. Vi har ett extremt utmanande läge när det gäller kompetensförsörjning i stort i Norrbotten och jobbar på bred front för att möta den, säger hon.
Och även om dödsfall givetvis har varit den yttersta och värsta tänkbara utgången för patienterna har vi vid genomgången också identifierat 341 fall där patienter inte har avlidit men däremot farit illa av vårdplatsbristen, ibland med livslånga konsekvenser som följd.
Bland annat kunde vi läsa om en patient som vistas 38 timmar på akuten i väntan på en vårdplats och som under den tiden hinner få ett trycksår i form av fullhudsskada kategori 3. Också om en patient som drabbats av akut ischemi i ett av benen, men vars operation fördröjs på grund av mycket hård belastning och resursbrist.Patienten amputeras ett par dagar senare på grund av omfattande muskelnekroser.
Vi har också kunnat se hur den höga arbetsbelastningen leder till att rutiner och riskbedömningar helt enkelt inte hinns med. Ett exempel är en multisjuk äldre patient som kommer in till akutmottagningen efter att ha svimmat vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna.
Patienten läggs in på avdelning för observation och det görs inte någon strukturerad fallriskbedömning då patienten försämras. Under vårdtiden faller patienten två gånger, bland annat på väg till toaletten nattetid. Vid det första fallet ådrar sig patienten skador på nackkotor som leder till lidande och förlängd vårdtid.
I patientens egen beskrivning av händelsen säger hen att hen var medveten om att be om hjälp, men inte ville störa då hen såg hur mycket personalen hade att göra.
1a budordet VÅRDA BUDGETEN sedan 90-talet ær anledningen till att vi hamnat i denna kroniska resursbrist med enorm brist på personal på golvet.
Kæmpar med næbbar och klor att inte bli akut/kritisk sjuk pga alla larmrapporter genom åren. Denna genomgång ær så skræmmande.
Lars Engborg
Konsultlækare
Anestesi/Allmænmedicin
Vilket är det GRUNDLÄGGANDE PROBLEMET I denna människofarliga miljö?
Fler undersköterskor? Volontärer?
Administrationen?
Eller brist på en hållbar organisation?
Salarnas läge i förhållande till varandra?
Vi löser INTE krisen med 30 miljarder av skattesänkningar, det förstår man med grundskolematten.
Ja 2007 var jag satellitpatient . Jag borde inte klarat mig . Jag hade septisk chock och hjärtstillestånd. Någon högre makt hade placerat IVApersonal på avdelningen. Det var för sent att defillibrera. Men IVA personal gav mig syrgas och HLR och adrenalinsprutor och jag fick puls och lades i respirator på IVA i 17 dygn låg jag i redo innan jag gick att väcka. De hade räknat ut mig efter flera stopp i hjärtat och ingen reaktion . Nästa gång skulle de inte ge mig HLR. På grund av dålig prognos . Just då var det någon som märkte att jag kliade mig på näsan. Då måste man avvakta litet, då äntligen blev jag bättre i infektionen så efter 17 dygn kunde de väcka mig. Var på LAS en månad till. Hade mest sondmatning i flera veckor tog lång tid gick hos logoped i 2 år innan jag kunde prata bättre. Jag var en typisk satellitpatient, på Infektion har jag varit många gånger där känner dom till faran med extra infektioner pga min SLE . Nu blev jag satellit och man trodde jag var trött när jag inte gick att väcka. Det sorgliga är att gång på gång är det folk som avlider pga överbeläggningar och satelliter. Vet inte hur många som avlidet sedan 2007. Arbetsterapeuten inbillade sig att jag skulle upp och gå
Med min rullator. Jag vägrade, jag ska ha motionscykel och trampa utan motstånd. Så var en klok kille som sa till att jag kunde välnfånha cykeln på mitt rum. Då fick jag möjlighet att cykla flera gånger per dag och till slut så hade jag muskler så jag orkade stå och gå några steg med rullatorn. Det är inget spädbarn heller som kan gå genast . Det brukar ta tio månader , Alla mina muskler var borta då kan man inte gå. Då skakar man bara. Jag tror inte jag klarar det en gång till. Jag hade inte haft någon stroke utan hjärtstillestånd och sedan lång lång tid i respirator. Arbetsterapeut mm fattar inte detta.
Jag måste få cykla först innan man kan stå och gå. Jag hade inte händer inordning heller. Jag kunde intenhålla ingen penna eller en sked .
Det är fel det ska finnas fler resurser.
Det ärbju många år sen 2007. Nu är jag äldre så jag har ingen chans att komma upp igen .