• 14 januari 2016
• 2
• AV: Malin Gavelin

En bra utredning, men med få skarpa förslag. Den stora frågan nu är hur det hela ska genomföras så att vården verkligen blir mer effektiv och till exempel vårdplatsläget förbättras,  menar Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och även en av experterna i effektivitetsutredningen.

– För hög beläggningsgrad på vårdplatser är väldigt ineffektivt på alla sätt och försämrar möjligheterna för bra och patientsäker vård, utveckling, utbildning och arbetsmiljö. Mycket av det som står i utredningen vet vi redan och har tänkt på innan. Det är en bra utredning på många sätt – men blir det någon förändring? säger Karin Båtelson.

Det hela bygger mycket på att landsting och kommuner kommer överens när det gäller multisjuka och att det kommer till stånd en förändring på arbetsplatserna, menar hon.

– Det behöver tillsättas chefer som har mandat att förändra och vågar förändra. Mycket av effektiviteten i sjukvården kan hjälpas upp om man fick starkare ledarskap lokalt. Chefer som får möjlighet och som vågar påverka. Dessutom måste vi ha fokus på patientansvaret och kontinuitet och även om vi inte lagstiftar så är det oerhört viktigt.

När det gäller lagförslaget om remisstvång till akuten, ett av utredningens få skarpa förslag, så är Karin Båtelson inte emot det i sig, men anser att det införs bakvägen.

– Man kan inte införa remisstvång innan primärvården fungerar, då löser det ingenting. Men det är bra att vi får igång en diskussion. Akutmottagningarnas uppdrag måste avgränsas. Det handlar inte bara om primärvårdens förutsättningar utan även om hur kommuner kan ta hand om sina patienter innan de behöver komma till akuten.

Utredningen föreslår även en ändring av vårdgarantin inom primärvården så att tidsgränsen skärps från sju dagar till tre. Men man ska inte längre garanteras att få träffa en läkare i primärvården utan vårdgarantin ska lova en medicinsk bedömning, som lika gärna kan göras av en sjuksköterska eller en fysioterapeut.

– Vi gillar generellt inte stelbenta fasta tidsgränser som exempelvis max fyra timmars väntan på akuten, sju dagar till läkarbesök eller 90 dagar till behandling,  utan vården ska vara medicinskt motiverad och det är det som ska styra. Behöver patienten träffa en läkare inom en dag ska hon eller han få göra det, inte vänta i tre dagar eller sju. I bland behöver man inte träffa en läkare alls. Dessutom kan utveckling av digital teknik förbättra tillgänglighet. Men en förändring av det här slaget måste förstås utvärderas, så att patienterna verkligen får rätt bedömning.

Att utredningen vill rensa upp i intygsfloran är också något som Karin Båtelson ser som något mycket positivt för läkarkåren.

– Givetvis behöver till exempel sjukintyg och intyg om dödsfall skrivas av läkare även i fortsättningen, men att andra intyg blir professionsobundna kan vara positivt för oss. Man måste börja skilja på intyg och intygande. Sedan tycker jag att man även borde begränsa möjligheten för myndigheter, skolor, färdtjänst med flera att begära läkarintyg i den omfattning som sker i dag.

Att utredningen vill se en mindre ”sjukhustung” vård än i dag, är något som Karin Båtelson ser positivt på.

– Det är viktigt att det finns rätt resurser för patienten där det behövs och primärvården behöver absolut förstärkas. Dessutom behöver vi bygga upp mer öppen specialistvård – närsjukhus där man kan göra mycket utan att det kräver det stora sjukhusets resurser. Men för att få till det krävs goda incitament så att det blir fler läkare – både primärvårdsläkare och sjukhusspecialister- i samarbete utanför  sjukhusen. Då kommer vården även inne på sjukhusen att bli mer effektiv och säkrare.