Replik: Bra när privatiseringsivrarna tar bladet från munnen
”Enligt Riddarsparre är det inte så noga med behovsprincipen, och han tycks välkomna att Sverige och övriga nordiska länder rör sig mot en tudelad sjukvård. Mot detta står inte bara vi som förespråkar vård på lika villkor åt alla medborgare, utan även rådande lagstiftning”, skriver John Lapidus, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, i en replik.
John Lapidus
En nyckelmening i Isac Riddarsparres debattartikel lyder kort och gott: ”Behovsprincipen har sina begränsningar”. Enligt svensk hälso- och sjukvårdslag ska vård ges efter behov och på lika villkor, men Riddarsparre tycks mena att dessa grundprinciper har spelat ut sin roll. Detta har han gjort gällande även i andra sammanhang, bland annat i en numera borttagen tweet där han menade att ”portalparagraferna skrevs långt innan den moderna sjukvårdsmarknaden” och att ”världen & vården har gått vidare”.
För mig, som länge efterlyst en renhårig debatt om privata sjukvårdsförsäkringar, känns det bra att den privata vårdindustrins förespråkare tar bladet från munnen. Det hedrar Riddarsparre att han står upp för sin åsikt att försäkringstagare ska ha förtur framför andra medborgare.
I övrigt finns inte så mycket gott att säga. Ett av Riddarsparres bärande argument är att jag, efter 15 års intensiv forskning och en lång rad vetenskapliga böcker och artiklar, saknar kunskap i ämnet. Ett annat argument är att jag, i en av mina vetenskapliga artiklar, skulle föra ett cirkelresonemang. Tyvärr har Riddarsparre glömt att läsa artikeln, som i själva verket kritiserar ett cirkelresonemang där försäkringstagare per automatik avlastar den offentliga vården.
Ja, Isac Riddarsparre har helt rätt i att privata sjukvårdsförsäkringar blivit ännu vanligare i Danmark än i Sverige. Såväl i Danmark som i Norge har denna utveckling drivits på av skatteavdrag som infördes av liberal-konservativa regeringar, och i Finland har så många som 40 procent av alla barn under sju år en privat sjukvårdsförsäkring. Det betyder att nästan hälften av alla finska barn kan gå direkt till specialistläkare, medan den andra hälften först måste träffa en sjuksköterska och sedan en allmänläkare innan de eventuellt får tillgång till specialistvård.
Är det verkligen så vi vill ha det? En allt större grupp som smiter före i vårdkön och ställer till med allmän oreda, bland annat på våra vårdcentraler: I en norsk studie svarade 42 procent av allmänläkarna att de ofta eller alltid upplever sig pressade att remittera patienter med privat sjukvårdsförsäkring till specialistvård även om det inte finns medicinska skäl. Vidare uppgav 18 procent att de ofta eller alltid möts av aggression, hot eller repressalier om de, av professionella skäl, vägrar att lyda det remisskrav som patienten med privat försäkring ställer.
Av de 1 309 norska läkarna var det 93 procent som uppgav att privata sjukvårdsförsäkringar ökar risken för resursslöseri via överbehandling, medan 90 procent ansåg att sådana försäkringar bidrar till ojämlik sjukvård. Liknande procenttal redovisas i en dansk studie, och enligt den undersökning som jag själv påbörjat tycks det inte vara någon större skillnad i Sverige.
Enligt Riddarsparre är det inte så noga med behovsprincipen, och han tycks välkomna att Sverige och övriga nordiska länder rör sig mot en tudelad sjukvård. Mot detta står inte bara vi som förespråkar vård på lika villkor åt alla medborgare, utan även rådande lagstiftning.
