Bluffen med de bantade vårdköerna förvånar inte
I Holland finansieras vården nationellt via en obligatorisk sjukvårdsförsäkring och medborgarna väljer försäkringsbolag som i sin tur köper sjukvård av producenterna.
Är medborgarna nöjda med sitt bolag stannar de kvar med sin sjukvårdspeng men i annat fall byter de. Ingen kan nekas att försäkra sig. I den holländska sjukvården har beslutsfattandet förskjutits från amatörer till de professioner som arbetar med patienter och det är en framgångsfaktor enligt Björnberg.
Eftersom Holland stärkt sin position sedan förra året har Danmark förpassats till andra plats. De är fortfarande bäst på patienträttigheter och att erbjuda tillgång till jämförande information om vårdgivare men resultatet dras ner av långa väntetider till vård. Detta trots att de har en vårdgaranti för behandling inom en månad.
Sverige kommer först på åttondeplats p.g.a. våra ännu längre vårdköer.
”Kömiljarden” har Alliansen satsat på de vårdgivare som kan uppvisa, inte mer än 20 procent av patienterna på väntelistan till besök och till behandling sedan mer än 90 dagar. Insatsen verkar dock inte ha lett till någon förbättring av tillgängligheten i svensk sjukvård.
I stället har ambitiösa chefer och tjänstemän skaffat pengar till sina landsting genom att presentera snygga resultat för blåögda politiker som tjusas och gläds över ”kömiljardens” häpnadsväckande inverkan på väntetiderna i vården.
Enligt Sveriges radios ekoredaktion den 13 okt har s.k. frivilligköer uppstått. Där parkeras patienter när de inte får plats på den vanliga väntelistan och fortfarande vill bli vårdade i hemlandstinget. I Skåne har frivilligkön fördubblats.
Andra landsting har infört köer i väntan på placering i den ”redovisade kön”.
Uppfinningsrikedomen bland kö-kosmetologerna är stor för att frisera väntetiderna. Att ha en operationsväntelista som bara sträcker sig 3 månader framåt är ett populärt alternativ.
Att företrädesvis operera de friska, med tydliga diagnoser och få komplikationer och med korta operations- och vårdtider, gör underverk i väntelistan men tränger undan och missgynnar de äldsta och sjukaste patienterna som får vänta ännu längre. Att styra om remisser till andra vårdgivare är ett sätt och att ställa patienterna i kön till röntgen eller andra undersökningar är ett annat.
Kömiljarden har inte förbättrat och effektiviserat sjukvården. Istället har den lett till “kreativ bokföring” inom landstingen.
”Inför vårdkontrakt”
Sjukhusläkarföreningen har föreslagit att patienten, i icke akuta fall, garanterat skall få träffa en läkare inom en månad för att få en bedömning och en diagnos.
Då skall de tillsammans upprätta ett kontrakt om ett medicinskt mål att uppnå inom rimlig tid, kopplat till en rättighet att få vända sig till andra sjukvårdsproducenter än det allmänna, inom och utom landet, om denna utredning och behandling inte går att fullfölja inom ”kontrakterad tid”.
En sådan plan för ett, på medicinska prioriteringar grundat, sammanhängande utrednings- och behandlingsförlopp, skulle ge en rättvis och ändamålsenlig garanti. Om pengarna dessutom kom från staten och inte det egna landstinget skulle rättigheten bli vassare.
I Danmark satsas det nu ytterligare på att förbättra patienternas rättigheter. Enligt danska läkartidningen har en politisk majoritet ställt sig bakom ett förslag om en utredningsgaranti på en månad.
Den danska läkarföreningen, resonerar precis som vi, att det är mycket viktigare att få sin diagnos i tid än att alla patienter skall bli behandlade inom en månad. Symptom på sjukdom tarvar medicinsk bedömning och diagnos så snart det går. Hur bråttom det sedan är med behandlingen, beror på diagnosen.
Nästa år kan danskarna, förutom fotbollsVM, ställa upp i tävlingen om Europas bästa sjukvård. De tävlar då med såväl en garanti för utredning och diagnos som behandling inom en månad. Även i den grenen blir de svårslagna för oss svenskar.
Om vi vågade satsa på en medicinskt baserad vårdgaranti och ett utkrävbart vårdkontrakt skulle vi öka vår chans och våra svenska patienters ställning skulle stärkas. De svårast sjuka patienternas ställning skulle stärkas mest och Sverige skulle få en vårdgaranti värd namnet.
Marie Wedin, ordförande, i Sjukhusläkarföreningen
Jeg er dybt rystet over at høre hvordan det svenske sygehusvæsen overhører signaler og henvendelser. Alle ved at cancer skal tages i tide. Her i Danmark siger lægerne:”Kom i god tid”. Ja, og når man så kommer skulle man jo gerne respekteres. Men der sker fejl alle steder. Her er det bare mennesker. Mennesker som nogen elsker og holder af. Det er rigtig slemt og opslidende at se et menneske man elsker, lide, og ikke komme i behandling straks.
Fördelen med långa väntetider är ju att en del patienter hinner tillfriskna spontant samt att en del faller ifrån. Se där ett sätt att minska köerna.
I det läget där patient och läkare inte är överens om planens mål och hastighet är det än viktigare att få tillfälle att diskutera och förklara det för varandra. Det har också visat sig i Skåne att ca hälften av patienterna som står på väntelistan kan tänka sig att vänta längre än tre månader för att få möjlighet att bli behandlade hemmavid. Jag tror samma önskan om kontinuitet skulle märkas i patient-läkarmötet om det rimliga och ändamålsenliga vårdkontraktet. Förvisso kommer det att finnas undantag men då får patienten begära en ”second opinion”.
Bra idé! Dock tror jag att vi stöter på problem när det gäller att dra upp en plan och ett mål som läkare och patient är överens om. Den medicinska bedömningen från vår sida sammanfaller kanske inte med patientens önskan att få sitt knä/axel/hand åtgärdad genast, helst igår. Jag tror absolut att det kan bli riktigt bra om man kommer överens om en plan och har rimliga förväntningar, dessvärre tror jag att många medborgare, liksom i nuvarande system, skulle tycka att det gick för långsamt.
Förslaget är ändå vida bättre ön den stela vårdgaranti som vi lever efter i dagsläget. De flesta kliniker hade innan vårdgarantin mycket lång väntetid. Nu klarar många 3 månader, vad är det som säger att vi inte klarar 1 månad, det är ju ”bara” att bestämma sig!
Mvh,
Hampus, ST-läkare Ortopedi
PS. besöket på Ö-viks sjukhus var deras röntgenavdelning vid ett akutbesök……alltså inte hela sjukhuset.
Det är viktigt att vi svenskar får tillbaka tilltron till en vårdapparat som säkert hade kunnat fungera mycket mera effektivt. En tidig diagnos kan ev bespara samhället mycket pengar och samtidigt patienterna en massa lidande. Vid besök på Ö-viks sjukhus en kväll noterades att 2 anställda och helt tomma lokaler. Varför inte utnyttja resurserna bättre? Många skulle säkert vara beredd betala extra för att komma in på röntgen tidigare, även på obekväm tid och köerna (åtminstone de till röntgen) skulle minska.
Har bott i Israel i många år och där har man helt annan strategi. Via drop-in kan man alltid komma till sin läkare på vårdcentralen och det är gratis. Man knusslar inte med blodprover eller röntgen. Röntgencentraler finns lite överallt, även i mindre städer och det innebär att man oftast kommer till ev samma dag eller i vissa fall inom en vecka. Lokalerna är inte så estetiska, det sitter fullt av människor som väntar…..men tillgängligheten finns. Gott om privatläkare, oftast flera specialistläkare även på mindre vårdcentralerna. När svar kommer på blodprov eller röntgen så får varje patient kopia med sig.
Jag känner mig sällan välkommen till min VC. Ofta får man kommentaren ”sådant prioriterar vi inte och du kan inte få tid förrän om en månad”. Frågar man sin läkare om att få ta lite blodprover (pga av trötthet, hängighet eller annat) så tittar de konstigt på en och undrar varför. Man måste vara väldigt stark.
Min släkt kommer från Danmark och har hört många historier som vittnar om en kombination av effektivitet men också fantastiskt människorbemötande. Då min gamla farmor inte hört av sig på ett par månader så ringde husläkaren och sa att han kunde komma på hembesök för att snacka lite om hur hon mår och om hon behöver hjälp med något.
Min far har aldrig belastat svenska vården. Han fick gå ett halvår och vänta på att komma till en urolog. Samtidigt kissade han blod och fick större och större smärtor från ryggen. In och ut på akuten, varje gång åkte han hem med några smärttabletter. Han fick inte stanna kvar, ej heller göra någon grundlig undersökning. ”Det är säkert en spricka i revbenet” var en av alla gissningar. När han äntligen kom till en specialist så visade det sig att han har prostatacancer med spridda metastaser.
Min make gick i två år hos en urolog som menade han har prostatit och sommaren innan man planerade en hyvling fick han enorma smärtor och åkte in på akuten otaliga gånger. Även han kördes hem efter lite morfin eller andra smärtstillande medel. Tills sist sa vi till läkaren att det kanske vore en ide att röntga njuren. Då upptäckte man en sten som låg i urinledaren. Efter den krossats så hade inte min man några besvär längre.
Vi pratar gärna om hur viktig en amerikansk sjukvårdsreform skulle vara men kanske det är dags genomföra en även här. En del av befolkningen har antagligen redan idag resignerat och slutat söka hjälp då man inte tas på allvar. Vi håller på att söka en privat sjukförsäkring om något allvarligare skulle drabba oss som kanske även ger oss möjlighet att söka vård utomlands.