Blogg 3: Operationsavdelningen

Blogg 3: Operationsavdelningen

Som jag skrev förut så fungerar ”Nkinga referral hospital” som ett specialistsjukhus och tar emot remisspatienter både från den egna regionen Tabora och närliggande regioner. Nkinga-sjukhuset är den enda kirurgiska faciliteten i området.

Som tanzaniansk allmänkirurg måste man bemästra flera olika specialiteter. Men här i Nkinga finns specialister i gynekologi,
ortopedi och urologi. Det finns även en expatkirurg, dr Wendy, en kvinna i 55-årsåldern från Kanada som har jobbat i Tanzania i ca 8 år och har en bred kompetens.

Christofer och ibland jag fick vara med henne och se en del kirurgi som man inte ser i Sverige under ST-kirurgiutbildningen som till exempel spädbarnsoperationer, omphalocele, kolostomi  på grund av analatresi, ÖNH-operationer som tonsillektomier med mera.

Patienter kommer hit från andra sjukhus och hälsocenter på remiss, men många patienter söker även själva vård i Nkinga när de inte får tillräckligt vård på andra ställen.

Det är vanligt att patienterna först söker sig till sitt lokala hälsocenter och får antibiotika. Efter några dagar, i bland upp till 5 dagar (!) skickas de vidare till Nkinga då tillståndet blir sämre eller om tillståndet inte vänder.

De flesta patienterna var relativt unga utan andra kända sjukdomar, men vi såg också exempel på äldre som mirakulös hade överlevt flera dagars peritonit, patienter med långdragna tillstånd som krävde akut kirurgi som laparotomi.

De undersökningar vi hade tillgång till var slätröntgen buköversikt, ultraljud ibland och blodprover i form av blodstatus (ingen CRP) och elektrolyter med njurprover.

Mitt uppdrag som allmänkirurg var att delta i det dagliga kirurgiska arbetet, jourer – särskilt kring den långa påskhelgen då de andra kirurgerna fick ledigt för att besöka sina familjer.

Alla kirurgerna som vi träffade i Tanzania hade sina familjer någon annanstans. Tufft tyckte vi – att leva borta från barnen och familjen.

Både Christopher Runegrund och jag tjänstgjorde som jour flera dagar i rad under påsken. Vi hade ett stort inflöde av patienter med svåra tillstånd, bland annat peritonit orsakad av perforerade tarmar som följd av långdragna tarmvred. Vi mötte också patienter med brustet magsår (helikobakter infektion med prevalens upp till 65%) och patienter med spruckna tarmar på grund av trubbigt buktrauma i samband med till exempel hårt fotbollsspel och mc- olyckor. Det regnar ”on-off” ofta och
detta orsakar att mc-förare halkar och kör av vägen. Detta är därför en ganska vanlig skademekanism i Nkinga.

På slutet av påskhelgen blev vi själv drabbade av den hårda miljön som kan uppstå i Afrika. Tanzania är ett bra land – jag har alltid känt mig trygg där. Men tyvärr är fattigdomen utbredd och kanske var det även den allmänna vågen av våld i världen som hittade till denna avskilda delen av världen. Detta gjorde att vi fick lämna uppdraget i förväg av
säkerhetsskäl.

För mig som äldre kirurg var det ändå en väldigt bra tid i Nikinga som gav mig möjlighet att göra en insats och göra skillnad för de
enskilda patienter jag träffade. Samtidigt kunde jag bidra med utbildning av läkarna i Tanzania och fick se en ung svensk kirurg utvecklas mycket på kort tid. Det är bland det bästa man kan uppleva som äldre kirurg – att ge kniven vidare.

Det är viktigt att låta den yngre kirurgen växa och utvecklas i varje ingrepp. Fördelen med vårt arbete tillsammans i Tanzania, till skillnad från min upplevelse av hur det går till i Sverige, var att vi jobbade tillsammans dagligen. Christopher var med mig på alla mina operationer. Vi lärde känna varandra i arbetet och han jobbade även med de lokala kirurgerna.

Vi hade tid för att diskutera olika patientfall och prata med varandra efter tuffa dagar. Vi hade med oss Maurice H. King-böcker – mycket bra böcker som visar de praktiska stegen i basal kirurgi och hur man kan hålla tekniken så enkel så möjligt i den annorlunda miljön.

Nu är vi tillbaka i Sverige. Åter till vardagen. Vi tackar organisationen SLB, Skandinaviska Läkarbanken, som gett oss möjligheten att arbeta som volontärer i Nkinga, Tanzania.

 

Blogg 2: Mer om uppdraget

Mitt uppdrag på plats i Tanzania var också fortsatt utbildning av dr Modestus som nyligen introducerades i endoskopi, specifik gastroskopiundersökning. Dr Maria Benito, överläkare gastroenterolog, var i Nikinga för en tid sedan och hon lärde då dr Modestus att göra gastroskopier. Han behövde nu förfina sin undersökningsteknik, lära sig att bedöma undersökningsfynd, få feedback med mera. Jag noterade också vilka behov som finns när det kommer till att skaffa nya endoskopitillbehör.

I genomsnitt gjordes två gastroskopier per dag. Tyvärr kunde det inte göras terapeutisk endoskopi (stoppa blödningar, dilatera med mera). Denna undersökning kostade cirka 700 000 tanzanisk shilling motsvarande 250 kr. Detta är mycket pengar för de flesta, men mycket billigare än på andra sjukhusen i till exempel Dar es salaam.

På sjukhuset tog man rutinprover på alla före endoskopi (bland annat hiv, hepatit a och c ) Det vanligaste fyndet var helikobakterassocierade ulcus och gastrit, sedan även en del esofagus- och ventrikelcancer samt esofagusvaricer.

Det var en fin avdelning – med bra tillgång till toalett, vilorum och rum för rengöring och desinfektion av gastroskopet.

Det andra viktiga uppdraget var bedside-undervisning för de unga AT- läkarna. Nkinga referral hospitals fungerar som ett specialistsjukhus.
AT-läkarna jobbar hårt på avdelningen, de gör allt som i Sverige skulle vara sköterskearbete: ta prover, sätta katetrar, slang i magsäcken, alla omläggningar etc. Omvårdnad av patienter gör anhöriga.

Vi undervisade i postoperativ vård och fokuserade då på tidig mobilisering, fysioterapi, andningsgymnastik med mera. ST-läkaren Christopher Runegrund har erfarenhet av akutmottagningsarbete, traumaomhändertagande med mera.

Han undervisade i statustagande, neurologisk status och kontroller efter skalltrauma. MC-olyckor är mycket vanliga – i Tanzania kör man oftast utan hjälm!

 

Blogg 1: Lowe Health Center

Varje fredag åker Angelica Diaz Pannes till Lowe Health Center för bedömning av patienter som eventuellt behöver en högre sjukhusnivå.

På fredagarna åker jag till Lowe Health Center. Det är cirka tre timmars bilresa. Det är ett lokalt litet sjukhus, en hälsocentral. De behandlar främst infektionssjukdomar och medicinska sjukdomar. Man kan också göra ingrepp i spinal eller lokal anestesi. Här finns en äldre kirurg, en duktig kliniker som även kan göra ultraljud.

Till Lowe kommer de patienter som har mindre resurser. Vi har mottagning där varje fredag. På det sättet slipper patienter åka långväga till sjukhuset.

De patienter som behöver akut eller subakut åtgärd tar vi med oss tillbaka till Nikingasjukhuset – det vill säga de patienter som kräver en högre sjukvårdsnivå.

Igår var en tuffare dag med många patienter. Många av dem hade medicinska åkommor, kroniska besvär, blandade symtom och mycket svårfångad anamnes.

Jag åkte dit i en bekväm sjukhusbil. Dr Fadhili, en ung AT läkare, följde med mig dit. Han kan bra engelska och förstår systemet och patienterna. Han hjälpte till i kommunikationen med patienterna så vi kunde sålla ut de som behövde åtgärd:

Patient 1 : Torkverad stor desmoid cysta. Vi opererade henne samma kväll när vi kom tillbaka till Nkinga. Fredagen därpå träffade jag henne igen. Då log hon för första gången.

Patient 2: Kvinna 55 år, urinläckage i cirka åtta månader efter en vaginal hysterektomi som gjordes någonstans i periferin. Hon åkte tillbaka med oss och opererades under veckan av urologerna.

Pat 3: 40 årig kvinna, inga barn, inga graviditeter med en stor palpabel mobil resistens som gjorde ont. Ultraljud visar mest troligt stora myom. Henne tog vi med oss i bilen för subakut operation tidigt under nästa vecka .