Bland lobbyister och EU-kommissionärer i Bryssel
Från läkarprofessionen var Michael Wilks ordförande i CPME och jag inbjudna som experter på läkarutbildning.
Arrangören och värden Paul Belcher tog emot i dörren och tog mig genast något avsides då jag var ny i gruppen och behövde introduceras.
Oj då, ingen namn skylt…man hade nog inte trott att den avlägsne skandinaven skulle komma. Hur som helst Belcher var sprudlande glad då han lyckats att samla inte mindre än sex nya och gamla EU- kommissionärer till mötet tillsammans med ett tjugotal lobbyister.
16 år i Bryssel innebär att man har fått de rätta kontakterna, skrockade Belcher.
Efter en presentationsrunda riktades alla blickar mot kommissionären Pamela Brumter som talade under den imponerande titeln Head of Unit for Policy Development & Coordination of the Internal Market, DG Internal Market, European Commission.
Brumter hade fått i uppdrag att ge en bakgrund till EU-direktivet 2005/36/EC on the regulation of professional qualifications.
Enligt Brumter skall direktivet evalueras 2012.
Det blir nog bara modifieringar, men då måste ni som sitter här påverka och därefter skall man gå till parlamentet, var beskedet.
Brumter var noga med att betona att direktivet bygger på förtroende mellan medlemsstater.
Varje medlemsland i EU måste godkänna andra länders examen och får inte kontrollera graden av träning i något annat land. Direktivet bygger på tesen att varje land skall ha en minimumlängd där man givetvis kan ha längre perioder om man vill. Även avseende språkkunskaper så har kommissionen inga krav på specifika kunskaper. Kommissionens enda mål är att underlätta rörlighet av arbetskraft mellan medlemsländerna.
Vid den efterföljande frågestunden försökte jag förklara det orimliga i att olika länder har olika längd för utbildningen fram till färdig specialist, det skiljer år mellan en del av medlemsländerna. Enligt Brumter var detta något man fick sköta internt inom varje land.
Andrew Goddard, som uppenbarligen jobbade som doktor men även kallade sig director of Medical Workforce Unit of the Royal College of Physicians var näste talare. Han kunde visa hur Europeiska arbetstidsdirektivet slog mot brittisk sjukvård genom att skapa resursbrist på läkarbemanningssidan. Vidare hävdade han att nyutexaminerade specialister nu kände sig mindre trygga i sin yrkesroll om man bara fick jobba 40 timmars arbetsvecka.
Vill ha recertifiering
Goddard tog Harold Shippman, en allmänläkare som bragt 200 patienter om livet, som exempel på hur viktigt det är att man har en recertifieringsprocess av läkare. Hans förslag är nu att övriga Europa skall gå i samma riktning som England och ha en recertifiering av läkare vart femte år. Men Goddard och hans organisation ville gå ännu längre och föreslog obligatoriska språktest för den som vill jobba i annat land. Sammanfattat ett ”helth skills passport” samt obligatorisk språktest för det land man vill arbeta i.
Osjälvständiga barnmorskor leder till fler kejsarsnitt
Betydligt mer intressant än Andrew Goddard var Deirde Daly ordförande i Europeiska Barnmorskeförbundet. Hon kunde berätta att antalet kejsarsnitt i Europa följer en nord till syd gradient där frekvensen i Skandinaviska länder ligger kring 15 procent för att stiga till 50 procent i Medelhavsländerna. Hon menar att detta till stor del har att göra med utbildningens standard. I norra Europa utbildas barnmorskor till självständigt arbetande yrkesutövare som tränas i beslutstagande egenskaper. Enligt Daly fattar barnmorskor i Sydeuropa inga beslut då detta inte är en del av deras utbildning eller livslånga lärande.
Fri rörlighet inte så lätt
Den avslutande diskussionen handlade mycket om att det idag trots Kommissionens önskan om en fri rörlighet mellan medlemsländerna mer är en utopi på grund av lokala system som gör det ytterst svårt att etablera sig allra helst i privata system. Detta gäller även organisationer.
Vad var då syftet med hela mötet? Vad jag kan förstå så vill framför allt engelska intressen kratta lite i manegen för en framtida arbetskraftinvandring till England där man vill ha bättre garantier avseende såväl kunskap som språkfärdigheter hos invandrad sjukvårdspersonal och detta kräver betydande förändringar i EU:s direktiv 2005/36/EC.
