”Besparingar bättre än varsel”
Mycket arbete återstår innan sparpaketet i Region Örebro län är i hamn även om förhoppningen är att få ekonomin i balans under 2016. Paula Wallmon, ordförande i Örebro läns läkarförening och Sjukhusläkarföreningen i Örebro tycker trots allt att förslaget är det mindre onda av två onda ting.
– Om man ska välja mellan att varsla folk och försöka spara, då föredrar vi att man försöker spara. Man kan jämföra med Värmland och Dalarna där man lagt ganska stora varsel, då är det här att föredra, säger Paula Wallmon, som själv är kirurg på kirurgkliniken i Region Örebro län.
Det kanske mest förvånande efter att regionstyrelsen klubbat förslaget var att hela delen med jourlinjerna bland annat kirurgnattjouren på Lindesbergs lasarett lyftes bort ur förslaget. Det skedde efter en lokal kraftsamling där medarbetare, så väl läkarförbundets som vårdförbundets medlemmar vänt sig till lokala medier.
– Som lokalpatriot i Lindesberg tycker jag det var rätt, men jag har svårt att bedöma hela jourpaketet. Det har inte förhandlats eller gjorts någon konsekvensanalys. Men det var intressant att protesterna fick den effekten, säger Paula Wallmon.
Fortfarande ingår dock en översyn av jourverksamheten i sparpaketet, vilket också i första hand var vad som avsågs med nattjouren i Lindesberg som som sagt inte var förhandlad med arbetstagarorganisationerna ännu. Arbetet med att se över hela jourverksamheten i regionen kommer nu att ta vid, och det är inte säkert att det är av ondo tror Paula Wallmon.
– Det är egentligen inte dåligt att se närmare på verksamheten. Om vi inte sparar de här pengarna måste vi spara på något annat sätt. Det kan vara bra att göra en genomlysning av hur vi arbetar.
Regionstyrelsen vill också se ett större samarbete mellan sjukhus och avdelningar. Kan ni samarbeta bättre?
– Jag tycker vi gör det i ganska stor utsträckning redan idag. Vi håller ju på med en jätteomorganisation där vi bildat länsverksamheter istället för kliniker. Så har vi bara arbetat i fyra månader och nya arbetssätt måste ju få sätta sig. Det finns också nya chefer på nästan alla nivåer i hela organisationen.
I sparpaketet aviserades också en målsättning på att öppna upp drygt 60 av de över 100 vårdplatser som stängts. En målsättning som låter bra i teorin, men kan vara svår att förverkliga i regionen som också bland annat brottas med en stor sjuksköterskebrist, tror Paula Wallmon.
– Det låter orealistiskt. Jag kan förstå hur de tänker, men det förutsätter ju att det finns personal.
Arbetsmiljön är reda nu – som på många håll – svårt ansträngd för alla yrkesgrupper på sjukhusen i Örebro län.
– Sjuksköterskorna har det väldigt ansträngt, och jag tror det gäller för både sjuksköterskor, läkare och även undersköterskor att man jobbar i en väldigt slimmad organisation och jobbar så mycket man kan men att man känner att man får väldigt lite tillbaka
– En annan sak är att många också känner att vi är utbytbara i arbetsgivarens ögon. Det uppfattas som att en doktor kan bytas mot en annan och en sjuksköterska mot en annan. Men man kan inte byta en sjuksköterska med 20 års erfarenhet mot en nyutexaminerad och tänka att man ska jobba på samma sätt. Man kan heller inte byta en överläkare med 10 års erfarenhet mot en nyutbildad läkare. Och det uppfattar vi som arbetstagare att arbetsgivaren inte riktigt förstår och då sjunker lojaliteten.