• 15 november 2015
• 0
• AV: Malin Gavelin

Alla universitetssjukhus utom ett reducerade antalet vårdplatser under förra året och samtliga har en stigande beläggningsgrad. Det säger en hel del om arbetsmiljön på dessa sjukhus, menar Lise-Lotte Hamfelt, bransch­samordnare för hälso- och sjukvården på Arbetsmiljöverket.

– Det man kan säga om universitetssjukhusen är att arbetsbelastningen generellt är hög och att man jobbar under tidspress och därmed upplever att man inte ”hinner med”. Det är ett vanligt uttryck framför allt bland sjuksköterskor och undersköterskor som vi träffar i vårt arbete. Men det är klart att det drabbar övriga personalkategorier också.

Det säger Lise-Lotte Hamfelt, arbets­miljöinspektör med Skåne som bas och hela södra Sverige som arbetsfält. Hon har tittat närmare på den jämförande analys av landets sju universitetssjukhus som presenterades av konsultföretaget McKinsey i oktober månad och ser i den många paralleller till de arbetsmiljöbrister som hon och kollegorna iakttar under sina inspektioner.

– Framför allt är arbetsmiljön kopplad till sjukhusens beläggning och trenden med stigande beläggning som syns tydligt i den här rapporten. Men även det minskande antalet vårdplatser har en tydlig koppling till personalens arbetsmiljö. Jag känner bäst till Region Skåne men sedan får jag givetvis rapporter från kollegor i övriga landet, säger Lise-Lotte Hamfelt.

Och Region Skånes beläggningsgrad är den som ökade mest av alla universitetssjukhus under förra året visar rapporten – den steg med 2,8 procent.

– Samtliga universitetssjukhus ligger över snittlinjen på 90 procent och det stämmer överens med den bild vi får till oss att det är högt tryck i alla de här verksamheterna.

Den ansträngda vårdplatssituationen är det som framför allt bidrar till de stigande beläggningsgraderna enligt Arbetsmiljöverkets bedömning, berättar Lise-Lotte Hamfelt. Likaså personalbristen där framför allt sjuksköterskeflykten påverkar.

– Vårdplatssituationen på vårdavdelningarna spiller i sin tur ofta över på akutmottagningen och gör att vårdflödet stasar tillbaka. Man får inte vidare patienterna till aktuell vårdavdelning. Detta är naturligtvis en otillfreds­ställelse för samtliga yrkesfunktioner, men anmälningarna om allvarliga brister i arbetsmiljön från akutmottagningarna till oss har generellt varit fler från Vårdförbundet än från läkarkåren.

– Även det stigande antalet trycksår bland universitetssjukhusens patienter kan säga något om den ansträngda arbetssituationen för just omvårdnadspersonalen, menar Lise-Lotte Hamfelt.

–  Jag vill inte dra några förhastade slutsatser men när vi får till oss från omvårdnadspersonalen att man inte hinner med sina arbetsuppgifter nämns bland annat att blöjbyten inte hinns med, så att patineterna får ligga längre tid i blöta blöjor än önskvärt. Detta är en del av samvetsstressen som personalen känner av.

Vad är det då som ligger bakom den tuffa arbetsmiljön just på universitetssjukhusen? Ofta handlar det om bristande resurser i organisationen. Arbets­miljöbristerna synliggörs inte alltid på rätt beslutsnivå utan beslutsfattare på lägre nivå i organisationen försöker åtgärda bristerna utan att ha tillräckliga resurser för detta, menar Lise-Lotte Hamfelt.

Betydelsen av återhämtning är oerhört viktig, betonar Lise-Lotte Hamfelt. När en ansträngd arbetssituation blir ett normaltillstånd med en ständig känsla av att inte hinna med sina arbetsuppgifter – då blir det snabbt ett arbetsmiljöproblem.

– Sedan kan man naturligtvis jobba under tidspress och ha väldigt mycket under perioder och toppar, men det är viktigt att få återhämtning. Och att det inte alltid är samma personal som ständigt går in och jobbar övertid. Även om man trivs otroligt bra med sitt arbete så resulterar den ständiga stressen i en oro, sömnsvårigheter och svårighet att släppa jobbet. Därför är det oerhört viktigt att de ansvariga är medvetna om de här signalerna.

Kan man säga något annat generellt om arbetsmiljön på universitets­jukhusen?

–  Närheten till rätt beslutsnivå är en sak som har stor betydelse för arbetsmiljön. Sjukhus med flera beslutsnivåer som ska passeras skapar givetvis utmaningar för de stora universitetssjukhusen. Mindre sjukhus har kanske en bättre överblick över arbetsmiljöbristerna i sin organisation.

Vad kan man göra åt detta?

– Det är betydelsefullt att arbetsmiljöbrister hanteras och åtgärdas på rätt beslutsnivå. Där har vi ofta sett problem i organisationen. I mötet med arbetsgivarrepresentanter, till exempel vid 6:6a-anmälningar, visar det sig att problembilden inte alltid är känd. Därför är det viktigt att det finns fungerande system i organisationen som synliggör problematiken och skapar förutsättningar att lösa frågorna internt. Ett gott exempel i det sammanhanget är SUS där man har styrt upp sina interna rutiner för hantering av 6:6a- anmälningar på rätt beslutsnivå. Det ser vi som något väldigt positivt.