”Begrepp som ’patienten i centrum’ är bara larv”
I förra numret av Sjukhusläkaren berättade vi om Sara Riggare, ingenjör och själv Parkinsonsjuk, som utvecklat en app för läkemedelspåminnelser och utvärdering av läkemedlens effekt.
Utifrån hennes systematiska observationer av hur hennes rörelseförmåga försämrades under dagen, delade hennes läkare upp en depåtablett i flera doser, emot Fass rekommendationer, för bättre effekt. Enligt Sara Riggare ändrade läkaren sedan sina ordinationer även till andra patienter.
Med Sara Riggares godkännande ringde Sjukhusläkaren upp hennes neurolog Jaan Albo, för att höra hans syn på aktiva patienter.
– Det är underbart med patienter som är pålästa och kan saker. Jag lär mig också något och så blir jag tvungen att tänka efter ifrån patientens perspektiv, det är ju det som är det viktiga, säger Jaan Albo.
Men han menar att majoriteten av hans patienter inte är tillnärmelsevis så aktiva i sin sjukdom och behandling som Sara Riggare, tvärtom.
– För dem är det ångestskapande att veta mer. De vill hellre känna en trygghet i att gå till en person som de upplever har full koll på läget. Även om det inte skulle vara sant…
De senaste åren har begrepp som patientmedverkan och patienten i centrum lyfts högt upp på den vårdpolitiska agendan. Jaan Albo tycker att det är larvigt.
– För mig är det en motsägelse. När i historien tror du att patienten inte har varit i centrum?
Att patienter stundom upplever det svårt att medverka i sin egen vård tror Jaan Albo beror på att den svenska sjukvården har valt att prioritera ned tillgänglighet till förmån för att göra besöken kvalitativa. När patienten har svårt att ens få kontakt så är det svårt att känna delaktighet.
Jaan Albo är positiv till att kunskap numera finns tillgänglig för var och en.
– Det är självklart att den patient som är aktiv kommer att kunna må bättre. Dels tack vare sitt eget engagemang, dels att de kan ge en bättre information till doktorn som sedan kan ge bättre råd.
Men han tror att talet om patientmedverkan främst är en politisk önskan om att patienter ska öka sin egen kapacitet.
– Och – enligt min uppfattning, lite elakt – minska belastningen på sjukvården.
