Det krävs tydligare statlig styrning när alltmer sjukvård kontrakteras ut, enligt en ny rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, säger att det är viktigt att kraven från staten blir tydligare på kvalitet och uppföljning vid all sjukvård.

• 04 december 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Clas Rehnberg, professor i hälsoekonomi vid Karolinska institutet, går i en ny rapport till ESO – ”Vem vårdar bäst?” – igenom och jämför hur sjukhussektorn ser ut i ett antal europeiska länder, vars målsättningar påminner om Sveriges. Studien behandlar både skattebaserade och försäkringsbaserade system.

Syftet med studien är att identifiera institutionella faktorer som kan påverka skillnader i resultat, och på så sätt generera idéer på alternativa sätt att styra och organisera sjukhussektorn.

En av Clas Rehnbergs centrala slutsatser är att samverkan mellan sjukhus och fristående vårdgivare måste öka i och med att alltmer vård kontrakteras ut. Mer flexibla anställningsformer måste samtidigt ses över för att möta nya behov.

– Inslaget av utkontraktering av vård utanför sjukhusen ökar och det ställer krav på effektiva kontraktslösningar. Här finns nyttiga lärdomar att dra från andra länder, säger han.

Genom regleringar och ökade incitament skulle läkare som är anställda utanför sjukhusen kunna medverka i exempelvis jourverksamhet vid sjukhusens akutmottagningar. Clas Rehnberg, professor

I rapporten lyfter Clas Rehnberg fram Sveriges goda medicinska resultat. Samtidigt finns tecken på bristande produktivitet, där personalbrist och vårdplatsbrist är några orsaker, vid svenska sjukhus, vilket enligt studien är en sannolik förklaring till problemet med köer och väntetider. Rapporten visar även tydligt att det finns problem med tillgänglighet till vård utanför kontorstid, samt hög belastning på akutmottagningarna.

Här kan de personella resurserna inom sjukvården nyttjas betydligt mer effektivt, enligt Clas Rehnberg.

– Genom regleringar och ökade incitament skulle läkare som är anställda utanför sjukhusen kunna medverka i exempelvis jourverksamhet vid sjukhusens akutmottagningar. Det finns goda exempel på det internationellt.

Studien illustrerar även internationella skillnader i vilket ansvar staten tar för bland annat specialisering av läkarkåren, investeringar inom sjukhussektorn och fortbildning. Mot bakgrund av det föreslår Clas Rehnberg att statens ansvar för hälso- och sjukvården ska förtydligas. Det handlar, enligt honom, inte om att staten ska ta över driften av sjukhus, men att statens ansvar för styrning och uppföljning bör öka.

Karin Båtelson tycker studien pekar på en rad viktiga saker.
– En slutsats är att det inte är så stor skillnad mellan oss som har skattefinansierat system och de som har försäkringsfinansierat system, förutom att det verkar vara något större problem med tillgänglighet och brist på vårdplatser i vårt skattebaserade system. Många tycker att vårt system är det bästa, men det beror alltså inte enligt den här rapporten på finansieringtyp, säger hon.

I dag fungerar inte fortbildningen för legitimerad personal, det tillsätts inte tillräckligt med ST-tjänster och det är katastrofal brist på AT-tjänster. Karin Båtelson, Sjukhusläkarna

– Man måste inse att kvaliteten i första hand är professionens förtjänst och inte styrsystemen i sig. Men ökad statlig uppföljning behövs. I dag fungerar inte fortbildningen för legitimerad personal, det tillsätts inte tillräckligt med ST-tjänster och det är katastrofal brist på AT-tjänster. Här måste staten ta ett större ansvar. Regionerna tänker bara kortsiktigt på sin egen ekonomi som om vi är 21 olika länder.

Hon fortsätter:

– Det är också bra med flera utförare. Regionerna ska absolut inte ha monopol, men samtidigt måste man vara försiktig när man inför exempelvis vårdval, så man inte raserar sjukhusens uppdrag med jourer, utbildning och forskning. Även här måste staten följa upp. Och att rapporten lyfter mer flexibla anställningsformer är också bra.