Budgetunderskott och varsel har lett till att frågan om tvångsförvaltning av sjukvården i Stockholm, men även i andra regioner, har blivit omdiskuterad. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, poängterar att yrkesföreningen nationellt inte har tagit ett beslut om att tvångsförvaltning är rätt väg.

• 02 januari 2020
• 0
• AV: Adam Öhman

– Jag har full förståelse för att Andreas Fischer som ordförande för Sjukhusläkarna i Stockholm känner en stor frustration om situationen i Stockholm med alla krisåtgärder, varsel och sjukvårdsupprop. Det framstår som en helt oplanerad omställning till nära vård med kaosartade effekter för sjukhusen. Men Sjukhusläkarna har ju ingen nationell politik om tvångsförvaltning eller tro att det skulle bli bättre, det finns ingen organisation för det, säger hon.

Kritiken efter varslen av hundratals anställda på tre av Stockholms största akutsjukhus, Danderyds sjukhus, Karolinska universitetssjukhuset och Södersjukhuset, har varit skarp och omfattande. Ett stort antal forskare, läkare och sakkunniga krävde exempelvis strax före jul i en debattartikel i Svenska Dagbladet att den omprioritering som ”i snabb takt slår sönder” fungerande verksamheter på sjukhusen och ”tar en allt större andel av våra skattemedel” måste stoppas ”innan det är för sent”.

Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm, är en av dem som har ventilerat skarp kritik med anledning av vårdkrisen. I en intervju med Dagens Arena säger han att regeringen bör fundera kring en tvångsförvaltning.

– Regeringen borde överväga att tvångsförvalta sjukvården i Stockholm. Och i fler regioner än så. I nuläget klarar inte regionerna att driva stabila sjukvårdsorganisationer och inte heller att upprätthålla ekonomin. 18 av 21 regioner håller i princip på att gå i konkurs. Det är så illa i så många regioner att jag anser att regeringen bör se över en tvångsförvaltning av sjukvården på ett nationellt plan.

Karin Båtelson säger att det är bra att lokalavdelningar agerar och betonar att politik ska skapas lokalt, men för att bli nationell så krävs sedvanlig behandling via beslut på fullmäktige.

– Sjukvården är nu under en väldigt stor press med ifrågasättande av finansiering, styrning och innehåll. En förändring måste till. Vi har bara tio miljoner invånare och regionerna har för olika storlek, för dålig ekonomi och drivs för mycket av olika lokala politiska åsikter för att det ska bli jämlik vård. Det går åt alldeles för mycket pengar åt fel saker. Professionen måste få utrymme att påverka, säger hon.