Nyhetsarkiv

Bakom statistiken finns en annan verklighet

KAROLINSKA
Magnus Hellström, urolog:

”Strömavhopp av kompetenta specialister”

Problemet med överbeläggningar och utlokaliserade patienter är närmast konstant på den urologiska vårdavdelningen. Någon gång kanske det inträffar att det finns några lediga urolog­platser, men då fylls det oftast på från ortopeden eller kirurgen.

Ett problem för urologerna är att samtliga länets cystektomier (borttagande av urinblåsan) utförs på urologen på Karolinska, Solna.

Med den nya robottekniken har vårdtiderna kunnat kortas. Alla som har erfarenhet av cystektomier vet dock att vid dessa ingrepp tillstöter komplikationer oavsett om man har tillgång till de mest erfarna kirurger. Patienter blir många gånger kvarliggande på avdelningen lång tid efter operation.

Dessa patienter är vårdtunga och fler inom avdelningspersonalen har sagt upp sig med motiveringen att det blir för tungt med denna patientgrupp. Det saknas en mix av lättare och tyngre patienter. Även läkare som haft en god position inom kliniken har uttryckt missnöje och gått till andra ställen. Sådant var inte vanligt tidigare. En har flyttad till Schweiz, en till Danmark, två till S:t Göran och en till Umeå.

Personalbristen har gjort att man fått dra ner vårdplatserna ytterligare och effektiviteten i organisationen har tidvis stagnerat. Gränserna har pressats så långt det går.

Trots att det finns bra avtal med Stockholms sjukhem för eftervård och att det är korta vårdtider för övrigt så är det fullbelagt hela tiden.

Det tycks som att reduktionen av vårdplatserna kväver verksamheten.

Tidigare vanliga patienter med urinvägsinfektion, urinretention (oförmåga att helt eller delvis tömma blåsan) eller hematuri (blod i urinen) hamnar många gånger på andra klinker, eftersom det inte finns någon plats på urologen. Detta kan innebära säkerhetsrisker.

I vissa fall sätts fel diagnos på akutmottagningen och patienten kan då hamna som urologpatient på annan avdelning vilket kan vara farligt.

Nyligen hade jag en patient som kom in som traumalarm där man på akutmottagningen satte diagnosen urinvägsinfektion. Han hamnade först på reumatologen. Senare när jag rondat honom visade det sig att han hade ett förmodat thoraxaneurysm. Slutligen hamnade han på thoraxkliniken.

Danguole Rimeika, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset:

”100-105 procents beläggning”

– I dag har vi mellan 100 till 105 procents beläggningsgrad på till exempel thoraxintensiven. Det skapar en enorm stress för personalen och hotar patientsäkerheten. Om vi skulle utgå från 85 procents beläggning, vilket är rekommendationen för effektiva flöden, skulle vi inte klara vårt nuvarande uppdrag. För att kunna optimera beläggningsgraden skulle vi behöva förändra vårt uppdrag och definiera om vilka patienter vi ska vårda, eller öka antalet vårdplatser.

Utveckling de senaste åren

I takt med att antalet vårdplatser minskar, ökar trycket (beläggningsgraden, bgr) på klinikerna.

NYKÖPING
Marie Engman, kirurg:

”Bristen på vårdplatser drabbar utbildningen”

Vi har tvingats stänga vårdplatser på grund av sköterskebrist vilket gör att vi inte kan operera så mycket vi vill eftersom vi inte har någonstans att lägga patienterna.

Framförallt har det drabbat våra ortopeder som sköter benign kirurgi till skillnad från oss som gör malign kirurgi som prioriteras.

Man vill ju kunna ta hand om de patienter som man har i området, men det kan vi inte idag, nu tvingas vi skicka patienter till andra ställen på grund av vårdgarantin och kömiljarden.

Bristen på vårdplatser får också stor negativ effekt på utbildningen eftersom våra ST-läkare inte får operera tillräckligt mycket. Nu ska vi skicka bort ett 60-tal ljumskbråckpatienter som hade varit bra för dem att få operera. Så det finns risk att vi inte får behålla de ST-läkare vi har och får svårt att rekrytera nya.

Ett stort bekymmer är att vårdplatsenheten inte kan rekrytera och att man har en otroligt stor omsättning av sköterskor, vilket skapar en ond spiral. När det är brist så blir det mer överbeläggningar än det annars skulle vara och en ökad arbetsbelastning på de som jobbar. Sköterskor får jobba två eller tre helger på raken och dubbelpass och det orkar de inte så länge och slutar.

Vi har färre vårdplatser än planerat på vår kirurgiska avdelning så många fler patienter hamnar på en kombinerad kirurg/ortopedavdelning, men då är inte rondsystemet uppbyggt för det, så nu blir det dagbakjouren som får ronda mycket fler patienter.

Eftersom det är en kirurgisk/ortopedisk vårdavdelning räknas patienterna inte som utlokaliserade, trots att det egentligen är gastric bypass-patienter som man har vana att handlägga. Nu när även våra rektalcancerpatienter och även en del andra patienter hamnar där har det inte fungerat.

Bristen på vårdplatser har också lett till att bakjourerna tvingas ägna timmar åt att ringa runt till andra sjukhus bara för att få höra att inget annat sjukhus heller har någon plats.

Det borde finnas vårdplatskoordinatorer dygnet runt – en läkare ska inte behöva ägna dyrbar tid åt att ringa runt överallt.

FALUN
Kristina Wallman, överläkare på medicinkliniken:

”Vi gruvar oss för varje sommar”

Jag har jobbat i vården i snart 40 år, inom akutmedicin. Under alla år har man försökt lösa sommarbemanningen på samma sätt: Antalet läkare halveras utan att vikarier sätts in och sjuksköterskevikarier rekryteras från nyutexaminerade.

Detta gick hjälpligt tidigare när avdelningarna var ”blandade”, men idag när även avdelningar på länssjukhusen är starkt subspecialiserade fungerar det inte.
På mitt länssjukhus är det 3-4 specialister per avdelning/sektion och de kan inte ersätta varandra. Sommartid blir det två i tjänst, men verksamheten inom akutmedicinen är densamma året runt, mycket lite kan skjutas på till hösten.

Tidigare kunde jag, som är hematolog, hjälpligt sköta diabetiker och hjärtpatienter sommartid, men det går inte längre. Jag skulle vilja ställa en fråga till de ansvariga på Socialstyrelsen; Hur kommer det sig att Socialstyrelsen nio månader av året kräver att patienter ska hamna på rätt avdelning med rätt utbildad personal, men tre månader varje sommar struntar helt i detta? Då får patienter läggas varhelst det finns plats och det ställs inga krav på specialkunskap hos sjuksköterskorna.

Vi som jobbar inom vården gruvar oss för varje sommar! Det är obegripligt att antalet vårdplatser får fortsätta att minska i Sverige trots upprepade rapporter om påverkan på arbetsmiljö och patientsäkerhet, till och med dödsfall.

Sommarmånaderna

Under sommarmånaderna stängs cirka 25 procent eller 5 000 vårdplatser inom den somatiska vården i landet.

GÄVLE
Magnus Hjelm, anestesiolog:

Patienter röntgas och skickas hem

– På grund av att det saknas vårdplatser kan vi ofta inte lägga in patienter för observation över natten, istället gör vi en CT-undersökning och skickar sedan hem patienterna direkt om undersökningen är normal. Konsekvenserna är att patienterna utsätts för strålning som kan påverkar kroppens organ och ha betydelse för cancerutveckling.

HALMSTAD (2:a i överbeläggningsligan)
Katarina von Bothmer Östling, gynekolog:

”Krångel med vårdplatser har lett till bristande engagemang för att utveckla vården”

Vi har en kombinerad vårdavdelning; gyn, urologi, öron-näsa-hals, ögon och tand som infördes, trots stora protester för knappt ett år sedan i besparingssyfte.

Avdelningen har fungerat precis så dåligt som förutspåddes. Beslut har nu tagits att den skall brytas upp igen. Det tog ett halvår att flytta dit men nu kommer det att ta två-tre år att flytta ut. Platsantalet drogs ner i samband med flytten för gyn och urologen med följd att det blivit överbeläggningar och utlokaliseringar framförallt för urologen.

Det har medfört övertidsarbete för sjuksköterskorna som anmält förhållandena till Arbetsmiljöverket. Flera har slutat, gått ned i arbetstid eller begärt tjänstledigt som följd av detta.

Bristen på vårdplatser har även medfört ökad bakjoursbelastning då man ska ringa varandra mitt i natten för att avgöra om man kan prioritera bort någon patient till någon annan avdelning för att få in någon som har förtur.

Det är inte kostnadseffektivt att använda bakjourer till detta. Enligt det lokala avtalet har man rätt att gå hem om man blivit störd efter midnatt och det stör dagverksamheten betydligt. Dessutom sliter det hårt på de få specialister som finns. En vårdkoordinator nattetid borde vara en självklarhet!

Men det allvarligaste är att det lett till bristande engagemang för att utveckla vården eftersom all tid har gått åt till att få den nya konstruktionen att fungera.

Vi misstänker också onödigt långa vårdtider, men har inga siffror på det.

SOLLEFTEÅ
Bo Göran Widman, kirurg:

”Stort bekymmer att vi inte har en fungerande primärvård”

Landstinget blöder. Vi har stängt en avdelning trots att vi hade 105 procents beläggning generellt på alla avdelningar på årsbasis. Av och till tvingas vi stryka elektiv kirurgi för att vi har inga vårdplatser.

Vi har något som kallas allvård, vilket innebär att ortoped-­, kirurg-­ och medicinpatienter kan ligga huller om buller på vilken avdelning som helst, även om avdelningarna har en profil mot antingen kirurgi, invärtesmedicin eller ortopedi.

När jag har avdelningsvecka kan jag ronda med tolv systrar på fyra avdelningar trots att vi är ett litet sjukhus.

Ett problem med allvårdsavdelningar är att systrar som är inriktade åt medicin och hjärtan inte reagerar när en laparotomerad kirurgpatient (Patient vars bukhåla öppnats) hickar en hel dag och blir förvånade varför patienten kräks och aspirerar.

Nu ska organisationen göras om. Man ska göra en delad kirurg/ortopedavdelning och en separat medicinavdelning eftersom man gjort om organisationen i divisioner, men jag tror inte att det kommer att ändra så mycket på kirurgens vardag. Vi kommer fortsätta att tvingas lägga patienter på andra avdelningar.

Ett stort bekymmer är att vi inte har en fungerande primärvård. Det fattas ungefär 70 procent specialister i Sollefteå. Det gör att primärvården tvingas anlita hyrläkare som kommer en vecka och är jättebra på att skriva remisser för då är deras problem lösta den veckan.

Det har också lett till att våra kroniker, både inom medicin och kirurgi, inte blir omhändertagna inom primärvården utan hinner gå ner sig. När de kommer in på akuten är man tvungen att lägga in dem.

Hade de blivit medicinskt bedömda och kanske behandlade någon månad tidigare hade det inte varit nödvändigt.

Kommunen har lite pengar och låter konstant patienterna ligga kvar på sjukhuset de fem dygn de slipper betala för även om patienten är färdigbehandlad, vilket ytterligare späder på problemen.

Det borde man göra något åt centralt. Antalet dagar som kommunerna ska tillåtas ha kvar färdigbehandlade patienter på sjukhusen borde minskas till åtminstone tre tycker jag och så borde taxan höjas så att det blir dyrare för kommunerna att låta patienter ligga kvar på sjukhusen efter fem dagar.

GRAF/ Överbeläggningar och utlokaliseringar på sjukhus

Med över 5 procents överbeläggning per 100 disponibla vårdplatser är Sollefteå sjukhus trea i överbeläggningsligan i landet i september.

Bara Skellefteå med nära 7 procents överbeläggning per 100 disponibla vårdplatser och Hallands sjukhus i Halmstad med cirka 6,5 procent hade fler överbeläggningar.

Det visar SKL:s färska statistik över överbeläggningar och utlokaliseringar som för första gången visar upp statistik för enskilda sjukhus. Tidigare har endast siffror på landstingsnivå offentliggjorts.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera