Att sakna akuten
Första veckan på S:t Görans sjukhus spenderade jag på akuten. Jag kände mig ganska hemma från början, troligen berodde det främst på att mycket av arbetet jag förväntades göra var sig likt från veckan jag varit placerad på Södersjukhusets akut. Nu fick jag dessutom tillfälle att ta flera blodgaser och till och med göra en lumbalpunktion och jag var på gott humör vid veckans slut.
Sedan hamnade jag tyvärr på en avdelning som inte riktigt hade tid för mig och troligen var ganska underbemannad just den veckan. Min handledare hade dessutom AT- och ST-läkare att hitta arbetsuppgifter åt, så förutsättningarna var kanske inte de bästa för undervisning. Eftersom jag var den med minst erfarenhet fick jag helt enkelt inte så många arbetsuppgifter. Tyvärr. Jag avskyr att stå onyttig utan något att göra.
När även avdelningens sjuksköterskor har egna elever att handleda fungerar det inte riktigt att haka på dem så mycket i arbetet heller. Tack och lov fanns det patienter jag kunde umgås lite med och det var nog de stunderna som räddade veckan.
Nu när den veckan är över är äntligen det påsklov! Det innebär vila, lagom doser av plugg inför nästa tenta och en stor dos repetition av neurologi. Veckan efter påsk ordnade jag nämligen plats på en strokeavdelning där det finns en otroligt skicklig och, inte nog med det, utan även mycket trevlig neurolog som jag träffade på akuten!
Om det är något man lär sig på akuten så är det att stå upp för sig själv och ta egna initiativ. Så jag slår ett slag för akuten, hittills den bästa arbetsplats jag stött på. Mycket slit innebär att det finns mycket arbete för en ivrig kandidat!
Kanske att jag missat detta i nåt inlägg, men du skriver sällan om livet som läkarstudent med tentapubar och liknande, det som nästan alla andra studenter gör. Någon särskild anledning?
Hej,
studentlivet är ju dels olika i olika städer men det ser även olika ut för olika studenter! Som student har jag engagerat mig mycket i till exempel kårtidningen och på fritiden har jag även extrajobbat en del till och från. Då blir det inte så mycket tid över för tentafester och jag har bara varit på ett par stycken. Så att jag inte skriver mycket om dem beror helt enkelt på att jag inte går på så många!
[…] Tidningen Sjukhusläkaren […]