”Att jobba i en populär specialitet gör saker enklare”
För Martin Stagmo var valet av specialitet självklart från början – han ville bli kardiolog – en av de mest eftertraktade inriktningarna inom läkarkåren.
Och att knyta studenterna till sig i ett tidigt skede tror han är en av nycklarna till att öka populariteten även hos andra specialiteter.
– När jag påbörjade mina studier i Malmö hade man stipendium på kardiologen som innebar att man kunde ta studieuppehåll och prova på att vara i miljön. Det är många av mina nuvarande kollegor som gick på sådana stipendier. Det gjorde det möjligt för oss att jobba där under somrarna och få upp intresset. Ett listigt sätt att knyta studenter till sig redan tidigt under utbildningen.
Att kardiologin redan då var en väldigt populär inriktning och att hjärtläkaren via film och tv hade ett visst ”spännande skimmer” över sig, tror Martin Stagmo till viss del har påverkat hans eget och andras val.
– Det kan säkert verka avskräckande för en del som är mer eftertänksamma och analytiskt lagda, men för mig som är en utåtriktad person som gillar snabba beslut fanns det absolut en lockelse i det. Och klarar man inte av att fatta viktiga beslut med ibland bristfälligt underlag trivs man inte med den här specialiteten. Även viljan att bemästra det mest fundamentala – att rädda livet på en människa som segnar ner på stan – kan bidra till just kardiologins popularitet, tror Martin Stagmo.
– Det har hänt mig en tre-fyra gånger som civil, att jag har fått utföra hjärt och lungräddning. Och det är ju precis det där vi kan. Men det finns annat med inriktningen som kanske egentligen inte gör hjärtläkare till det mest glamourösa valet, menar Martin Stagmo och nämner jourerna som exempel. – Det är ju en väldigt jourtung specialitet och för mig har det inneburit en hel del pusslande genom åren. Varje jul och nyår vet man att man måste jobba åtminstone en av de där helgerna när verkligen ingen vill jobba. För här måste vi bemanna 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Och det kan givetvis vara irriterande ibland.
Men blandningen av det praktiska och teoretiska momenten som finns inom kardiologin gör den å andra sidan svårslagen, fortsätter han. För den som är praktiskt lagd men ändå inte vill bli kirurg finns både ultraljud och ballongvidgningar att behärska rent fysiskt med händerna. Samtidigt som allting vilar på en teoretisk grund.
–Man kan ju också skoja om det här med att olika personlighetstyper väljer olika yrken. Kardiologer har ett rykte om sig att vara lite glada, glättiga och framåt. Och vi har en väldigt lättsam, glad och hjälpsam stämning här hos oss. Kanske kan vi också uppfattas som lite arroganta – det finns ju en nackdel i den där säkerheten, att den kan uppfattas som arrogans.
Hur påverkar det din arbetssituation idag att du har valt en populär specialitet?
– Det gör det på många sätt enklare för oss – vi har ett stort urval när vi anställer folk. Jag tycker inte att det är okej när det bara är två-tre sökande till en utlyst läkartjänst på ett universitetssjukhus. Man vill kunna välja den bästa. Att vi har många sökande gör det lättare men jag tycker fortfarande att det skulle vara ännu fler. Det behövs en viss önskan att få komma hit för att det ska bli bra. Att fler vill än kan. Sedan är det givetvis roligare att gå till jobbet när man går till ett ställe där folk vill vara. Det ger en annan stolthet och glädje.
Hur tror du att det påverkar patienterna och vården?
– Kardiologin är ju en populär specialitet även bland patienterna. De flesta kommer in väldigt sjuka och går härifrån väldigt bra. De bidrar till en positiv bild av hjärtsjukvården. Sedan är vårt jobb inte bara vård utan även utbildning och forskning. Någonting måste bli lidande när man har svårt att få tag i folk. Och det sista vi läkare låter bli lidande är givetvis vården. I längden kan det kanske bli ett problem inom en specialitet som inte har tid att syssla med utbildning och forskning. Är man fler anställda så har man tid att både vidareutbilda personalen och ha en bra bemanning. Men det är kanske en svår sak att mäta.
Vad tror du att man kan göra för att få fler att välja mindre populära specialiteter som till exempel patologi eller radiologi? – Till viss del tror jag det handlar om sådana saker som att få in folk tidigt och involvera dem tidigt. Sedan finns det även ekonomiska faktorer som påverkar. Patologer tjänar ju till exempel mer än vi. Det kan vara en viss hjälp, men det är inte det som löser problemet. Jag tror på mer samarbete redan i grundutbildningen och att man informerar mer under utbildningen.