INTENIVVÅRD

”Att flyttas innebär alltid en risk för patienten”

En IVA-patient i veckan flyttas från Linköpings universitetssjukhus på grund av brist på resurser. "Det tar tid och vi tappar tempo i vården. Varje extra dygn ökar risken för komplikationer", säger Carl Hildebrand, överläkare på IVA/Post-op vid Linköpings universitetssjukhus.

Carl Hildebrand tycker det är allvarligt att patienter flyttas på grund av resursbrist. Men det är ett hårt tryck på intensivvården.

– För att kunna erbjuda bra intensivvård rekommenderas en beläggning på 70-75 procent. Vi är långt ifrån det, säger han.

Han uppskattar att beläggningen snarare ligger på uppemot 90 procent och i år har de varit överbelagda åtta procent av tiden. Hur ofta patienter flyttas på grund av att det inte finns plats för dem varierar väldigt över tid, men Carl Hildebrand uppskattar genomsnittet till ”någon i veckan”.

– Det tar tid i anspråk att sitta och ringa runt för att hitta en plats. Jag har suttit och ringt till ett tiotal avdelningar utan att få napp. Sedan ska man också få till transporten.

Oftast flyttas deras patienter till NIVA på det egna sjukhuset, men det kan också bli på THIVA, BRIVA, eller sjukhuset i Norrköping.

– Vi har haft patienter som åkt till Västervik, Kalmar och Eksjö i år.

Det tar tid i anspråk att sitta och ringa runt för att hitta en plats. Jag har suttit och ringt till ett tiotal avdelningar utan att få napp. Carl Hildebrand, överläkare på IVA/Post-op vid Linköpings universitetssjukhus

Att flytta en patient handlar inte bara om att hitta en plats. Det är mycket kunskapsöverföring som ska ske, både mellan IVA-läkarna och kirurgerna på båda avdelningarna. Carl Hildebrand är inte förvånad över att studier visa på högre dödlighet för patienter som flyttas på grund av bristande resurser.

– Man riskerar att tappa tempo i behandlingen, man tappar kontinuitet i vården. Det kan vara svårt för övertagande läkare att bilda sig en korrekt uppfattning via dokumentation. Jag kan tycka att jag är tydlig, men… Det är alltid en risk för patienten, säger han.

Trots både skriftlig och muntlig överlämning finns alltid risken för missförstånd och kunskapsglapp.

– IVA-patienter är dessutom väldigt utsatta och det finns stor risk att de drabbas av förvirring, den risken ökar om man flyttar dem.

Patienter kan ibland flyttas flera gånger mellan olika avdelningar: från IVA till BRIVA och tillbaka till IVA.

– Det har hänt att samma patient varit hos BRIVA, NIVA och i Norrköping.

Hur hanterar ni en resursbristflytt så säkert som möjligt?

– Först: Välj rätt patient. Sedan pratar vi med ansvarig kirurgläkare hos oss, säger Carl Hildebrand.

Därefter gör både kirurgen och IVA-läkaren en grundlig överlämning, både muntlig och skriftlig, till mottagande kirurg och IVA-läkare. Sedan går man igenom patienten med transportpersonalen. En narkossköterska följer alltid med, om det är en mer komplex patient är det en narkosläkare istället. Oftast är det Linköpings IVA som behövt hjälp, men de tar förstås också emot från andra när de kan.

Resursbristen är som regel en brist på specialistsjuksköterskor. På IVA i Linköping har de elva platser, men de har bara råd att hålla nio platser igång, personalmässigt. Under sommaren har de fått dra ner till sex platser med möjlighet till en överbeläggning.

– Det är en utmaning att hålla personaltillgång till nio platser. Vi klarar vårt uppdrag men har ingen marginal alls, säger sektionschefen Carl Hildebrand, och exemplifierar:

– Någon personal blir sjuk, så kommer det in en trafikolycka… Det kan räcka för att man måste flytta en patient.

Bemanningen försöker han hålla till en undersköterska per patient, en sjuksköterska per två patienter och fem läkare, varav tre intensivvårdsspecialister, dagtid. Och han själv som jobbar halvtid som läkare och halvtid med chefsadministration.

Någon personal blir sjuk, så kommer det in en trafikolycka… Det kan räcka för att man måste flytta en patient. Carl Hildebrand

Sjuksköterskebristen är ett generellt och väl känt problem i hela Sverige. Carl Hildebrand tycker att det talas mycket om utbildningsplatser, men för lite om hur man får de som finns att vilja jobba kvar i vården.

– Helt central för sjukvården är att få sjuksköterskor att stanna på sitt jobb. Där har våra politiker mycket att tänka på. För att få unga att stanna behövs erfarna som kan stötta, annars orkar de inte. Det är ett svårt och slitigt jobb.

Under de senaste åtta åren har antalet patienter som vårdas på IVA i Linköping ökat med cirka 30 procent.

– Det har blivit fler patienter, större tryck på IVA. Kraven blir högre, kunskapen större, vi vårdar allt fler, vården blir mer avancerad. Gränserna flyttas lite hela tiden, Carl Hildebrand.

Av: Ulrika Fjällborg

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera