Nyhet

”Att flytta IVA-patienter medför alltid stora risker”

Ett ökande fenomen – trots att man vill undvika det till varje pris. Att flytta patienter mellan olika IVA-avdelningar innebär alltid en stor risk för patienten och en oro för anhöriga enligt sektions­chefen och överläkaren Johan Persson på IVA i Malmö.

– Det är en hederssak för oss att flytta patienterna så lite som möjligt. Endotrachealtuben kan åka ut, thorax­dränet kan åka ut, man kan tappa venväg. Allt detta är allvarliga händelser som kan få dödsfall som följd.

Det har också visat sig leda till just dödsfall enligt en studie av svenska intensivvårdsregistret.

I Lund finns i dag nio IVA-platser och i Malmö finns det tio. Men hur man har kommit fram till just det antalet vet inte ens Johan Persson som har det yttersta medicinska ansvaret.

– Man kan fråga sig varför jag har aldrig fått chansen att beskriva om jag tycker att det här räcker eller inte. Det är det här antalet vi har fått budgeterat för och inget jag har mandat att påverka utan tydliga siffror som visar att belastningen har gått uppåt stadigt under en längre tid. Det vi står inför när ytterligare en sängplats behövs är antingen att beordra in vår redan hårt ansträngda personal och riskera att bränna ut den eller också får vi utnyttja ledig kapacitet på ett annat sjukhus.

För några år sedan gjordes en utredning efter att en IVA-patient hade skickats tre gånger mellan de skånska sjukhusen, berättar Johan Persson. Det visade sig senare att det sista tillfället inte krävde IVA-ambulans och alltså inte var frågan om en regelrätt IVA-transport.

– Men två gånger är illa nog. Man drar verkligen öronen åt sig när man står inför att skicka en patient som har blivit skickad tidigare på grund av resursbrist. Själv skickar jag aldrig i väg en patient en tredje gång oavsett hur det ser ut. Varför det gjordes i det här fallet är svårt att svara på eftersom jag inte har tillgång till alla medicinska detaljer. Det kan handla om oerfarenhet hos de inblandade. Men i bland tvingas man som läkare att välja mellan två onda ting och valde kanske att skapa plats och rädda livet på en annan helt instabil patient. Annars kan jag inte för mitt liv förstå att det här gjordes.

En nollvision när det gäller att flytta patienter går dock inte att ha, menar Johan Persson. Även om man skulle öka resurserna någonstans i Skåne.

– Det måste finnas en transportorganisation som medger att vi kan skicka patienter som ligger i respirator eller har annan livsuppehållande behandling när vi får resursbrist. Det kommer alltid att kunna hända den patient som är den mest stabila och utan organsvikt. Men det får inte ske automatiskt eller på lösa indikationer. Bara när det är absolut nödvändigt.

Ändå flyttas hela två tredjedelar av IVA-patienterna på grund av skäl som går att kritisera, menar Johan Persson.

– Man ska ha klart för sig att de patienterna flyttas på ett ogynnsamt sätt. Det är en kraftigt ökad risk för negativa effekter även för patienterna i statistiken som flyttas till sin hem-IVA.  Men de som skickas för att komma till en högre vårdnivå går givetvis inte att kritisera.

Men under sina 23 år inom intensivvården har Johan Persson trots allt inte hört om något dödsfall som har inträffat på grund av en transport i Skåne.

– Kanske för att vi ständigt väljer att skicka den som missgynnas minst och att jag och mina kollegor är noga med att föra budskapet vidare till yngre kollegor ”skicka aldrig en andra gång och aldrig någonsin en tredje”.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-01

Tema: Väntetider - Ingenting har hänt sedan Sjukhusläkarens förra granskning / Stort krönikepaket / Aktuell profil: Johan Giesecke är rådgivare åt världens beslutsfattare

Prenumerera