Hon är vårddirektör i Region Östergötland men jobbar även kliniskt som kirurg varje vecka. Fördelarna med att ha en fot kvar ute i verksamheten överväger absolut, tycker Jessica Frisk.

• 10 november 2023
• 1
• AV: Malin Gavelin

Hur kommer det sig att du har valt att fortsätta jobba kliniskt trots din höga chefsposition?

–  Redan när jag klev på mitt första verksamhetschefsuppdrag 2014 valde jag att kombinera det uppdraget med klinik en del av tiden. Jag var mitt i ett viktigt arbete med att utveckla obesitaskirurgin  på vår klinik  och ville hålla kvar i det, samt behövdes som bakjour. Jag tänkte också att verksamhetschef kanske inte är något jag kommer att vara resten av livet. Lite på samma sätt resonerade jag när jag fick det här uppdraget. Det känns också väldigt  roligt  att få arbeta konkret med hälso- och sjukvård ibland, inte bara strategiskt. Det  är  en bra påminnelse om att  ”det är det här jag jobbar för alla dagar” – även i min roll som vårddirektör där man ibland  arbetar  stenhårt med  samma  frågor, till exempel tillgänglighet, men där man inte ser effekten direkt. Men i grund och botten handlar det om att jag alltid har älskat mitt jobb som läkare. Att få ha ena foten kvar i yrket är en ynnest.

Vilka är de stora utmaningarna med att kombinera dessa båda roller?

– Den största utmaningen är helt klart tiden – att räcka till. För mig har det hela tiden varit viktigt att ha acceptans och förståelse från min egen chef och mina närmaste kollegor. Att alla är med på upplägget – även min man därhemma som ju också påverkas av att jag jobbar mycket. Den andra utmaningen är att ha koll på sina roller. När jag är bakjour en helg är det viktigt att komma ihåg att idag är jag bakjour för kirurgen – inte vårddirektör. Då  försöker  jag  att  inte  gå in i den typen av  frågor och då har jag även en annan chef i form av verksamhetschefen för kirurgen som jag arbetar på uppdrag åt. Sedan är det såklart oundvikligt att rollerna blandas lite ibland. Någon gång behöver jag ringa en patient akut under en dag som vårddirektör eller besvara ett brådskande mejl som bakjour, men det jämnar ut sig.

Vilka är de största fördelarna med att ha en fot kvar i den kliniska vardagen?

– Jag upplever stora fördelar åt båda håll. Efter en dag som  läkare  kan jag se många utmaningar som jag kan ta med mig in i arbetet som vårddirektör. När någon pratar om till exempel Cosmic – ja, då vet jag hur det funkar och inte funkar. På samma sätt kan jag berätta för kollegor  och medarbetare som jag träffar på,  som kanske  har  känslan av att ”det görs ingenting från ledningen” att jo, vi gör det här och det här för att förbättra detta just nu. Eller tipsa dem om  med vem de kan lyfta en  specifik fråga.  Jag får också träffa studenter och det är ju väldigt viktigt!  Men den allra största fördelen är ändå att jag tycker att det är så roligt och stimulerande.

Vilka reaktioner får du från omgivningen på det här upplägget?

– Det första jag brukar få höra är – hur hinner du det? En annan vanlig reaktion är ”jaha men vad säger de då  på golvet  när du kommer där som vårddirektör?”. Men då svarar jag att då är jag inte vårddirektör utan då är jag Doktor Jessica.  Åt andra hållet är det många medarbetare som tycker det är positivt att någon i en högre chefsposition har kunskap om hur det är ute i vardagen.  Jag känner mig väldigt trygg i att växla mellan mina roller och jag hoppas att det även gör att omgivningen känner sig trygg med vem de har framför sig.  De reaktioner jag möter är mestadels positiva. Det  finns det säkert de som har  andra  synpunkter – men de får jag inte till mig lika ofta. Jag har varit väldigt tydligt  med  mina närmaste kollegor att om de ser eller hör något som inte funkar  med att jag har båda rollerna  så vill jag höra det direkt, så jag kan göra något åt det. Men än så länge fungerar det bra och jag har ändå varit vårddirektör och kirurg i fyra år nu.

Hur ser du på framtiden – jobbar du på liknande sätt om 10 år?

– Jag kan absolut se att jag skulle kunna fortsätta  med en kombination av  chef och kliniker – eller bara kliniker. Båda de tankarna landar väl i magen. Jag har ju även forskat så av de tre benen man har som läkare – kliniker, ledare och FOU – vill jag gärna fortsätta att stå på minst två.